Change of Seasons

All packning jag hade med mig från Strömstad till Mjölby. Sjukt glad att jag inte åkte tåg.

Idag åkte Manfred iväg till sin nya skola (FYI: han ska bo på ett internat). På något vis så känner jag mig nästan lite tom, och jag vet att det är urlöjligt. Men jag är inte van vid det helt enkelt. Han kanske kommer hem varje dag, eller en gång i månaden, eller om två år. Vi vet inte helt enkelt.

Vi cyklade in till Mjölby och jag köpte ett busskort. Skönt att ha det avklarat (fast jag glömde köpa sudd insåg jag nu). Så sa jag hejdå till Manfred, vid tåget. Nu sitter jag här, har precis städat rummet och, ja. Från och med nu ska jag bo ensam här. Jag är så dramatisk.

Glad blev jag i alla fall när jag kom hem och hade fått ett brev av Mimmi, med hennes historier om Idagh och Manwar. Jag har inte läst dem än, jag lägger undan dem för att ta fram dem när jag är sugen på lite kvalitetsläsning. Det är ingen idé att läsa sådant när man är lite halvledsen, det går inte att njuta av det då liksom.

Jag funderar på att ta en tur på moppen för första gången på nästan ett och ett halvt år. Dessutom har jag ridlektion klockan åtta idag. Så om jag inte återvänder, så har något av fyra möjliga scenarier inträffat: