Filmrecensionsmaraton 2.0

Jag tycker egentligen inte om att göra så här, att recensera en massa filmer i ett inlägg. Man orkar inte skriva så mycket om varje film, men jag tror inte att ni kommer gråta blod, aight?







Frozen (2010)

Ett gäng ungdomar fastnar i en lift och ingen vet att de är där. Liften kommer inte sättas igång på fem dagar och problemet är ett faktum. Ja, ibland funderar man på om dessa skräckfilmsregissörer har slut på inspiration. Men ärligt, filmen var helt okej. Den var - till min stora förvåning - ganska obehaglig och man blev ganska uppstressad. Tyvärr förstördes realismen av en flock blodtörstiga vargar.







House of D (2004)

En übervacker Anton Yelchin och en briljant Robin Williams i huvudrollerna, det kan inte bli annat än bra. En film om ingenting egentligen. Ingen sensmoral. Inget budskap. Kanske om man börjar lusläsa mellan raderna, så inser man att filmen påvisar hur vår omgivning påverkar oss. Men inte så mycket mer, tycker jag. En lite sorglig men ändå feelgood-film som sätter sig!







Stay Alive (2006)

Dör du i spelet dör du på riktigt (om dör du inte i spelet kanske du dör ändå). En film som från första början skrämde mig ganska så ordentligt, den var rent av obehaglig och jag var nästan glad över att få stänga av den. Men emot slutet så blev det ytterliggare en av dessa "slåss-mot-spöken"-klimax, som för mig känns otroligt töntigt. Men första halvan var riktigt bra. Skiljer sig lite, och är i mina ögon en av de bättre skräckfilmerna.







Law Abiding Citizen (2009)

Det börjar bra. Man förstår genast budskapet: rättsystemet är vrickat. Stundvis påminner filmen lite om Saw, den är lurig samt att huvudpersonen har en massa planer på lur och om reglerna inte följs blir någon straffad. Fine. Men sedan känns det som att det börjar spåra ur. Huvudpersonen är ett geni, okej - men han är ju helt övernaturligt smart och allt går precis enligt planera (nästan). Har han en medhjälpare? Nej. Ännu bättre (känn ironin).







Spirited Away (2001)

"Du måste se den här"! Okej, jag ser den. Flera nätter i rad, i mina (mar)drömmar. Jag hade redigt höga förväntningar på den här, och det faktumet att den har 8,5 i betyg på IMDb får mig att vilja kräkas lite grann. Det enda jag kunde tänka på genom hela (ja, hela) filmen var att den var obehaglig. Alla dessa konstiga varelser, det är ju sjukt? Jag var inte blown away för fem öre. Men visst, mitt försök var inte helhjärtat, och att jag satt i en buss med gapiga passagerare och att klockan var två på natten kanske är betydande - men att jag tre nätter i rad drömde mardrömmar om den där svarta figuren på bild är ett ofrånkomligt faktum, och inte en känsla jag vill att en film ska lämna ifrån sig (en skräckfilm, möjligtvis).







Paranormal Activity 2 (2010)

Jag förväntade mig att filmen skulle vara precis som ettan, i negativ bemärkelse. Att storyn var så gott densamma, på en annan familj, men att de hittat på nya sätt att skrämmas. Och på ett vis kändes det som att jag hade rätt. Filmen var fruktansvärt lik ettan, men det gav inte alls någon negativ effekt - med tanke på att storyn är sammankopplad med första filmen och faktiskt utspelar sig före. Jag ville vid ett flertal gånger dö lite grann där jag satt längst fram i biosalongen. Riktigt obehaglig, på riktigt. Bättre än ettan? Ja, det tycker jag. Den kändes mer genomtänkt. Måste man se ettan för att förstå den? Nej, men för känslans skull skulle jag ändå rekommendera det.







Saw 3D (2010)

Årets höjdpunkt. 3D-glasögonen på näsan och munnen fullproppad av popcorn. 10 minuter senare var popcornen inte särskilt frestande längre. 20 minuter senare åkte glasögonen av för en stund också. Ärligt talat, jag förstår inte alls grejen med 3D? Jag tyckte bara att det var ansträngande att titta på, och själva filmen i sig krävde egentligen inga 3D-effekter. Det sprutade lite blod och köttslamsor mot oss en eller två gånger. Och inte så mycket mer.

Filmen är utan att tveka den absolut slafsigaste i serien. Nästintill osmaklig. Tyvärr var den stundvis väldigt överdriven. Det drog ner en stor del av känslan, men storyn fortskrider gladeligen på och man förstår återigen ännu mer från de första 6 filmerna. Bygger filmen upp för ytterliggare en uppföljare? Nja. Det var vissa saker jag inte förstod (t.ex. så plågades en helt hundraprocentigt oskyldig människa till döds, var hon verkligen oskyldig?) men samtidigt så tyckte jag att de i slutscenen knöt ihop säcken väldigt bra. Gåshuden kom fram faktiskt.

Men serioulsy, cut that 3D-crap.







The Bourne Ultimatum (2007)

Jag kommer nästan inte ihåg någonting från tvåan, så jag förstod inte särskilt mycket av den här. Den hade ett väldigt högt tempo, nästan hela tiden, vilket till min förvåning inte alls var särskilt jobbigt. Är det inte biljakt så är det mopedjakt eller en katt-och-råtta-lek eller så slåss de. En halvfräck actionfilm sådär, men man bör nog ha sett tvåan strax före. Handlingen hänger starkt ihop. Men jag står nog fast vid att jag tycker att första filmen var den bästa i denna trilogi.







Seven Pounds (2008)

En film som kräver tålamod. Det går långt in i handlingen innan man får hela situationen klar för sig. Och när det väl händer så känns allting så uppenbart, och slutet ganska förutsägbart. Filmen innehar en slags melankoli som är svår att identifiera, och den är nästan lite tung att titta på. Men den känns otroligt realistiskt och är egentligen en väldigt tragisk historia. Påminner ganska mycket om Jakten på Lycka.



För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback