My troubled mind



Jag fann glädjen, men förlorade den. Jag fann en annan glädje, jag förlorade den också. Sedan fann jag dig. Nu förlorar jag dig också. Hur många avsked, särskiljanden, separationer och farväl kan en människa stå ut med under ett års tid?

Jag har gråtit så det känns som att ögonen ska ramla ut. Jag har gått promenader och försökt få bukt med tanken. Försökt komma på en lösning. I mitt huvud byggt upp scenarier där du spelar huvudrollen. Jag kan känna dig, jag kan se dig och jag kan höra dig. Ändå önskar jag att du var så mycket verkligare.

Det är ett få par veckor kvar nu. Sedan finns vi inte mer. Du kommer förbli ingenting mindre än en skrivbordsbakgrund på min dator. En lukt på en tröja. Ett minne blott. Men det är som det är. Och det gör så jävla ont, det ska gudarna veta.

Älskade häst.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
» Cessan säger:

Det gör ont att förlora något som betyder mycket för en, och det ska göra ont. Men det kommer bli lättare för varje dag, fastän det känns som det blir svårare. Jag vet inte riktigt vad som hänt, men skicka gärna ett pm på fb och berätta, om du vill. Jag lyssnar gärna. Du är stark. Kram på dig!

2010-11-15 @ 00:33:05
» Anonym säger:

$ du önskar dig en häst ? :O tro du att du kommer få de ?

2010-11-15 @ 19:23:42
URL: http://ldts.blogg.se/
Trackback