Change of Seasons

Innan kvällen fortskrider och vi alla har trevligt, så vill jag bara dela med mig av en liten grej. Det är som så att jag under dagen kommit underfund med att jag måste.. sluta tänka så förbannat varje gång jag blir upprörd! Knäppt?

Det är som så här, att jag på senare tid hamnat i tre situationer i vilka jag vanligtvis hade sagt ifrån och blivit förbannad. Men min svenska sida har liksom tagit över (att sitta tyst och titta på är inte riktigt min grej, framför allt inte när andra blir orättvist behandlade), jag har börjat funderat för mycket på huruvida jag har rätt att säga ifrån till vilt främmande människor eller inte, och till slut har det liksom blivit för sent för att öppna munnen. 

Händelse 1 - Skötarmöte på stallet
Längst fram sitter en liten tjej i kanske, femårsåldern. Längs väggen sitter en gapig och jobbig snorunge i mellan kanske 12 och 13 år. Den söta lilla tjejen ska skaffa en sköthäst, som endast var ledig på måndagar vilket tydligen inte passade henne så bra. Inklampandes (sen till mötet) kommer ytterliggare en halvgapig tjej. Hon har samma sköthäst som den lilla flickan, och vill tydligen inte ha hästen ifråga längre. Den lilla flickan ser sin chans - nu blev ju en annan dag tillgänglig - så hon frågar smått försynt "Vilken dagar har du?". Den gapiga och jobbiga snorungen spänner ögonen i henne, säger "VILKEN DAAAAAAAAAAAAAAAAAG HETER DET!" och hånskrattar. Det finns ingen hejd på henne, hon upprepar "VILKEN DAGAR, HAHAHAHAHA!" och förtsätter hånskratta varpå hennes kompis stämmer in. Inom mig byggs en brännande ilska upp, och det enda jag har lust med är att resa mig upp och säga något i stil med, "Ursäkta mig, men om du finner det underhållande att håna en liten tjej för att hennes svenska inte är grammatiskt korrekt, så tycker jag fruktansvärt synd om dig. Skulle du möjligtvis kunna vara tyst, för allas skull?". Men eftersom jag är en nykomling, det var mitt första möte och jag inte ville avbryta så fick jag för mig att det var bättre att vara tyst. Silly me.

Händelse 2 - Föreläsning på LiU
En kompis till min kompis satt med oss på en föreläsning. Vi hade aldrig träffats, och jag hade endast pratat med honom en gång, då jag sagt "Oj, så snyggt du ritar! Tänk om jag kunde rita så där". Innan en föreläsning satt jag och Nattis och spelade luffarschack. Nattis får tre i rad och jag skojar genom att snabbt göra en ring över ett av hennes kryss. Då hör jag snett bakom mig "Men du ska ju sätta den DÄR, idiot!". Då var det den här kompisen som hade invändningar på hur jag spelade luffarschack. Idiot? Om det inte varit för att jag blev helt paff där och då (jag menar, vem fasen kallar en okänd människa för idiot när personen ifråga är helt oprovocerande?) så hade jag vänt mig om, spänt ögonen i honom och sagt "Hon har redan vunnit. Jävla idiot."

Händelse 3 - Dessa jäkla teknister
Jag satt ensam i en datasal på skolan, och skrev på en uppsats. Det knackar på dörren, och jag öppnar. Instormandes kommer ett gäng TE3:or som gapar, skriker, slåss och kastar saker. Efter att ha försökt fortsätta skriva på min uppsats i typ tio minuter, börjar de skrika könsord, slåss ännu mer och pratar högt om hur fulla de blev i helgen. Där och då insåg jag att de hade absolut ingenting i en datasal att göra, så jag var millimeternära på att resa mig upp och be dem gå därifrån och visa lite förbaskad respekt.

Nu blev det ganska långt. Men jag skriver det för att påminna mig själv om att sluta fega ur så förbannat. För att jag själv blir arg ända in i benmärgen när jag tänker på det. Och jag kan liksom inte släppa något av dessa scenarier. Så passa er för att reta upp mig (särskilt om du är teknist, snart har jag inget överseende längre), risken är att jag gör utlopp för allt på en och samma gång!