Change of Seasons

Jag satt och sorterade bilder när jag såg mappen Lekaco. Började gråta för att jag saknar honom så mycket. Kollade in på Vallas hemsida och såg att det kommit upp nya bilder på honom, även en ny text där det stod att "hästägarlyckan tyvärr blev kortvarig" för hon som ägt honom.

Jag har haft hennes nummer i min kontaktlista i säkert ett halvår. Jag har tänkt ringa, för att fråga om jag kunde få komma och hälsa på. Nu fick jag använda numret i annat syfte. Eftersom det var lördagkväll så vågade jag inte ringa, men jag slängde iväg ett sms där jag förklarade vem jag var och frågade var Lekaco var någonstans. Till min stora "glädje" fick jag ett långt svar där hon tyckte att det var kul att jag hörde av mig, men hon hade dåliga nyheter.

För 4 veckor sedan fick min älskade Lekaco gå ur tiden. På grund av komplikationer som orsakade honom stor smärta i benen så var de tvugna att avliva honom. Det var det värsta hon varit med om, sa hon. Och jag förstår henne.

Lekaco. I höstas var du min hjälte. Du hjälpte mig att hålla huvudet över vattenytan när jag bara ville ner på botten. Du fick mig att göra saker jag aldrig gjort för någon annan - djur som människa. Jag cyklade 1,7 mil 4 gånger i veckan, även om jag så var medveten om att jag bara skulle få se dig i 10 minuter. När du skulle säljas bröts mitt hjärta på mitten. Att säga hejdå till dig var ett av det svåraste jag någonsin gjort.

Jag älskar dig. Och jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att glömma dig.

Sov gott, min älskade vän.

Es tevi mīlu.