Change of Seasons

Bild från förra vintern i Mjölby, Östergötland.

I smärta växer man, brukar min mamma påminna mig om. Och det är sant, jag har aldrig känt mig så här stadig på benen någonsin. Faktiskt.

Helgen lämnade gott om plats för missförstånd och det reddes ut först på tisdagen. Smärtsamma sanningar och drastiska åtgärder men ändå tacksamhet för rättsinne. [du ska inte bygga ditt välmående på någon annan det gör jag inte jag bara trivs så bra hos dig jag har inget att ge dig du har fel för det har du redan gjort det känns fel jag lovar dig det behöver inte betyda något det är bara sådan jag är det sista jag vill är att såra någon annan pga mitt dåliga mående det har du inte gjort okej] Och sist men inte minst en väsentlig känsla: jag är inte säker på om jag är så sugen på att gå igenom det här en gång till.

Satte mig i bilen och åkte till PJ sent på kvällen. Drack femtioprocentig snaps och sov i sängkläder med motorcyklar på och allt jag ser påminner mig om honom. Vistelsen i Håby var välbehövlig och hemma känner jag mig inte illa till mods men ändå rastlös.

Det är december och vi har ingen snö. Jag blev frustrerad över att så många personer frågar vad jag gör på måndag, vad är det som är så himla speciellt just på måndag, och insåg igår att jag fyller år då. Jag hänger inte alls med i den riktiga världen och det är så skönt. Det syns inte på mig men jag har gått ner tre kilo sedan Manfred gjorde slut. Jag låter dagarna gå utan att tänka så mycket på det som varit eller kommer att bli. Jag njuter av julmusik men har inte köpt några julklappar än. Min almanacka har jag inte öppnat på två veckor men jag minns allt ändå.

Livet har ruskats om och vrängts ut och in. Det blåser stundvis väldigt hårt och som mest så svajar jag till, men jag tappar aldrig fotfästet eller ens balansen. För jag är så otroligt tacksam över alla de underbara människorna som jag har runtom mig. Även de två som krossat mitt hjärta är värda varsin eloge för att de är så otroligt uppriktiga och allmänt fina. (Och en av dem är även värd att finna sinnesro, jag önskar dig all lycka.)

Om jag hade min lycka förvarad i en burk skulle jag aldrig be någon annan förvara den åt mig. Det är vad jag lärt mig i år.