The Road Less Traveled

Det här med att ha blogg känns smått överflödigt. Jag skriver ju aldrig ändå. Jag har så himla mycket att berätta egentligen, men allting lämpar sig inte att ha tillgängligt för omvärlden och platsar därför inte i cyberrymden. (Säger man ens så längre? Så gammal jag känner mig.)

Idag upplever jag något slags glädjerus. Okej, min natt har varit hemsk. Mitt nattliga pass på Cod fick mig att vilja begå mentalt självmord men nu mår jag bra igen och kan inte riktigt se tillbaka på det och känna hur jobbigt det var, så det kanske inte var så farligt trots allt. När jag handskats med sjukt jobbiga gäster samt spontanagerat svarttaxichaufför för tre främmande brudar som stannade mig på hemvägen så kom jag hem och satte mig i soffan och kollade på actionfilm. Halv sex kraschade jag i soffan med arbetskläderna på. Slips och hela kalaset.

Men okej, angående glädjeruset. Jag satt och skumläste 30 Things to Stop Doing to Yourself och kände mig helt plötsligt som världens klokaste människa (jag kände mig väldigt utpekad redan på första punkten). Häromdagen när jag berättade för min fina vän Emma (jag älskar dig, har jag sagt det?) om en situation som gjorde mig ledsen (och som varit väldigt central i mitt liv de senaste veckorna; refererar åter till den första av de 30 punkterna) så sa hon "Varför plågar du dig själv?" och det var då det på riktigt stod klart för mig att för i helvete Ida, du har makten över ditt eget liv. Från den dagen gick jag från att vara världens mest efterhängsna människa till en sjukt cool, independet woman genom att inte bara ge efter för mina impulser utan faktiskt inse vad jag måste göra: sluta jaga regnbågen. Okej, det gör lite ont. Det gör det. Men jag är fylld av så många andra positiva tankar att fylla tomrummen med.

Att Manfred gjorde slut med mig är ett av det bästa jag varit med om. Jag vet att det låter fantastiskt fånigt, som att jag bara intalar mig det. Men det är sant. På bara en månad har jag lärt mig så otroligt mycket och framför allt så har jag blivit så stark. Det är grymt. Jag har upplevt känslor jag inte visste fanns, jag kan ställa mig framför spegeln och känna "Helvete vad jag är snygg" - helt plötsligt är jag min egen och har ingen annans krav att leva upp till eller anpassas efter. Inte bara utseendemässigt, men symboliskt. Min identitet är inte längre i samband med någon annans.

Det ska dock inte förnekas: jag tycker inte om att vara singel. Jag vill bli sambo och ha en vardag med någon, det är ju sånt man gör i den här åldern. Det är nog på den här punkten jag känner mig minst mogen: fall in love when you're ready, not when you're lonely. Det är det som känns svårast att få mig själv att förstå. Men jag är påväg!

Det är det som är grejen. Jag känner mig absolut inte mogen och perfekt. Långt därifrån. Men för första gången i mitt liv kan jag se saker för vad de är, jag jobbar bara på att acceptera alltihopa. Jag bär inte på någon ilska och jag tycker inte att livet är orättvist, trots att jag inte får som jag vill. (Jag känner att jag bara upprepar allt som Emma och Anders sagt till mig den senaste månaden, men alla bör veta att de har hjälpt mig få rätsida på väldigt, väldigt, väldigt mycket.)

Folk blir säkert irriterade på det här inlägget. Jag förstår att jag framstår som provocerat kaxig och knäpp i huvudet, att allt "HALELUJA" verkar som en täckmantel för "jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv". Men allt är sant, det är häftigt att ha spenderat en hel månad endast åt en sak: att må bra. Man tänker mycket, utbyter många idéer med andra och framför allt så inser man så fruktansvärt mycket.

Vi dänger in en liten bild på mannen i mitt liv, han får mig alltid att må bra. (Klicka på bilden för att lyssna på mitt lyckopiller!)

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
» emma säger:

Jag älskar dig. Så mycket. Som jag skrev på Facebook; HALLELUJAH!



sv: Åh, visst ska vi? Jag har en fin känsla över det hela, kommer bli ett fantastiskt år!



JAG ÄLSKAR DIG. (Oh right, jag skrev det där uppe också... hoho.)

2012-01-01 @ 02:57:36
URL: http://toutlemonde.devote.se
» Martina säger:

Sa glad jag blir av att hora det! Att nagot sa jobbigt kan bli vant till nagot riktigt bra istallet! Jag tycker jatte mycket om din blogg Ida sa fortsatt skriv tycker du har sa intressanta inlagg och som jag har sagt tidigare ar du sjukt bra pa att skriva. Gott nytt ar! :)

2012-01-03 @ 07:18:15
URL: http://martinamarie.wordpress.com
Trackback