Nostalgi


Bild från december 2005.

När jag tappar bort grejer blir jag så frustrerad av tanken på att det tappade föremålet faktiskt finns någonstans. Jag känner frustration för att jag är så otillräcklig, jag är oförmögen att vara där det är. När jag längs vägen tappar människor känner jag precis samma sak. Jag blir frustrerad av tanken på att de finns, de har en livshistoria, de har vänner, ett boende, intressen, en sysselsättning, tankar, känslor. De har ett liv, precis som jag, fast någon annanstans, i en annan värld. De finns någonstans. Och jag är inte där, för jag vet inte var någonstans ligger.

Därför skickade jag ett sms till någon från förr. En sådan som jag ofta pratade med i 6 timmar i sträck. Ofrivilligt slutade vi att prata, eftersom vi båda växte upp. Denne blev för häftig för mig, slutade svara. Någonstans djupt inombords hoppas jag på att få svar den här gången, även om jag vågar sätta pengar på att så inte blir fallet. Lyssnar på Sweet Child O' Mine och inombords vrider jag mig i vånda. Jag kommer aldrig kunna ta mig ur den här situationen tillfredsställd, men jag är en sådan person som inte bara kan glömma och gå vidare. Någonstans inombords är jag inte hel.

Så får jag inte svar den här gången, så försöker jag igen om ytterligare 5 år.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
» simone säger:

hej hamnade här :), ville bara säga vilket otroligt bra inlägg!

2011-09-13 @ 17:19:25
URL: http://enomis.blogg.se/
» Neha säger:

Vilken fin bild:D

2011-09-22 @ 22:25:12
URL: http://nehaexponerar.blogg.se/
Trackback