Change of Seasons

Åhåjaja, vilken dag det varit! Jag somnade inte förrän halv fyra igårnatt men det var nog världens skönaste insomning. Är det ens ett ord? Nu är det ett ord. Jag var så fruktansvärt trött att jag inte ens kunde hålla ögonen öppna. Det var varmt och skönt i rummet och jag lyssnade på Ben Howard. Jag älskar att lyssna på honom när jag ska sova. Och när jag sover. Och när jag vaknar. Det var så mörkt och varmt och harmoniskt och Depth Over Distance slumpades fram och jag somnade på bara några sekunder. Sablar i min lilla låda så behagligt det var. (Världens bästa svordom.)

Sov jäkligt gött i tre och en halv timme innan jag vaknade av väckarklockan. Åkte in till Westcoast klockan sju och körde indoor walking. Det är stört vilken motivation jag har! I vanliga fall måste man ju peppa sig själv till att göra saker som kräver ansträngning, som att träna. Men jag reflekterar inte ens över det. Varje gång jag planerat att träna så ser jag det inte som att jag har något alternativ, jag gör det bara. Jag förstår inte ens själv hur jag kan gå upp så förskräckligt tidigt för att träna när jag hade kunnat ligga kvar och sova i tre timmar till. Men som sagt, jag bara gör det. Att strunta i det finns liksom inte som alternativ.

Åkte och jobbade. Det bjöds på många hjärtliga skratt trots att jag var konstant hungrig och trött. Jag är alltid hungrig nu för tiden. Nåväl, det var en rolig arbetsdag. Efteråt åkte jag hem och lite halvstressad åt jag middag och packade upp ett paket jag fått på posten. Dexter säsong 4! Jag längtar tills jag får tid att titta på det.

Åkte in till stan en timme senare för att jobba på Laholmen. I början var det helt stendött så tillsammans med DJ:n och vakten satt jag i baren och hade mobilhäng. Haha. Efter ett tag började det droppa in lite folk, bland annat så kom Tengberg dit och han höll mig sällskap tills det någon timme senare började droppa in folk. Senare under kvällen så dök några andra arbetskamrater upp och de spelade, det var så roligt! Fast jag ogillar ändå när vänner spelar hos mig, känner mig så himla illa till mods när de förlorar. Det var i alla fall en grymt rolig kväll när mina väl var där och efteråt fick jag återigen leka taxichaufför åt Felicia och hennes vänner. Man känner sig lite cool när man är fyllechaffis, tycker jag. Mogen. Duktig. Efteråt åkte jag ner till Westcoast och sprang medelsvår intervall på bandet. Efteråt ville jag bara dö lite grann, jag var så trött! (Vem kan klandra mig, jag hade nästan varit vaken i 24 timmar.) På väg hem såg jag dessutom en liten grävling som haltade fram på vägen.. Den hade skadat ena benet ganska ordentligt. Mådde så dåligt, men vad gör man? När jag kom hem tog jag en snabb dusch och kraschade sedan i min säng. Sov väldigt oroligt i rädsla att försova mig, men det får duga.

Om en halvtimme ska jag åka och jobba. Det ser jag fram emot. Bjuder på en bild från gårdagen!



Bahman, Tengberg, Gurra, Felicia och Kajsa! (Kajsa, biträdande restaurangchefen, var full som en kastrull och skulle upp och öppna 4 timmar senare, hon sa (sludrade) "Du får absolut inte visa det här för Johan (chefen)!" men Kajsa, jag tror han lär märka ändå..)