Just some thoughts



Bild från 2007 (det känns som att allting hände då, det var mitt år helt enkelt). Fick en impuls att visa upp en något yngre Ida än den ni ser idag. Fjorton år är hon. Jag beundrar henne stort för att hon hade en unik stil och ett speciellt sätt - stack ut ur mängden - men var hundratioprocentigt oberörd. Samtidigt är jag glad att vara så långt ifrån henne som jag är, för jag så otroligt mycket mer balanserad.

Åh, jag är lite besviken på mig själv, att jag inte sover vid den här tiden. Men det här är väl viktigare. I guess.

Gårdagens bodypump blev inte av. Jag var uppenbarligen den enda som var pepp - aka. jag var den enda som bokat - så det blev inställt. Istället körde jag indoor walking och för första gången någonsin lyckades jag köra så hårt att jag fick svettpärlor i pannan. Kändes sjukt najs.

Hängde hemma hos finaste Emma innan jag åkte till gymmet igen för att springa på bandet och sedan åka till innebandyn. Dock så fick jag (liksom i söndags) en brutal huvudvärk efter att jag sprungit så innebandyn var inte jätteattraktiv för mig just då. Efteråt hängde jag med Robin och det fick mig i alla fall på bättre humör. Idag jobbade vi stängning och det var helt galet, vi började med den sk. förstängningen när vi väl stängt. Med andra ord så låg vi stört mycket efter rent tidsmässigt. Men Tengberg kom ner för att hälsa på och det slutade med att han hjälpte till ända tills vi gick hem. Vilken kille alltså!

Efter jobbet åkte jag till gymmet och sprang än en gång de där 5000 meterna. Trots min förkylning (som mest gör sig hörd genom halsont och att min näsa kittlas/rinner lite) hade jag sjukt mycket energi att göra mig av med. Det var skönt.

Inuti mitt huvud mår jag bra. Jag har känt mig lite obalanserad under dagen, varit lite ledsen men mest jätteglad. Det är mycket tankar som rör sig i huvudet, mycket som analyseras, vrids och vänds på. Mycket som ska göras men lite tid att göra det på. Mycket planer. Lite tålamod.

Så här på kvällskvisten hamnar jag lätt i rätt stämning för att fundera. Och det är några saker jag skulle vilja dela med mig av!

Jag uppskattar mitt liv så himla mycket.
Häromdagen så bara stannade jag upp och började tänka på hur bra jag har det. Hur klyschigt det än låter så gick det verkligen upp för mig hur lyckligt lottad jag är. Jag har ett eget hus (inte ens en lägenhet med grannar att respektera) som jag inte ens betalar hyra för (bara el och den mat jag väljer att köpa hem) plus att jag har familjens hus bara ett stenkast bort. Jag får middag serverad varje dag. Jag har bil och körkort, friheten att ta mig dit jag vill. Jag har två jobb, ett som jag älskar och ett annat som egentligen är ganska soft. Jag har världens finaste vänner. Många som ställer upp för mig. Vad mer kan man begära, egentligen?

Jag väljer mina strider, väljer mina känslor och jag har makten över hur mitt liv ser ut.
Jag är så glad att jag började läsa "Älska dig själv". Jag har bara läst 30 sidor men de sidorna har hjälpt mig så mycket. Nyckeln till välmående: jag väljer vad jag vill känna. När jag blir ledsen kan jag skjuta ifrån mig det och tänka "jag MÅSTE inte bli ledsen för det här, vad får jag ut av det?". Om någon skulle säga till mig att Ida, du är ju för fan helt dum i huvudet, kan jag istället för att göra mig hjälplös och säga "du sårar mig", säga "jag blir ledsen eftersom jag värderar dina åsikter högre än jag värderar mina egna", ställa mig frågan "är det rättfärdigat att känna så?", inse att det är onödigt och bara släppa det. Ofta när småsaker bekymrar mig ställer jag mig själv frågan "vad spelar det för roll?" och upptäcker alltför ofta att svaret på den frågan är "ingen alls". När jag konstaterat det kan jag ofta bara släppa taget om det och bli glad. Det är sant. Och det är häftigt att känna.

Jag belönar mig själv.
Det glömmer jag ofta, men jag har blivit medveten om det och börjat jobba på det. Ofta när jag genomgår tyngre saker tänker jag "fy fan så skönt det ska bli när det är över" och när det väl är över så glömmer jag njuta av att det faktiskt har passerat, samt att ge mig själv en klapp på axeln som faktiskt fixade det. Det handlar inte om fysiska belöningar, som en kaka efter ett träningspass. Det handlar bara om att stanna upp, njuta av att det är avklarat och känna att ja, jag är ganska bra. Jag grejade det.

Nu ska jag krascha i min säng omedelbums. Imorgon stundar dubbla pass och jag är sjukt taggad!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback