a friend of mine

Galet awesome dag det har varit. Skojar inte! Gårdagen spenderades sjukt chill, fick småplockat lite i huset och diskat innan Martin kom hem och jag vet inte riktigt vem av oss som var tröttast. Bara tog det lugnt på varsitt håll, han framför datorn och jag låg i sängen och läste. Kände hur det blev svårt att hålla mig vaken, redan halv tio på kvällen. Vi kollade lite på The Avengers tills jag blev för trött och totalkraschade så fort jag la huvudet på kudden.

Vaknade två timmar innan väckarklockan ringde, runt åtta. Låg halvvaken i vad som kändes som en evighet och bara burrade ner mig och tyckte att livet var väldigt bra. Några timmar senare åkte vi in till stan för att äta frukost på Backlunds. Åt himlen i smörgåsform! Fint väder var det också, det tog liiite emot att behöva åka och jobba. Två timmar tidigare än schemalagt dessutom, men har jag möjlighet att ställa upp när det behövs så gör jag det.

Åkte till Nordby och påbörjade en lååång arbetsdag. Kände dessutom av kraftiga symptom på urinvägsinfektion (halelujah!) och i början kände jag mig nästan helt förstörd. Sprang till toaletten en gång var femte minut och tiden däremellan hade jag fruktansvärt svårt att fokusera på arbetet eftersom det gjorde så ont. I början tyckte jag otroligt synd om mig själv och våndades. Sedan kände jag bara äh, fuck this, [warrior mode activated] och gjorde mitt yttersta för att prestera bra, som om inget annat fanns. Jag lät alla andra gå på rast innan mig och dagens K-chef som i vanliga fall har en tendens att jäklas med mig vid fel tillfällen, levde inte upp till mina föraningar utan frågade mig först om nåt var fel och la sedan en hand på min axel och frågade om det var okej om jag gick på rast då. Det var bra. Välbehövligt, gjorde min dag lättare.

Slapp kassan (vill från botten av mitt hjärta tacka alla som påverkade det) och känner mig faktiskt väldigt nöjd med dagens arbetsinsats. Alla jobbade så himla bra och samarbetet har nog aldrig känts mer synkat. Stängningen sedan alltså.. den bästa på länge. Om inte någonsin, till och med. Stängde med Adam och Krille och vi hade Jesus is a Friend of Mine på repeat hela stängningen. Så äckligt klämkäck låt. Vi lyssnade på den en gång och när den var färdig ropade jag "en gång till!" och hörde dem båda samtycka. Samma scenario inträffade några gånger till innan Krille skapade en spellista på Spotify, innehållandes endast den låten, och sedan stod vår iPig och öste på full volym, om och om och om och om och om och om igen ända till slutet. Bara själva principen får mig att skratta. Vi hade jävligt roligt den stängningen. Dessutom var Adam gulligast i världen och köpte tranbärsjuice till mig, som en huskur mot urinvägsinfektionen. Fantastiskt ställe, med fantastiska människor.

På väg hem bilade jag långsamt genom mörka skogar och kände för att ta en liten spontantur till nowhere. Körde vägar jag aldrig varit på förr och bara lyssnade på bra musik. Jag älskar att göra sådana saker, bara för att jag kan. Bil och körkort är antagligen det bästa som hänt mig, jag känner mig så fri. Två timmar senare var jag nästan hemma, parkerade bilen på en grusväg och satte mig på motorhuven. Lyssnade på Welcome Home av Coheed and Cambria och tittade på månen. Så cheesy, men ack så rogivande.

Imorgon stundar ytterligare ett stängningspass. Bara tre stängningspass, ett dagspass och ett nattpass kvar innan jag är ledig i två dagar, och den här idiot-jobbar-perioden är över. Ska försöka få möjlighet att gå på bartömningen på Pråmen i helgen. Om det finns med på schemat, då är nog det höjdpunkten. Annars känner jag mig väldigt tillfreds med resten av planeringen, också.

Imorgon har jag tänkt storstäda och betala räkningar, samt färga håret. Men innan jag somnar blir det nog en Budweiser och ett avsnitt Dexter.

(Det är nog underförstått men jag vill ändå säga [läs: skriva] det rakt ut: jag känner mig väldigt kär i livet just nu.)

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback