Change of Seasons

Jisses.. vilken dag det varit!

Slet mig motvilligt från Grenserittet för att laga mat och sedan åka till jobbet. Hade en bra arbetsdag faktiskt, fast jag vet inte riktigt vad som hände de sista timmarna.. Vi låg sjukt bra till precis när vi stängt men ändå tog resten så fruktansvärt lång tid? Fick i uppgift inför morgondagen att slå dagens merförsäljningsrekord samt lära mig lägga alla sedlarna i kassan åt samma håll. Sjukt taggad, faktiskt. Fick dock en förfrågan om att jobba öppningspass på måndag och jag hade inte samvete nog att säga nej. Jag jobbar trots allt bara en dag hela nästa vecka (även om jag jobbat galet mycket de två senaste samt såg så sjukt mycket fram emot att få ta helg efter morgondagens pass) och dessutom är det öppning. Det är bra på två sätt. De passen går fort plus att jag har jobbat fånigt få öppningspass så jag kan behöva fler, för att lära mig ordentligt liksom. Så det är bara att bita ihop, vara glad och låta pengarna rulla in. Det kan jag behöva, har bara hundra spänn att leva på i tio dagar till.

Efter stängningen övervägde jag en sväng till Westcoast eftersom jag inte hann det på morgonen. Utan vidare tjat lyckades jag få med mig Adis. Vi åkte från Nordby och när jag kom in till stan tänkte jag ta ett raggarvarv för att kolla läget, jag brukar göra så om jag är i Strömstad på kvällen. Vid torget stannar bilarna framför mig och det ger mig tid att betrakta min omgivning. Vem ser jag då, om inte Ellen, min fina vän som nyligen kommit hem från England! Jag kastade mig över på andra sidan och vevade frenetiskt ner rutan och ropade på henne. Hon hoppade in i bilen och här fattade jag typ ingenting av vad som hände, jag var så överrumplad. Så glad att se henne! Några meter fram stod poliser och vinkade in oss till sidan och jag glömde bort att jag hade Because I Got High spelandes på hög volym, blev lagom full i skratt när jag vevade ner rutan. Hade körkortet och inget alkohol i blodet och fick glatt köra vidare, skjutsade Ellen till Pråmen med löften om att ses snart. Snart.

Kom till Westcoast och mötte Adis som lärde mig tjusningen i att cykla. Vi satt bredvid varandra, tjötade och glodde på TV i två och en halv timme. Jag förbrände över 1000 kalorier. Cyklade över 2,5 mil. Helt sjukt. Det är ju så gräsligt bekvämt, man bara sitter och slentriantrampar och gör nåt annat under tiden och vips så har du motionerat liksom. Kommer helt klart bli min nya grej, hiho. Vi pratade lite om jobbet och jag pratade lite om prestationsångest. Han gav mig ett litet pepptalk och efteråt så kändes allt så bra på alla tänkbara sätt. Hjärtat ringde dessutom en liten snabbis när vi cyklade och jag kände att jag kunnat göra typ vad som helst bara för att få krama om honom. Jag blev så glad.

Kom hem och tog en så lång dusch som varmvattnet tillät. Cyklandet gjorde mig genomsvettig, så grymt härligt. Dammsög, åt en risifrutti och lagade lunch inför morgondagen. Ännu ett lyckat matlagningsprojekt, faktiskt. Även om jag fick torka bort vegfärssås från väggarna efteråt, ehe.

Har så himla mycket jag vill göra och är inte alls trött. Men den bittra sanningen är att jag ska upp om fyra timmar och det där med att dygna ska jag inte överhuvudtaget överväga. Imorgon är det jobb tio till halv åtta och jag ska kolla på Dexter och kanske laga lite mat. Låta kroppen vila inför kommande vecka. När jag jobbar så lite finns det gott om tid för gruppträningspass. Och jag tänker inte banga!

(Det är så här livsglädje känns.)