Change of Seasons

Jag kan inte för mitt liv förstå hur folk kan föredra att vara sjukskrivna. (Vi behöver inte vara särskilt pk, vi vet alla att det finns dem som helt enkelt inte vill jobba.) Igår innan jag skulle börja städa tänkte jag att jag borde äta middag. Så det gjorde jag. Var ganska nöjd med vad jag åstadkommit även om det var en salig blandning; fisk tillagad i ugnen, fullkornspasta och bönsallad. Satte mig för att äta men efter ungefär en tredjedel blev jag helt plötsligt äckligt mätt. Det övergick snabbt till illamående och snart kom det upp igen. Jag fick ont och blev dålig i magen. Bara så där! Vilade en stund och sedan kändes det bara lite i magen. Jag fick i alla fall storstädat huset och det blev bra, även om skillnaden vid första anblick inte är särskilt befintlig. (Tog senare med Martin på en rundtur för att visa vad jag gjort, inte för att stoltsera eller begära tacksamhet men för att helt enkelt visa resultatet av flera timmars arbete när det inte syntes särskilt väl, haha.) När jag städat klart tog jag på mig en massa kläder och gick ut, för att försöka promenera bort spänningen i magen. Jag var ute i en timme och 40 minuter. Det var kallt och mörkt. Men skönt.

Så nu har jag i alla fall inte jobbat sedan i söndags morse. Jag har gjort så förvånansvärt lite under den här tiden. Och ändå känner jag mig så.. rastlös, uttråkad. Jag har tio saker som jag inte är skitsugen på att göra, men som absolut duger som tidsfördriv, men jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra och då blir det någon slags överslagshandling av det hela; jag gör ingenting av de sakerna. Men nu har jag till och med storstädat huset, tagit hand om all tvätt och disk och allt som hör till, att nu måste jag se till att göra någonting roligt. Eller mysigt. Se på film, spela dator/TV-spel, rita, läsa. Först tänkte jag rensa och göra backup på min iPhone. Och äta något.

Ikväll ska jag åka hem en sväng. Efter det ska jag träna och sedan hem för att baka pepparkakor, dagen till ära. Imorgon jobbar jag, 16 till 22.30. Efter det är jag ledig resten av veckan. Mitt upp i tristessen ska jag nog kunna njuta ändå!