let's have a war
En och en halv vecka som varit så hektisk, men ändå gått så långsamt. Intressant kombination, måste jag medge.
Jag har haft det väldigt bra. Förra måndagen var en grymt bra dag som jag våndas över att jag inte skrev om direkt. Det var en helgrym dag på jobbet. Jag fick stå i kassan och det flöt på galet bra. Det kom fram en jättegullig gäst som efter besöket bara ville tacka för god service. Totally made my day. Min sista gäst den dagen var också väldigt speciell. Jag kände igen henne så väl, men utan att kunna placera henne. Efter att vi båda spånat en stund kom vi fram till att det var min ridlärare, för elva år sedan. Jag avgudade henne och blev så ledsen när hon slutade för att flytta till Australien. Så det var hur roligt som helst att se henne igen! Jag fick hennes nummer så jag ska åka dit och hälsa på henne och hennes hästar någon dag. Det kommer bli brännskoj!
När stängningen var avklarad den dagen var det dags för ett legendariskt ögonblick i mitt liv: nämligen mitt första självständiga styrketräningspass! Jag ville så gärna träna men Martin var av annan åsikt, så jag fick en lista på övningar jag kunde göra. Jag var faktiskt nervös, hade ju aldrig styrketränat ensam. Det var lite skönt att vara ensam, få lyssna på musik och ta allt i sin egna takt, men å andra sidan var det också lite tråkigt. När jag körde knäböj kom den mytomspunna huvudvärken tillbaks, jag fick en del av en maskin i huvudet när jag skulle justera dess vinkel och jag tappade en 25-kilosvikt på smalbenet. Men annars gick det faktiskt väldigt bra. Var hemma tre timmar senare.
I tisdags jobbade vi båda stängning (den senaste veckan har vi jobbat samma pass varje dag, smått otippat) och efter det körde vi ett överkroppspass. Ett långt sådant. Jag slet som ett djur. Väl hemma sedan åt vi Ben & Jerry's Berry White och kollade på film. Det var en väldigt bra start på kommande dygn, nämligen min tjugoårsdag!
Min födelsedag var det ja. Vi la oss väldigt sent den natten så jag vaknade även ganska sent. Blev överröst med sms, telefonsamtal och facebookhälsningar. Det är så fint, man inser så mycket fina människor man har runtom sig! När Martin vaknade skulle vi äta frukost, och då visade det sig att han kvällen innan i smyg hade slängt ihop lite pannkakssmet. Jag blev så glad, han gör verkligen världens godaste pannkakor. Han hade även köpt hallon och blåbär att dekorera dem med. (Systemkameran åkte fram som hastigast, så glad blev jag!)
På kvällen sedan åkte vi hem till min familj. Vi åt älgfärsbiffar med kokt potatis och gräddsås, det var farligt gott. Efteråt mumsade vi budapestbakelse (som jag alltid önskar istället för tårta) och småkakor. Farmor var också där och det var riktigt trevligt! Jag fick presenter också. Manfreds mamma Sofie hade skickat några presenter och det värmde djupt, att hon fortfarande tänker på och bryr sig om mig. Av henne fick jag en liten leksakskatt och en bok att skriva in recept i. Jätteroligt! Av mina föräldrar och syskon fick jag en robust kameraväska från Canon, Christina Aguileras parfym Secret Potion (bäst är den!) och Pan's Labyrinth på blu-ray. Det var en mycket fin kväll och jag tror alla inblandade parter var nöjda. När vi kom hem satte vi oss framför TV:n med lite whiskey. Martin har nämligen en flaska med innehåll sedan -83, hans födelseår, som han brukar dricka ur på sin födelsedag varje år. Jag fick lite av den, kände mig högt ärad!
På torsdagen planerades inte mycket annat än att vara mentalt bakfull. Jag var på Nordby och handlade alla julklappar och hängde med mina arbetskamrater. Hälsade på Emma som jobbade och sa till ett butiksbiträde att hon var vacker. Det var en bra dag. Köpte en liten plåtskylt i shabby chic-anda, med texten "Age doesn't matter, when you have got style". Tänkte på Martin, på två olika sätt. Han är nio år äldre än jag, och det finns två återkommande kommentarer om det. Det ena är att det är en stor åldersskillnad och det andra är att han inte ser ut att vara så "gammal". Så jag tyckte den passade in.
Väl hemma sedan satt jag i köket och lyssnade på julmusik under tiden jag slog in alla julklapparna. Har antagligen aldrig varit så seriös i min julklappsinslagning, men oj så bra det blev! Särskilt Martins julklapp, tog en timme att slå in men det var nog det snyggaste jag någonsin gjort. När jag var klar åkte vi in till stan där Martin bjöd på middag på Park, himmelskt gott var det! Efteråt åkte två fruktansvärt otaggade människor till Westcoast för att begå kollektivt självmord (eller vara med på ett pass X-fit, kan man också säga). Men det gick helt okej, antagligen var det mitt sämsta pass hittills men mitt sår på fingret var så fruktansvärt irriterande, jag råkade riva upp det lite grann. Bra där. Efteråt körde vi lite andra övningar och fick därmed tränat hela kroppen. Det var det sista träningspasset på ett tag, för efter att ha tränat fem dagar i veckan, i fyra veckors tid, stundade vilovecka!
Helgen passerade i stängningspassens tecken, tillsammans med min fina karl. Warrior mode was activated, då vi trodde att det skulle bli jättemycket att göra hela helgen. Det visade sig bli den lugnaste helgen på evigheter. Snopet, men lite skönt. Att komma till jobbet på söndagen var en underbar känsla. Vi var så många som började vid öppning och det kändes precis som att komma till skolan på morgonen. Man träffar en massa av sina arbets-/klasskamrater, skrattar och peppar. (Det är det enda sättet jag saknar studierna på, umgänget liksom.) Skitkul var det! Efter jobbet krigade vi oss igenom snöstormen hem till Söle för att även gerbilerna skulle få flytta ut hit. Så nu bor hela familjen Böwes/Hansson ihop.
Måndag. Julafton. Dagen D. Telefonen väckte mig med allt sitt ringande och plingande. Vi åt lyxfrukost á la Bowies, med stekt potatis, korv och bacon. Tillräckligt juligt för mig, som inte är överdrivet förtjust i julmat. Alls. Efteråt satte jag lite dramatisk krydda på dagen, fick ett litet psykbryt och hamnade i en ond cirkel, jag blev upprörd över att jag var upprörd ungefär. Hjärtat mitt hanterade det felfritt, fick mig att lugna ner mig och jag lärde mig verkligen något av den händelsen. Fördelen är att jag behöver bara bryta ihop hårt en kort stund och sedan är det bra. Så dagen fortsatte möjligtvis lite skamsen och ångerfull, men ändå ostört. Vi bytte julklappar, äntligen fick han öppnat sin! Jag slog på stort och köpte en 40" LCD-TV till honom. Så kan han hiva den andra, visserligen fullt fungerande, men ändå stenåldersinspirerande TVn. Han blev glad. Då blev jag glad. Och nu kan jag dessutom koppla in mitt PS3! Vilket lämpar sig bra då jag fick tre spel av honom i julklapp. Det ska bli kul!
På kvällen åkte jag hem en skvätt för att fira med min familj och farmor också. Vi åt lite godis, pratade och utbytte julklappar. Den här gången fick jag bland annat ett badlakan med "Råggäh däh Darklård" inbroderat, haha! Jag fick även "Have a little faith" skriven av Mitch Albom (ni vet, "Tuesdays with Morrie"-killen, världens bästa bok) och Assassins Creed 3. En ny familjekalender och andra hushållsprylar. Mycket fint fick jag!
När jag kom hem sedan började vi sätta upp TV:n och så där. Jag hade stannat på Statoil och köpt två burkar Ben & Jerry's (Oh my applepie och Chocolate fudge brownie, bästaste bästa) samt berömt butiksbiträdet för hennes jobb på julafton, så humöret var på topp när vi satte oss i soffan för att inviga den nya TV:n med Love Actually. Den är så bra den filmen! Jag klagade på att mina fötter kliade och Martin erbjöd sig att fixa ett fotbad åt mig som han sedan underhöll genom att fylla på med varmt vatten. Det var så fint.
Så för att göra en kort historia lång så har jag haft det ruskigt bra. December är snart över och det gör mig inte så mycket, känner mig ganska mätt på allt som rör julen (förutom adventsljusstaken och vädret, ni får stanna). Äntligen är jag tjugo och jag har lärt mig mycket om mig själv och mina snedsteg den här veckan. Jag har inte kunnat blogga för att jag och Martin jobbat samma tider (och när vi är hemma sitter han vid datorn om vi inte gör något annat) men jag vaknade mirakulöst nog väldigt tidigt idag så jag har smugit hit nu. Idag är det tänkt att jag ska åka hem för att plocka upp lite grejer (PS3-spel, bland annat) och ikväll träffa Emma för lite paketutbyte. Men nu ska jag äta frukost och kanske spela lite, alternativt läsa.
Bortsett från att mina fötter kliar (!) så känns livet bra. Jag ser fram emot ett nytt år, en nystart. 2012 har varit ett fantastiskt bra år som började väldigt svajigt men som sakta men säkert skjutit upp till euforiska höjder. Jag ska gå på WoS-diet i januari igen, även om jag tränat mycket så har jag ätit så mycket skräp att jag känner att jag någonstans fallit tillbaka på mina vanor som jag hade innan oktober. Jag tror inte på det där med nyårslöften men någonstans känns det ändå skönt att bara börja om. Ospecificerat, bara.. Andas ut och andas in.
Jag har haft det väldigt bra. Förra måndagen var en grymt bra dag som jag våndas över att jag inte skrev om direkt. Det var en helgrym dag på jobbet. Jag fick stå i kassan och det flöt på galet bra. Det kom fram en jättegullig gäst som efter besöket bara ville tacka för god service. Totally made my day. Min sista gäst den dagen var också väldigt speciell. Jag kände igen henne så väl, men utan att kunna placera henne. Efter att vi båda spånat en stund kom vi fram till att det var min ridlärare, för elva år sedan. Jag avgudade henne och blev så ledsen när hon slutade för att flytta till Australien. Så det var hur roligt som helst att se henne igen! Jag fick hennes nummer så jag ska åka dit och hälsa på henne och hennes hästar någon dag. Det kommer bli brännskoj!
När stängningen var avklarad den dagen var det dags för ett legendariskt ögonblick i mitt liv: nämligen mitt första självständiga styrketräningspass! Jag ville så gärna träna men Martin var av annan åsikt, så jag fick en lista på övningar jag kunde göra. Jag var faktiskt nervös, hade ju aldrig styrketränat ensam. Det var lite skönt att vara ensam, få lyssna på musik och ta allt i sin egna takt, men å andra sidan var det också lite tråkigt. När jag körde knäböj kom den mytomspunna huvudvärken tillbaks, jag fick en del av en maskin i huvudet när jag skulle justera dess vinkel och jag tappade en 25-kilosvikt på smalbenet. Men annars gick det faktiskt väldigt bra. Var hemma tre timmar senare.
I tisdags jobbade vi båda stängning (den senaste veckan har vi jobbat samma pass varje dag, smått otippat) och efter det körde vi ett överkroppspass. Ett långt sådant. Jag slet som ett djur. Väl hemma sedan åt vi Ben & Jerry's Berry White och kollade på film. Det var en väldigt bra start på kommande dygn, nämligen min tjugoårsdag!
Min födelsedag var det ja. Vi la oss väldigt sent den natten så jag vaknade även ganska sent. Blev överröst med sms, telefonsamtal och facebookhälsningar. Det är så fint, man inser så mycket fina människor man har runtom sig! När Martin vaknade skulle vi äta frukost, och då visade det sig att han kvällen innan i smyg hade slängt ihop lite pannkakssmet. Jag blev så glad, han gör verkligen världens godaste pannkakor. Han hade även köpt hallon och blåbär att dekorera dem med. (Systemkameran åkte fram som hastigast, så glad blev jag!)
På kvällen sedan åkte vi hem till min familj. Vi åt älgfärsbiffar med kokt potatis och gräddsås, det var farligt gott. Efteråt mumsade vi budapestbakelse (som jag alltid önskar istället för tårta) och småkakor. Farmor var också där och det var riktigt trevligt! Jag fick presenter också. Manfreds mamma Sofie hade skickat några presenter och det värmde djupt, att hon fortfarande tänker på och bryr sig om mig. Av henne fick jag en liten leksakskatt och en bok att skriva in recept i. Jätteroligt! Av mina föräldrar och syskon fick jag en robust kameraväska från Canon, Christina Aguileras parfym Secret Potion (bäst är den!) och Pan's Labyrinth på blu-ray. Det var en mycket fin kväll och jag tror alla inblandade parter var nöjda. När vi kom hem satte vi oss framför TV:n med lite whiskey. Martin har nämligen en flaska med innehåll sedan -83, hans födelseår, som han brukar dricka ur på sin födelsedag varje år. Jag fick lite av den, kände mig högt ärad!
På torsdagen planerades inte mycket annat än att vara mentalt bakfull. Jag var på Nordby och handlade alla julklappar och hängde med mina arbetskamrater. Hälsade på Emma som jobbade och sa till ett butiksbiträde att hon var vacker. Det var en bra dag. Köpte en liten plåtskylt i shabby chic-anda, med texten "Age doesn't matter, when you have got style". Tänkte på Martin, på två olika sätt. Han är nio år äldre än jag, och det finns två återkommande kommentarer om det. Det ena är att det är en stor åldersskillnad och det andra är att han inte ser ut att vara så "gammal". Så jag tyckte den passade in.
Väl hemma sedan satt jag i köket och lyssnade på julmusik under tiden jag slog in alla julklapparna. Har antagligen aldrig varit så seriös i min julklappsinslagning, men oj så bra det blev! Särskilt Martins julklapp, tog en timme att slå in men det var nog det snyggaste jag någonsin gjort. När jag var klar åkte vi in till stan där Martin bjöd på middag på Park, himmelskt gott var det! Efteråt åkte två fruktansvärt otaggade människor till Westcoast för att begå kollektivt självmord (eller vara med på ett pass X-fit, kan man också säga). Men det gick helt okej, antagligen var det mitt sämsta pass hittills men mitt sår på fingret var så fruktansvärt irriterande, jag råkade riva upp det lite grann. Bra där. Efteråt körde vi lite andra övningar och fick därmed tränat hela kroppen. Det var det sista träningspasset på ett tag, för efter att ha tränat fem dagar i veckan, i fyra veckors tid, stundade vilovecka!
Helgen passerade i stängningspassens tecken, tillsammans med min fina karl. Warrior mode was activated, då vi trodde att det skulle bli jättemycket att göra hela helgen. Det visade sig bli den lugnaste helgen på evigheter. Snopet, men lite skönt. Att komma till jobbet på söndagen var en underbar känsla. Vi var så många som började vid öppning och det kändes precis som att komma till skolan på morgonen. Man träffar en massa av sina arbets-/klasskamrater, skrattar och peppar. (Det är det enda sättet jag saknar studierna på, umgänget liksom.) Skitkul var det! Efter jobbet krigade vi oss igenom snöstormen hem till Söle för att även gerbilerna skulle få flytta ut hit. Så nu bor hela familjen Böwes/Hansson ihop.
Måndag. Julafton. Dagen D. Telefonen väckte mig med allt sitt ringande och plingande. Vi åt lyxfrukost á la Bowies, med stekt potatis, korv och bacon. Tillräckligt juligt för mig, som inte är överdrivet förtjust i julmat. Alls. Efteråt satte jag lite dramatisk krydda på dagen, fick ett litet psykbryt och hamnade i en ond cirkel, jag blev upprörd över att jag var upprörd ungefär. Hjärtat mitt hanterade det felfritt, fick mig att lugna ner mig och jag lärde mig verkligen något av den händelsen. Fördelen är att jag behöver bara bryta ihop hårt en kort stund och sedan är det bra. Så dagen fortsatte möjligtvis lite skamsen och ångerfull, men ändå ostört. Vi bytte julklappar, äntligen fick han öppnat sin! Jag slog på stort och köpte en 40" LCD-TV till honom. Så kan han hiva den andra, visserligen fullt fungerande, men ändå stenåldersinspirerande TVn. Han blev glad. Då blev jag glad. Och nu kan jag dessutom koppla in mitt PS3! Vilket lämpar sig bra då jag fick tre spel av honom i julklapp. Det ska bli kul!
På kvällen åkte jag hem en skvätt för att fira med min familj och farmor också. Vi åt lite godis, pratade och utbytte julklappar. Den här gången fick jag bland annat ett badlakan med "Råggäh däh Darklård" inbroderat, haha! Jag fick även "Have a little faith" skriven av Mitch Albom (ni vet, "Tuesdays with Morrie"-killen, världens bästa bok) och Assassins Creed 3. En ny familjekalender och andra hushållsprylar. Mycket fint fick jag!
När jag kom hem sedan började vi sätta upp TV:n och så där. Jag hade stannat på Statoil och köpt två burkar Ben & Jerry's (Oh my applepie och Chocolate fudge brownie, bästaste bästa) samt berömt butiksbiträdet för hennes jobb på julafton, så humöret var på topp när vi satte oss i soffan för att inviga den nya TV:n med Love Actually. Den är så bra den filmen! Jag klagade på att mina fötter kliade och Martin erbjöd sig att fixa ett fotbad åt mig som han sedan underhöll genom att fylla på med varmt vatten. Det var så fint.
Så för att göra en kort historia lång så har jag haft det ruskigt bra. December är snart över och det gör mig inte så mycket, känner mig ganska mätt på allt som rör julen (förutom adventsljusstaken och vädret, ni får stanna). Äntligen är jag tjugo och jag har lärt mig mycket om mig själv och mina snedsteg den här veckan. Jag har inte kunnat blogga för att jag och Martin jobbat samma tider (och när vi är hemma sitter han vid datorn om vi inte gör något annat) men jag vaknade mirakulöst nog väldigt tidigt idag så jag har smugit hit nu. Idag är det tänkt att jag ska åka hem för att plocka upp lite grejer (PS3-spel, bland annat) och ikväll träffa Emma för lite paketutbyte. Men nu ska jag äta frukost och kanske spela lite, alternativt läsa.
Bortsett från att mina fötter kliar (!) så känns livet bra. Jag ser fram emot ett nytt år, en nystart. 2012 har varit ett fantastiskt bra år som började väldigt svajigt men som sakta men säkert skjutit upp till euforiska höjder. Jag ska gå på WoS-diet i januari igen, även om jag tränat mycket så har jag ätit så mycket skräp att jag känner att jag någonstans fallit tillbaka på mina vanor som jag hade innan oktober. Jag tror inte på det där med nyårslöften men någonstans känns det ändå skönt att bara börja om. Ospecificerat, bara.. Andas ut och andas in.
2012-12-25
12:15:00
VardagKommentarer
Trackback
