Change of Seasons

Long time no see. Som pianisten sa.

Det har blivit dags att lägga korten på bordet. Lite. Jag har väl inte skrivit ett ordentligt inlägg på över en månad.

Det är nämligen som så att jag haft en grym svacka. Ända sedan slutet på min idiotarbetsmånad, april that is, har jag successivt känt mig så otroligt likgiltig och handlingsförlamad att det påverkat mitt liv till det yttersta. När det i juni var som värst, dvs. inte längre hanterbart, gick jag inte ens upp ur sängen de dagar jag var ledig. Fråga mig inte vad som hände, för det vet jag inte själv. Allting bara gav en stark känsla av meningslöshet. Av någon anledning hade jag ingen motivation att arbeta mot det heller. En mental bakfylla. Typ.

Anyway, det är ett förvirrat kapitel i mitt liv som jag nu är väldigt angelägen om att lägga bakom mig. Genom att hålla rent i huset, umgås med människor, jobba, ta itu med saker. Träna och äta ordentligt är två saker jag verkligen bör få in som rutiner igen. Jag jobbar på det.

I vilket fall, jag har överlevt och det är på väg åt rätt håll. Det kommer bli bra det här.

Nåväl, jag tänkte även försöka komma igång med bloggandet igen. Någonstans behöver jag få uttrycka mig, samla tankarna. Ibland. Jag är sällan hemma så det kommer nog bli inlägg från mobilen. Kort och koncist.

Det har hänt en massa saker sedan en månad tillbaka. Bland annat så gick min bil olyckligt nog sönder. Växellådan havererade och konsekvensen blev en ketchupbil bortom all användning. Tack vare min fantastiska far lyckades bilen några veckor senare få lite nya delar och rullar nu på som aldrig förr. Jag har aldrig känt mig så vingklippt i hela mitt liv. Tack till far och vänner som hjälpte mig. Really.

Jobbet funkar. Hos Cherry jobbar jag numera bara två pass i månaden. På Max pendlar det från sex pass i veckan till ett pass i veckan. Den fruktade sommaren har dragit igång och det känns helt okej. Jag måste medge att jag känner mitt tålamod med norrmän överlag har blivit väldigt ömtåligt. Men jag har bra arbetskamrater som gör mig glad. Så glad att jag oftast ägnar någon timme eller fyra åt att hänga i personalrummet på mina lediga dagar. Vi har haft lite fester tillsammans och det har varit fantastiskt roligt. Den senaste månaden har jag hunnit med sammanlagt 7 utgångar/hemmafester. Inte för drickandets men för umgängets skull. Det tål att sägas ytterligare en gång: jag har utan tvekan världens bästa arbetskamrater.

Sist men absolut inte minst så har jag fått en.. vad ska man kalla det? Hjärtevän, tycker jag är ett fint ord. Vi har jobbat tillsammans sedan jag började på Max men av en slump möttes vi en lördagkväll på Pråmen för ungefär en månad sedan. Började umgås. Jag blev kär. När jag är inne på min Facebookprofil och läser "Har ett förhållande med Martin Böwes" är det som om hjärtat gör ett glädjeskutt, och när mobilen ringer och hans namn syns på displayen måste jag samla mig och min fnittrighet i några sekunder innan jag känner mig förmögen att svara. Sedan var det ju det där med att vara i ett förhållande. Jag är inte säker på att jag vet hur man gör. Jag får väl göra mitt bästa så får tiden utvisa om det duger eller inte. Jag har i alla fall lovat mig själv att jag inte ska analysera sönder det här. Okej Ida? Okej.

Nu ska jag göra mig i ordning inför en lättare utekväll med Felicia. Sedan stundar jobb resten av veckan. Och en massa produktivitet och konstruktiva sysslor däremellan, of course.