Vice/Versa

Jisses så fort tiden gått! Jag har ju inte skrivit på en vecka nästan. Shame on me.

På fredagen påbörjade jag min mindre roliga arbetshelg. Jag gick upp löjligt tidigt för att hinna storstäda huset, ta hand om en massa tvätt och ta en powerwalk. Jobbet var roligt men tiden gick så fruktansvärt långsamt så jag visste inte riktigt var jag skulle göra av mig själv. När det väl var slut åkte jag hem och kastade i mig mat för att sedan åka vidare till Laholmen. Det var ett fruktansvärt arbetspass, jag ville bara slå ner varannan människa! Dessutom var det jättemånga av mina vänner som var ute och jag var så sur över att bli tvungen att sitta där och hantera fulla människor som spillde ut öl på bordet, började bråka och tafsade på mig. Ja, de tafsade. Jag spelade dock in närmare 15000 spänn, vilket är mer än jag någonsin dragit in. Skönt för provisionen. Men samtidigt känns det som ett.. ja, fnaskande. Behandla mig som skit så genomlider jag det för pengarnas skull. Inte roligt. Någonstans.

Jag vaknade upp mer förbannad än jag la mig. De där otillräckliga två och en halv timmarnas sömn bidrog antagligen mycket. Jag var så upprörd över precis allting! Det var en främmande känsla, visst har man dagar då man är lättirriterad och stör sig på allt, men jag gick runt och var beredd på att verkligen explodera när som helst. Jag blev förbannad för småsaker. Tog en powerwalk och lyssnade på black metal och åkte sedan till Max. Så fort jag kom innanför dörren glömde jag bort min sprängande ilska. Jag sa till Dennis att idag är jag jättearg, du får i uppgift att på valfritt sätt muntra upp mig. När jag vände mig om räckte han ut handen och i den låg en chokladbjörn. Åh vad jag blev glad! Som sagt, bästa arbetskamraterna. Niclas skulle ge mig en kassa vilket jag som välkänt är tycker är tråkigt, så när han behövde mitt kort sprang jag därifrån skrikandes "DU TAR MIG ALDRIG LEVANDE", och försökte stänga in mig i diskrummet. Det var en klämkäck start på en lååång arbetsdag.

När passet på Max var slut åkte jag hem och åt lite mat. Chillade en stund innan jag åkte in till Cod för att påbörja ytterligare ett pass. Till skillnad från föregående dag var det en lugn natt. Jag satt med fötterna på kupévärmaren och pratade med gamla klasskamrater. Spelade in skamligt lite den natten. Typ tusen spänn. Eftersom klockan ställdes fram en timme den natten så var jag hemma runt klockan fem. Fem! Kraschade i sängen och dagen efter var det dags att börja arbetsdagen tidigt igen. Jag var så himla glad över att helgen var över och att jag skulle få sova hela natten. Efter jobbet åkte jag in till Konsum i stan och köpte lite belöning åt mig själv i form av nötter, torkad frukt, yoghurt, frysta hallon, minimorötter och vindruvor. Kom hem och gick och la mig klockan elva och sov helt fantastiskt bra. Dagen började återigen tidigt och bjöd på en kunglig frukost och en powerwalk. Tog mig an helveteshelgens sista pass på Max och det gick så otroligt långsamt. Hade en bra dag egentligen, men blev väldigt ledsen när jag blev kritiserad för att vara otrevlig. Började dessutom (för första gången sedan jag började för 5 månader sedan) småtjafsa med en arbetskamrat precis innan jag slutade och jag vet att det hade sina privata grunder också. Note to self: det får aldrig hända igen!

När jag slutat kände jag mig lyckligast i världen. De senaste fem dagarna hade jag jobbat 42 timmar, varav tio timmar var nattpass. Äntligen var det min tur att få ta helg! Min egna fredagkväll spenderade jag med Robin. Vi åt middag och kollade på Awakenings, en av mina absoluta favoritfilmer. Dagen efter tog vi tillvara på det otroligt fina, närmare tjugogradiga vädret genom att gå en promenad i skogen. Efteråt la vi oss på gräsmattan och åt vindruvor och pratade. Åkte upp till Nordby för att släppa av Robin och köpa en väckarklocka. Men jag hittade ingen. Var jättesugen på att ta en springtur i skogen men fick inte tillfälle. Istället åt jag en god middag och klockan kvart i tio var jag så trött att jag faktiskt gick och la mig. Sov i tolv timmar och kände att det är jag värd.

Nu äter jag frukost i form av yoghurt, hallon och müsli och lyssnar på Fair to Midland (jag började lyssna på dem i samma veva som jag och Manfred gjorde slut, och har lyssnat på dem genom hela processen så de påminner mig om hur stark jag är och det känns bra). Idag har jag en lååång lista att beta av. Jag har en massa ärenden i stan, jag ska bland annat bli medlem på Westcoast samt storhandla åt familjen. Ikväll ska jag se på film hemma hos Robin och Oskar så jag har ju något roligare att se fram emot i alla fall!

Jag tycker att livet känns så himla bra just nu. Det börjar bli varmt ute, min kudde doftar Robin, jag har börjat motionera varje dag och jag har börjat lyssna på "min" musik igen och det känns som.. jag vet inte, det känns som att min kris är över och jag hittat tillbaka till mig igen. Jag fortsätter förundras över hur stark jag är i vissa situationer och nu känner jag att jag har kontroll. Jag har släppt mycket grubblerier och känner att allt som händer, händer av en anledning. Är någonting menat, så blir det så.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
» Emelie säger:

Jädrar, vad mycket du jobbat! Förstår att du känner dig effektiv, och det är väl det produktivitet är till för?

Att du sedan lyckas få in massor av fina glädjeämnen och stolthet över dina prestationer - det är väl körsbäret på tårtan. Åh, uppskattning av livet, alltså! :)

2012-03-28 @ 12:35:22
URL: http://sockerskrin.blogspot.com
» Manfred säger:

DIN musik igen. <3

2012-03-28 @ 14:50:46
Trackback