Change of Seasons

Har haft några.. intressanta dagar, kan man säga.

Nattpasset på lördagen var awesome. Mycket trevligt folk, i princip bara svenskar (ja, jag står för att jag är så fruktansvärt trött på norrmän). Drog in ganska mycket. Efter jobbet var jag tvungen att ta en detour hem för att hämta lite saker så jag var inte i säng förrän vid fem. Kul. Var inte alls äckligt trött när jag skulle börja jobba 11.30 dagen efter. Försov mig ganska duktigt, men på något jäkla vänster lyckades jag klocka in i tid, ändå.

Kom återigen i säng väldigt sent och dagen efter skulle jag jobba öppning. Det var en fruktansvärt dålig dag. Det var längesedan jag hade en sådan. För det första hade jag sedan X-fitpasset haft en brutal träningsvärk i benen, som nu bara övergått till en otrolig orklöshet. Jag hade ingen styrka i benen alls. Jag försökte springa men det gick bara inte, benen bar inte! Helt sjukt. Så vid två olika tillfällen på jobbet bara ramlade jag ihop. Benen bara gav sig. Det gjorde min dag ganska tung, trots att det var öppningspass (som jag älskar i vanliga fall). Med världens bästa Adis dessutom.

När jag slutat skulle Martin vara med på bodycombat och bodypump på Westcoast, och jag hade tänkt joina. Jag hade inte tränat på några dagar så det kliade verkligen i kroppen på mig, jag hade sett fram emot det i flera dagar. Men insåg att om jag var tvungen att låsa knäna för att kroppen skulle kunna bära sin egen kroppsvikt så var träning för benen en väldigt dum idé. Jag vägrade inse det lite, sa till mig själv att jag kunde skippa första passet i alla fall och ändå vara med på andra, och reglera vikterna själv. Lite halvnöjd med den lösningen åkte jag hem för att sova en stund innan. När jag sedan vaknade insåg jag att med mina ben och 4,5 timmars sömn i bagaget skulle ett träningspass innebära katastrof. Jag var trött och varm och nyvaken och besviken. Blev på skitdåligt humör verkligen. Satte mig i bilen och lyssnade på Lamb of God på fruktansvärt hög volym och bilade långsamt till olika destinationer. Kom hem väldigt sent, samtidigt som Martin, och faktumet att han spenderat 5 timmar på gymmet var skitjobbigt. Jag hade så gärna velat vara med. Resten av kvällen spenderade jag framför Antichrist av Lars von Trier, med en påse chips. Jag gillar den filmen, särskilt när jag är i den sinnesstämningen att jag känner mig helt fucked up i huvudet.

Det blev ännu en ruskigt sen kväll och dagen efter sov jag till ett. Ett! Ångesten var ett faktum, och gårdagens dåliga humör höll i sig. Jag var lättstött och irriterad och retade mig på praktiskt taget allt som Martin gjorde respektive inte gjorde. Det har faktiskt aldrig hänt förut, jag har varit så rädd för att bli sån. Passiv-aggressiv. Jag hatar det. På kvällen åkte jag hem en sväng och det var skönt. Men så fort jag kom tillbaka drog jag ner mig själv i irritationen igen och halv tolv sa jag godnatt.

Sov ut ordentligt men kom ändå upp tidigt. Det var ruskigt skönt. Dock var jag fortfarande fast i min taskiga sinnesstämning sedan måndagen. Fortsatte störa mig på allt som kretsat i huvudet, var avvisande, tyst och bara allmänt.. dryg. Tänkte att jag kommit in i en ond cirkel, att jag börjat se saker ur ett annat perspektiv och därför kommer förbli bitter. Efter en stund fick jag ge mig själv en stor mental bitchslap och påminna mig själv om vilka saker jag ångrat i mitt liv tidigare. Många tillfällen har varit på grund av det där beteendet, att jag surar. Jag påminde mig själv om att det gör bara skada på mig själv och att det slösar så fruktansvärt mycket tid. Så jag slog bort det, gick in till Martin, strök honom genom håret och sa "förlåt att jag är så dum i huvudet". För det var precis så jag kände mig.

Efter det var allt som vanligt igen. Vi låg på sängen, han kollade på serier och jag ritade en karaktär ur Final Fantasy 9. Det var väldigt mysigt. Vi tog det lugnt under dagen och vid fem åkte vi in till stan för att käka på Kino's. Efteråt åkte vi till gymmet där jag först tog mig an ett pass bodypump (mitt första på nästan två månader, damn you World of Shape), sedan hakade Martin på så vi körde ett pass kettlebells och efter det körde vi en timmes styrketräning. Jag blev så full i skratt när jag körde mitt sista set och Martin peppade mig, sa att det var bra jobbat. Jag, som inte orkade med särskilt många repetitioner svarade att nja, men vi får ju komma ihåg att jag kört bodypump och kettlebells tidigare också. Då svarade han "Ja ja, det har jag absolut med i beräkningarna, annars hade det här varit ganska dåligt". Jag vet inte vad som roade mig mest, hans brutala ärlighet eller förmåga att med glimten i ögat förolämpa mig.

Tre timmar på gymmet och sedan var det dags att åka hem. Jag är fortfarande sur över att jag inte kunde vara med i måndags men gårdagen kompenserar upp lite. När vi kom hem kröp jag ner i soffan med choklad framför några avsnitt Weeds. Nöjd tjej. Somnade relativt tidigt och vaknade av mig själv runt nio. Blev förvånad över att jag inte hade någon träningsvärk. Men när jag skulle gå upp så.. I might have to reconsider that.

Jag har några lediga dagar framför mig. Skönt att få vara ledig en längre period fraktiskt, även om det bara är fem dagar. Jag har ändå jobbat över ett år och inte haft någon semester. De längre lediga perioderna är välkomna.

Idag stundar en tur till Nordby för att köpa lite mat och femte säsongen av Weeds. Ikväll ska jag återigen på X-fit (och hoppas att mina ben förblir lite mer funktionella än efter sist gång) tillsammans med Martin och utöver det har jag inte så fasligt mycket planerat.

Jag är i alla fall glad igen, efter min lilla svacka som varade i 48 timmar. Förstår inte var det kom ifrån.