overworld

Det är sega dagar som vandrat förbi. Ganska innehållslösa och inte riktigt till min belåtelse. På tisdagen gick jag upp smärtsamt tidigt för att åka till kiropraktorn. Utan vidare förvarning knäckte han min nacke och det var så sjukt obehagligt... annars gick det bra. Efteråt stötte jag på min far när jag väntade på Martin och det var bra, eftersom vi fick rett ut lite groll som upstått under helgen.

Vi käkade på Backlunds och begav oss senare till gymmet för att köra ben. Det var ett halvjobbigt pass, jag hade egentligen velat ha med benpressen också för den tar så jäkla bra, men var så himla hungrig att jag inte kunde fokusera mot slutet. Avslutade med fem minuters rullplanka som kiropraktorn ordinerat. Efteråt åkte vi till Nordby för att Martin skulle jobba och jag skulle handla lite. När jag kom hem sedan hade jag en ledig eftermiddag/kväll framför mig vilket av någon anledning ALDRIG lockar väl på plats. Så jag gick och la mig och sov i två timmar. När jag vaknade tog jag tag i det smutsiga huset som försummats i några dagar. Det tog lång tid men skillnaden blev enorm. Det kändes skönt. Nystädat och nyduschad, den känslan är svår att slå.

Onsdag kom och det skulle ha blivit min sista arbetsdag innan helgen. Det var en rätt kul arbetsdag, Martin jobbade stängning och vid ett tillfälle lämnades vi ensamma i produktion och sprang fram och tillbaka som dårar. Men vi jobbar ganska bra ihop, så det blev inte så dumt ändå.

Efter jobbet blev jag sittandes en stund och övervägde gymmet, åt lite och försökte låna skrivaren. Jag lovade mig själv att inte stanna kvar tills de var klara med sin stängning men sedan kom Vicky, flickvän till en av mina arbetskamrater, dit och då blev jag kvar ändå. Var alltså kvar på jobbet i 3 och en halv timme efter att jag slutat. Det är något fel i huvudet på mig. (Eller så är jag inget stort fan av att vara hemma ensam, helt enkelt.)

När vi kom hem somnade jag på soffan och vaknade av att Martin bar in mig i sängen. Han hade även tagit med sig min companion cube tillbaka och jag minns att han la den bredvid mig. Jag blev så lycklig, haha.

På torsdag skulle jag som sagt varit ledig men tog chefens öppningspass istället. Det gjorde ont i kroppen så trött jag var, men öppningen gick ändå bra (bortsett från att en av ismaskinerna gick sönder och det forsade ut vatten i serveringen, bra start). Jag fick stå i köket och dagen var så himla chill för min del. När stängningspersonalen kom frågde jag K-chefen om jag fick gå ut på papperslagret och städa. Så jag tog med en högtalare och lyssnade på Machinae Supremacy under tiden som jag strukturerade upp kartonger, hylla efter hylla. Det var rätt rolig faktiskt, för det blev bra! Jag fick vara ensam, lyssna på musik och städa - och få betalt för det. Sjukt najs. När jag var färdig åkte jag hem bara för att krascha i soffan och bli väckt av Martin runt nio, eftersom han skulle åka in till stan och handla. Jag följde med och vi köpte lite naturgodis (kokos och choklad, mums) och väl hemma igen lagade han mat under tiden jag spelade CoD. Vi kollade på Family Guy och efteråt la jag mig i hans säng och hängde på YouTube i en timme eller två innan det var dags att sova. Jag tog hand om disk och dylikt, tog en dusch och somnade runt fyra. Jag hatar min ovana att vända på dygnet så.

Idag ska jag hem till Söle så farmin kan få laga bilen, samt äta mat med familjen. Samt träna. Och egentligen skulle jag jobba inatt men bytte pass på en kollegas begäran, så jag är ledig hela dagen. Så jäkla skönt! Så ikväll ska jag gosa ihjäl min man. Och spela TV-spel.

Jag kan för övrigt gladeligen meddela att jag hittat min nästa milstolpe här i livet! Jag har ett tag varit väldigt kluven över mina jobb och framtiden. Jag har känt mig smått trött på att jobba, jag har ändå köttat Max varvat med Cherry i över ett och ett halvt år utan så mycket som en veckas kontinuerlig ledighet. Jag skulle vilja ta semester men min lön har inte tillåtit det så länge. Jag vill inte heller börja plugga. Så.. nu har jag bestämt mig för att gå GMU! Grundläggande militär utbildning. Jag har gjort en intresseanmälan och de rekryterar inte förrän till hösten och kommer jag med börjar min utbildning i januari. Jag ser fram emot det så fruktansvärt mycket! Även om det är lång tid kvar så ger det mig ett mål. En brytningspunkt, en anledning att fortsätta. Det som är bra är att jag har gott om tid för att komma i form och förbereda mig. Jag har varit lite nojig över vad det skulle innebära för mig och Martin om jag åkte bort i 3 månader. Men vi har pratat om det och sagt att det antagligen inte skulle vara några större problem (man får ju ändå åka hem vissa helger) men vi får se hur det känns när det väl gäller. GMU är inte min stora dröm så jag vet inte om jag skulle vilja offra förhållandet för det, men känner jag å andra sidan en så fortsatt stark vilja att genomföra det så kommer jag att satsa på det ändå. Det hade varit så fruktansvärt roligt och framför allt lärorikt tror jag.

Så nu har jag ett mål, en anledning att träna (börja med kardio också kanske, ehm) och äta ordentligt och komma i form. Jag hoppas känslan, längtan, håller i sig. Jag kan behöva något sånt.

Jag och min companion cube tackar för oss för den här gången, nu ska jag äta havregrynsgröt och sedan åka till gymmet!

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback