therapy



Två lediga dagar går alltför fort. I tisdags hade jag planer på att ta itu med en massa måsten, deklarera och så där. Men det blev inte mycket gjort kan jag säga. Jag sov större delen av dagen faktiskt, bevisligen så var det välbehövligt. Fick städat huset och dansat omkring till musik på hög volym och bara varit allmänt lat. Jag var även på Nordby och handlade på Kicks för över tusen spänn, det sved duktigt. Däremot så kommer jag antagligen inte behöva köpa något nytt på flera månader. Och nu har jag äntligen parfym igen. Som jag saknat den.

Åkte till gymmet på kvällen och planen var att jag skulle köra lats och biceps med Martin. I väntan på att han skulle sluta jobba satte jag mig på en cykel och cyklade som en dåre. 300 kalorier på 23 minuter. Det jag planerat ha som uppvärmning blev snart ett helt kardiopass, jag satt på cykeln i en timme och kom upp i 700 kalorier. Rätt nöjd, ändå. Så när Martin och Gurra väl kom dit kände jag mig klar, och nöjd över att ha spontant genomfört mitt första kardiopass på över ett år. Hade letat runt i hela Strömstad efter Ben & Jerry's Clever Cookies så på kvällen unnade jag mig lite av den framför ett avsnitt American Horror Story.

Igår drog jag mig upp ur sängen relativt tidigt, vid halv tio ungefär. Gjorde mig i ordning och väckte sedan Martin för att fråga om han skulle med in till stan och handla innan jobbet. Vi åkte in, käkade frukost på Backlunds och åkte sedan till Konsum. Han hade, av någon anledning - med sig ett block för inköpslistor. Och en penna. Dafuq? Så gladeligen skrev han upp det jag bad honom hämta och bockade av och kontrollerade sin lista. Han var så himla söt.

Vi åkte till Nordby och han jobbade medan jag smet in på Gina Tricot och köpte lite reagrejer för mitt presentkort som jag fick i påskas. Nöjd! Hittade bland annat ett halsband i form av en jättestor örn. Det gillar jag. Efter det åkte jag hem till Söle och åt middag tillsammans med min familj. Vi spelade TP i Disneytema och efter många om och men så vann jag (fast jag fick barnfrågorna, såatte)..

På kvällen tog jag min egen, nu fungerande, bil in till gymmet och fick till ett ruskigt bra benpass! Började med uppvärmning på cykel och körde sedan knäböj. Martin och Gurra dök upp och jag drog mig undan för att köra ensam, för att spara tid. Körde ändå 100 kilo knäböj och efter tre reps bad jag dem plocka undan 40 kilo. 60 kilo har aldrig varit så lätt! Men hela jag skälvde något otroligt hela setet.. men skönt var det! 3 timmar senare var jag klar och jävligt nöjd. Det är så med benpass, antingen blir det asdåligt eller så blir det helt galet bra. Igår var sistnämnda.

Åkte till Ica och köpte en hel platta med kvarg, älskar det! Dagen till ära hade jag inte ätit mycket alls så jag kastade i mig helt galet mycket kvarg när vi kom hem. Kollade ett avsnitt Awkward och somnade sedan. Idag stundar jobb klockan tre och jag har lite grejer att göra innan dess. Har duschat och gjort mig i ordning, ätit frukost framför Family Guy och bryggt kaffe och nu sitter jag här. Ska redigera lite bilder hade jag tänkt.

Jag känner att jag kommit till en svacka i vardagen. Det finns vissa saker man inte talar om öppet så här men om sanningen ska fram så har saker känts labilt den senaste veckan. Jag har varit upprörd många gånger och saker har bara känts.. dåligt. Jag känner att det börjar bli dags att välja sina strider, ha överseende med de där kvarlämnade matresterna i diskhon. Inse att livt består av så mycket viktigare saker, som man lätt går miste om eller till och med förlorar bara för att man lägger alltför mycket energi på att tjafsa eller smågnabbas. Eller ännu värre, som i mitt fall, bara gå runt och sprida någon slags old fientlighet. Vår vardag tillsammans har i tio månader varit praktiskt taget bekymmerslös. Vi har aldrig bråkat. Aldrig haft någon anledning till att göra det. Men det känns som att det den senaste tiden börjat bubbla upp, alla sådana där småsaker som legat och skvalpat under ytan men inte varit värda att göra utlopp för. Vi gnager på tråden, dansar på ömtåliga isflak. Jag känner mig stundvis ensam, de timmarna mellan jobb och gym, när umgicks jag med mina vänner senast liksom? Hemma har stämningen varit allvarlig eftersom det varit så mycket problem med bilen, och hur det ska lösa sig. Och så var det ju det med att bo här. Det är ofrånkomligt att vara ivägen för varandra, och vill man visa omtanke så är man rädd att vara påträngande istället.

Men. Jag tar ett djupt andetag, plockar upp bitarna och tar mig samman. Den enda som kan förbättra min livskvalite är jag själv. Jag gläds åt att träningen inte bara satt spår på kroppen utan även gjort mig så himla mycket mer balanserad rent mentalt. Förr kunde jag inte slå bort onda tankar och fokusera på det som krävdes. Idag har jag verkligen gjort framsteg. Jag kan åka till gymmet, så arg att jag gråter, men så fort jag kliver in genom dörren slår jag bort det och fokuserar på det jag är där för. Det är den största anledningen till att jag älskar att vara där.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback