Change of Seasons

God morgon vänner.

 

Tänkte slänga in ett inlägg, trots att jag egentligen är så stressad att jag vill äta upp mig själv. Andas. Imorse drömde jag mardrömmar om någon legend som gick om att en kille blivit mördad och fått benen avkapade, så nu gick han igen och när han var i närheten hörde man alltid fyra ekon av hans fotsteg. Ljudet från gerbilernas bur (tack för övrigt för att ni väsnas som mest halv sex på morgonen) trängde in i sömnen och gjorde ljudet av det där ekot. Fast det tog ju aldrig slut, så jag antog att han bara kom närmare och närmare. När jag sedan vaknade hörde jag fortfarande ljudet av gerbilerna och tanken som slog mig var att det lät som att någon stod och drog fingrarna mot plasten, det small inte utan gnisslade mer. Dum som jag var så kollade jag bort mot buren som står bredvid dörren. Och på dörren har jag en hängare med morgonrocken och lite annat på. Trött och sömndrucken som jag var så såg det ut som en kvinna i svart kappa med huva, och långt blont hår. Jag tappade andan av rädsla kan jag säga, jag har en tendens att vara så skvätten när jag är trött och vaknat upp från en mardröm. Jag ville bara gå upp men hade sovit fyra timmar. Lyckades tillslut att somna om.

 

Det beskriver väl min sinnesstämning ganska så bra nu. Igår var en tung dag, med många toppar och dalar, violent mood swings deluxe.

 

Igår när Martin åkt tog det mig en stor kraftansträngning för att överhuvudtaget komma någonvart. Jag var trött och inte särskilt sugen på att göra någonting alls, för allting kändes så överväldigande mycket - vilket jag egentligen inte tror att det är faktiskt.

 

Men jag städade huset (och uppskattar verkligen att jag ändå brytt mig om att hålla rent här trots den här svackan, hade det varit stökigt runt mig hade allt känts ännu tyngre) en snabbis och satte mig sedan i bilen. Ringde Ellen, bilade omkring i stan lite halvt förvirrad, eftersom jag inte kunde bestämma mig för vad jag skulle göra. Tog en sväng till ägaren till hunden jag hjälpte hitta hem, för att hon hade en grej hon ville ge mig. Jag fick en liten presentpåse, så himla fint!

 

En egen ZMA, så slipper jag sno av Martins. Han påstår att han ändå inte använder den särskilt mycket men jag ser ju att de används, så..

 

Jag åkte sedan till min storebror, träffade min brorson och drack en massa kaffe. Det var skönt att få prata med honom och höra honom säga att det skett förändringar, både i hans situation och inställning till det. Blir alltid glad när människor kommer till insikt med att livet faktiskt går vidare, det är en mäktig känsla jämfört med den där likgiltigheten man känner när man är på botten.

 

Efteråt tog en koffeinpumpad Ida sitt pick och pack för att åka till gymmet för ett pass lats och biceps. Det är nog mitt favoritpass tror jag. Jag gillar bröst och triceps med, men behöver verkligen någon som är med på bänkpressen. Det är lite segt att vara så beroende av någon. Jag hittade för övrigt en tabell, ganska intressant fakiskt, om var man ligger i styrka på olika övningar. Om man är ovältränad, nybörjare, medel, vältränad eller elit. Fick en klump i halsen när jag läste på min kroppsvikt och såg att jag låg åå "nybörjare" praktiskt taget överallt. När jag scrollat ner såg jag att jag läst fel tabeller, jag hade läst de för män. Så jag läste de som gällde kvinnor och hamnade helt plötsligt under medel och vältränad. Inte för att det egentligen spelar någon roll vad jag "klassas som", absolut inte, men det är ju alltid kul att få känna sig duktig.

 

Jag kände mig helt trasig efter mitt träningspass, jag hade så mycket koffein i kroppen att jag var alldeles skakig och svag. Jag och kaffe alltså.. påverkar mig hårt.

 

När jag kom hem tog jag hand om posten och hittade nyaste numret av MaxMix (vår personaltidning) och såg att min insändare kommit med på sistasidan.