Change of Seasons

I måndags gick jag upp tidigt trots att jag var väldigt trött. Martin jobbade öppning och på min begäran väckte han mig innan han gick. Jag hade stora planer för dagen, det var nämligen våran sjumånadersdag. Så zombieaktigt satte jag igång med att baka en kladdkaka. Under tiden den var i ugnen tog jag en powernap och fick ett sms från Adis. Vi skulle egentligen tränat tillsammans men han var lite halvt omotiverad och jag kände för att sova lite till så vi skippade vår gymdate. Jag åkte dock in lite senare och körde ensam, lite av varje. Det var kul. Jag jobbade stängning, som av olika skäl var väldigt påfrestande för att efteråt skynda mig hem till min fina. Vi kollade på nya Bondfilmen Skyfall och käkade kladdkaka med vaniljglass och varma hallon, det var så gott och så mysigt men jag totaldäckade innan filmen var slut.

På onsdagen däremot, hade vi planerat in en liten tripp till Karlstad/Forshaga för att träffa min mamma. Mycket var kaotiskt i mitt huvud men det löste sig, och snart var vi på väg. Martin sov större delen av vägen och jag satt och lyssnade på ljudböcker i skräckgenren, från när jag var liten. När månen går med långa ben och Eko från förr. Usch. De ger mig fortfarande gåshud!

Vi umgicks med mamma och hennes familj och det var väldigt roligt. Och mysigt! Dagen efter väntade spännande äventyr inne i Karlstad city där vi träffade både några av Martins vänner och jag fick träffat PJ. Det visade sig bli en fantastisk dag! Jag tror minsan Martin var nöjd också. Han verkade glad.

Vi var tvugna att åka hem samma kväll och det var lite jobbigt. Men det är sånt man får ta. Denna gången höll sig Martin vaken och vi hade en trevlig hemresa. När vi kom hem plockade jag upp lite fynd jag hittat i Karlstad och myste framför Game of Thrones innan jag relativt tidigt inte lyckades hålla mig vaken längre. Skräll.

Jag blir mer och mer kär i honom för var dag som går. Inte på det där magpirrande stadiet, snarare att jag ser på honom och bara känner mig så hemma och trygg och lugn och genuint lycklig. Saker hos mig själv som jag inte kunnat hantera förr, dåliga sidor, är för mig bortglömda nu. Och det är något särskilt att träffa honom tillsammans med mina, eller hans, släkt eller vänner. Han gör inte som många andra, att han blir mer reserverad och tar lite avstånd från rollen som partner. Tvärtom tyr han sig mer till mig. Särskilt när vi är i andras sällskap känner jag av det där. Känslan av att vara trygg, tillfreds, rentav stolt. Att jag tror han känner det också. När vi var hos mamma och han lämnade rummet för en stund, lutade hon sig över till mig och viskade "Jag tror han är bra för dig".

Det tror jag med.