shattered fortress

Gårdagen blev faktiskt ingen höjdare den heller. När jag vaknade på morgonen kände jag mig fortfarande lite grinig och omotiverad. Jag blir det när jag sover länge, längre än till halv tio, och dessutom ändå inte tillräckligt många timmar. Plus att jag under natten drömt mardrömmar om att mina småsyskon tog livet av sig, det var fruktansvärt. Usch. Drev i alla fall omkring i väntan på att vi skulle åka till gymmet. Frusen och trött men ändå glad över att få fly till min fristad. Vi tog oss igenom ett pass med lats och biceps, och på mental balans skrev jag sedan 2- i min training log. Mitt humör svajade något otroligt och jag skippade sista övningen och gick in i omklädningsrummet och laddade ur lite istället. Martin åkte för att jobba och jag åkte till Söle. Pratade i telefon med Manfred och åt väldigt god middag med min familj. På kvällen besökte jag Max en snabbis och väl hemma la jag mig på sängen och sov till lite Ben Howard på låg nivå. Trots att jag inte ville vara ensam (och) hemma så var det underbart. Låg och snusade på Martins kudde med täcke och dubbla filtar och tända ljus och lät tankarna vandra bort till ingenstans. Bara koppla av. Slumra. Låten Gracious slumpades fram två gånger på rad och det gjorde mig lycklig. Förra veckan när jag jobbade så mycket lyssnade jag i princip bara på Ben Howard, det matchade min sinnesstämning väldigt bra. Power-relaxing at its best!

Åkte sedan mycket motvilligt iväg för att jobba. På Skagerack den här gången, och det var helt okej trots ganska lite folk. Träffade lite vänner och räknade ner minuterna från det att klockan var halv tolv. Bara fyra timmar kvar.. När jag satt i bilen de där fyra timmarna senare var jag lyckligast i världen! Kom hem och hoppades på att Martin mot förmodan skulle vara vaken. Men det var helt tyst och mörkt när jag kom in så jag satte i mig en skorpa och en skvätt mjölk i godan ro (heaven!) och gjorde mig stilla i ordning för sängen. Innan jag åkte hemifrån hade jag lämnat en liten kärleksförklaring på en post-it som jag satt på hans datorskärm. När jag kom hem såg jag att jag fått svar, haha. (Refererar till bilden nedanför!) När jag gått in i sovrummet kom jag på att jag glömt mobilen i köket, och när jag öppnade dörren stod han helt plötsligt där i mörkret, och jag blev så fruktansvärt rädd! Somnade ändå direkt jag la huvudet på kudden. Underbara sängen alltså.

Sov i sju timmar. Sedan gick jag upp för att färga håret och äta mannagrynsgröt med lågkalori-hallonsylt och en massa mjölk framför ett avsnitt Glee! Jag älskar den serien. Jag står för det. Den är så over the top happy samtidigt som den ibland bjuder på ganska mörk humor. Den blev så mycket bättre när jag dessutom fick veta att alla skådespelarna gör alla dans- och sånginsatser helt själva. Vilka begåvade människor!

Hur som helst, jag åkte på en otrolig huvudvärk inte mycket långt senare. La mig en stund och när jag vaknade var jag så grinig över att halva dagen gått. Ville bara sätta mig på en stol och sura. Tänkte gaska upp mig med ett kort, halvspontant gympass och Martin hakade på. Det blev ett bra bröst- och tricepspass, jag var väldigt glad. Och det tog bra!

Efteråt åkte vi hem till Söle för att äta middag med min familj. Jag hade önskat potatis- och purjolökssoppa och jävlars så gott det var! Jag åt nog mest av alla. Vi drack kaffe och pratade och jag känner mig så stolt när Martin får träffa min familj, och vice versa. Jag tycker om er.

Efteråt åkte jag till jobbet. Drog in 15 och förlorade 2. Tusen alltså. En bra kväll på min favoritkrog med asgott kaffe, trevliga gäster, bra musik kvällen till ära (metaltema), en klocka som tickade snabbt och bevisligen en köttig provision.

Nu när jag kom hem förberedde jag mig för en repris av gårdagens skrämselscenario men slappnade av när jag gick de sista meterna till sängen. Men reagerade när jag kom in, lämnade jag inte sänglampan på? Sneglade mot sängen och såg att täcket var lite vääääl bulligt. Under låg en Bowies som smugit in! Nej, vi sover inte i samma rum. Annorlunda va?

Nu är jag i alla fall redo för sömn och längtar så tills morgondagen! Jag är helt ledig för första gången på vad som känns som en evighet! En och en halv vecka bortsett från en dag, närmare bestämt. Och vet ni? Jag ska bo i min onepiece och inte göra ett skit. Jag ska inte gå utanför dörren ens. Bara spela ohälsosamt mycket tv-spel. Det är ett jävla löfte!

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback