stay

Fy fan för den här dagen. Det är sällan jag har dåliga dagar, mest har jag dåliga stunder eftersom mitt humör är fragilt.. Men ibland dyker de upp. De där dagarna där man hår runt konstant bitter och i slutet av dagen vara vill få allt ogjort. Jag brukar för det mesta vakna upp positiv. Faktiskt. Som regel tycker jag att det är nästintill spännande att gå upp ur sängen på morgonen, för att bege mig ut på äventyren som dagen har att erbjuda. Idag var inget undantag! Men så fort jag kom till jobbet.. Botten alltså. Ställde mig i kassan för första gången på säkert två månader. Det var hyfsat kul trots att jag var så kaosartad. Men jag hade interna problem och var så irriterad (och antagligen söndertrött) att jag bara ville gråta. Man kan inte dra jämnt med alla hela tiden helt enkelt.

När dagen var över bilade jag knappt lagligt till min älskade tillflyktsort; gymmet med Martin. Trots att jag sovit åt helvete för lite och jobbat långa dagar i alla fall sedan en vecka tillbaka har jag hållit igång träningen och motivationen för den. För mig är det dagens höjdpunkt och mitt livs kärlek at the moment. Mötte Martin som åkt inlines till Skee och tillbaka. Nöjd kille kan jag säga! Vi körde bröst och triceps och jag köttade men blev trött fort. Så jag lyssnade på kroppen och gav mig efter en och en halv timme.

Åkte hem och provade något som Ellen tipsat om, nämligen bananpannkaka. Ett ägg. En banan. Mojsa ihop och stek. Så jäkla gott var det! Min nya drog?

Martin håller på att sluta med nikotin. Både ciggen och snusen lyser med sin frånvaro. Och jag var död på insidan efter en fruktansvärt jobbig dag. Det tog inte många sekunder innan vi faktiskt blev passivt aggressiva och bara började ignorera varandra. Ingen var heligare än den andra kan jag säga. Vi har svårt att hantera de där situationerna, för våra sätt att lösa problemet är svart och vitt. Även om vi båda tassar runt varandra och känner av spänningen så är jag den som vill prata ut direkt medan han är den som drar sig undan och låter det rinna ut. Jag klarar inte av sånt. Men till min stora förvåning lyckades jag hålla mig samman och göra det som tärde på min stolthet men ändå kändes rätt i hjärtat. Tillslut stod vi på altanen och kramades hårt och bad om ursäkt i kör. Martin sa, även om det var på skoj, att han blir rädd för mig när jag blir sån där. Vilket dels gör ont att höra, för jag vill inte vara det där kontrollerande monstret jag lärt mig den hårda vägen hur ont det gör att vara. Samtidigt är det lustigt, jag blir livrädd för honom när han reagerar så mot mig. För att han praktiskt taget aldrig gnällt på mig. Jag kan bara föreställa mig hur mycket det är som ligger och skvalpar under ytan och bävar inför den dagen allt eskalerar och han bara kräks ut allt han någonsin velat kritisera hos mig. Men han är snäll. Och fin. Jag måste påminna mig om det varje gång jag blir grinig. Hur bekymmerslösa vi kan vara tillsammans om man bara ger fan i att haka upp sig på småsaker. Det är inte värt att bli irriterad över att han använder vänstra delen av diskhon till att blötlägga disken medan jag vill skölja av den där. Man hör ju själv hur fånigt det låter, även om många faktiskt lever i en sådan värld. Där man föredrar att bråka om småsaker som inte alls spelar någon som helst jävla roll om hundra år, eller ens imorgon.

Jag ber om ursäkt för den djupgående informationen. Jag står fast vid att min dag varit hård och att jag i retrospektiv behöver sova mer. Tror det skulle göra mig gott. Men inte idag! Nu stundar nattjobb och imorgon stängning. Tänkte försöka göra som de senaste dagarna, pallra mig upp tidigt för att ta hand om mina måsten (angående det ska jag på KBT-möte på torsdag, längtar ihjäl mig typ) och tanken är att jag ska umgås med min fina en stund innan jobbet.

Annars så kliar min tatuering och jag kan inte låta bli att pilla lite på skorporna. Jag har även ett trängande behov och en lamslående längtan efter att träffa mina vänner så jag planerar flitigt in träffar med folk. Ni ska veta att ni är fantastiska.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback