Change of Seasons

Helgen var tung men gick fort. Vi jobbade stängning, både jag och Martin, tillsammans med bästa Adisen. I vanliga fall avskyr jag stängningar på helger men efter den här gången är jag beredd att tänka om. På lördagen fick jag stå i kassan och jag fick något slags psykbryt så jag fick gå därifrån en stund. Vet inte vad som hände men jag kände mig så otroligt skör. Och när tårarna väl börjat välla upp blir det dubbelt så svårt att ta sig samman. Som tur är har jag bra arbetskamrater och stängningen i sig självt gick jäkligt bra. Efteråt när Adisen var på toa satt jag och Martin utanför och sjöng Bohemian Rhapsody för honom: högt, ohämmat och förvånansvärt synkat. Det var roligt.

Dagen efter planerade jag att innan jobbet göra det jag inte gjorde dagen innan. Istället sov jag länge. In i det sista, tills det blev dags att åka till jobbet. Den här dagen slapp jag kassan och det var väldigt skönt för huvudet. Åh du sköra psyke. Stod i köket med Adis och taggade till så jävla hårt, det var väldigt roligt. En bra dag. Adis hade dessutom varit gulligast i världen och köpt kvarg åt mig. Inte mindre än åtta kilo. Så nu jäklar ska här ätas.

När vi kom hem på söndagen tänkte jag sova ganska direkt men insåg att huset behövde dammsugas. Och tvätten vikas. Och att jag behövde en mer genomgående dusch och raka benen och att jag behövde lunchlådor till morgondagen. Jag fick eld i baken och tog mig an alltihop, klockan ett på natten. Somnade runt fyra och bara tre timmar senare var det dags att gå upp för att jobba igen.

Det finns få saker som är så segt som att jobba först stängning och sedan öppning följande dag. Man står där och vet att man ska tillbaka inom ett X antal timmar bara för att smutsa ner allt man håller på att göra rent. Till min stora förvåning försov jag mig inte och dagen gick snabbast någonsin. Det var så lite att göra så jag fick gå hem tidigare. Solen sken utanför så jag tog en kopp kaffe och tänkte sätta mig utomhus och njuta av vädret. Problemet var bara det att så fort jag satte foten utanför dörren höll jag på att blåsa bort. Haha. Jaja. Nästa gång!

Åkte hem och åt lite kvarg (konstigt ord för övrigt, låter lite som en sjukdom) och kraschade i min säng. Martin väckte mig halv tio på kvällen och frågade om vi skulle strunta i gymmet. Helvete heller, tänkte jag, min första dag efter viloveckan ska inte få präglas av procrastination, i brist på bättre ord. Så lite skruttig men väldigt målmedveten gick jag upp och vi åkte in. Jag var taggad men så trött i kroppen att jag skakade. Konstig dygnsrytm och mycket jobb, halvtaskig kost, de senaste dagarna. Martin och jag körde varsin grej på olika håll så jag kunde inte köra särskilt tungt, vilket nog var bra. När vi var klara var jag helt jäkla slut men ändå nöjd över att jag fått någonting gjort även om det inte var något stordåd. Dessutom hade jag för en gångs skull lyckats samla mitt lättpåvekade psyke och kunde stänga ute störande moment (i form av grubblerier och oroligheter) och bara fokusera. Det kändes väldigt bra. Så nu var viloveckan officiellt över och det innebär även skärpning med maten. Är väldigt nöjd med min comeback ändå! (När man tränat fem dagar i veckan i flera veckors tid och känner motivationen tryta är det en indikator på att det är dags att ta en paus, en bra riktlinje för mig i alla fall!)

När vi kom hem gjorde jag lite te åt oss och Martin satte sig för att spela Dark Souls på mitt PS3. Det är så jävla svårt (det är omöjligt att förklara på vilket sätt, var börjar man liksom), jag förstår inte hur han har tålamod att sitta och nöta och nöta och nöta och nöta och nöta. Oavbrutet i fyra timmar. Utan att bli förbannad dessutom. Galet beundransvärt!

Jag somnade på soffan när han spelade och vaknade fem timmar senare. Gick upp och åkte in till gymmet. Martin ville inte med så tidigt, så jag visste inte riktigt vad jag skulle köra utan honom (jag har dessutom inte så mycket tid på mig, fullkomligt hatar att behöva stressa här). Tänkte köra axlar eftersom han inte kan göra det, men ville varva med andra muskelgrupper men visste inte vad. Så jag nöjer mig med en timme på cykel istället!

Snart kommer Martin hit och plockar upp mig. Vi ska ta en kopp kaffe på Backlunds (that's totally our thing), och sedan handla mat. Efter det ska vi på personalmöte i Sarpsborg. Sist gång vi var där var det så jäkla kul, så jag tror det här kommer bli bra. Det går bra nu!