i miss the misery



Snart har vi överlevt halva mars. Jag kan verkligen inte för mitt liv få bukt med tiden, och hur fort den tycks gå. Galet.

Jag kan inte påstå att det hänt så mycket. Livet rullar på och jag märker inte att jag jobbar dubbelt så många pass den här månaden som förra. Det har fallit bort lite pass här och var så när det väl kommer till kritan blir det nog inte så mycket mer än 40 timmar i veckan, ändå. Efter att ha jobbat natt i lördags sov jag i tre timmar och gick sedan, förvånansvärt pigg och glad, upp för att åka och jobba tillsammans med Martin. Vi jobbar inte tillsammans överdrivet mycket, trots mina många timmar. Våra scheman ligger på något mirakulöst sätt alltid omlott. När jag jobbar är han ledig och vice versa.

Efter jobbet var jag glad och övertrött, vi satt i personalrummet och chillade, jag åt kesella med fun light, valnötter och honung. Vi tramsade och jag var så trött att jag skrattade mig till tårar. Åkte sedan till gymmet för att köra ben och all mitt pepp bara föll pladask. Att köra ben kräver mycket hög kvalité på min dagsform, och det kan inte 3 timmars sömn bistå med.

På måndagen bröt jag min arbetsvecka för en dags ledighet. Egentligen skulle jag jobbat men bytte bort passet eftersom min pappa fyllde år. Det var en fruktansvärt vacker dag! Jag åkte in till stan för att köpa present och blommor och sedan till Nordby för att köpa choklad till farmin. Och till mig. När Martin slutade jobba satt vi i personalrummet och pratade en stund innan jag åkte hem till Söle för att fira farmin. Den dagen fick jag i mig bara godis och tårta. Kändes förträffligt. (Not.)

Tisdag, och det stundade stängningspass. Minns ni att jag sa att jag påbörjade ett projekt som gick ut på att inte vara försenad till jobbet? Jag lyckades fram till den dagen. Det var ändå två veckor, har jag för mig. I vilket fall så gick jag upp tidigt på morgonen och smågrejade, gjorde mig i ordning. Jag och Martin åt frukost tillsammans (det har blivit lite utav en rutin, det tycker jag är fint) och efter det råkade jag somna på soffan. Drömde världens häftigaste domedagsdröm och den gjorde mig galet inspirerad till att skriva en novell (snarast möjligt innan inspirationen försvinner). Den var så lång och detaljerad. Men, mitt lilla äventyr i drömmarnas land ledde till att jag försov mig till ett stängningspass. Hur fasen lyckas man med det? Jobbet var i alla fall helt okej och dagen efter, igår that is, stundade ytterligare ett stängningspass med samma gäng och vi taggade till så jäkla hårt att jag var hemma runt halv elva. Degade ner oss i soffan med pizza, täcke och filtar, och kollade på en film som Martin sa att han "trodde att jag kanske skulle gilla". Det lät inte särskilt lovande. Det var det inte heller. Men det var mysigt ändå, att äta pizza här gör mig så nostalgisk, tar mig tillbaks till förra sommaren. Mm.

Imorse vaknade jag ganska sent men var snabbt i hallen iordninggjord (?) och redo för dagen. Följde med Martin till Nordby eftersom han skulle jobba och jag skulle diska våra shakers/matlådor på jobbet, samt hämta lite grejer. När jag gjort det åkte jag hem. Var på så sjukt bra humör! Det var varmt och skönt ute, jag hade en hel ledig dag framför mig och bäst av allt var att huset var stökigt - och det störde mig inte. Jag plockade fram min 450D (min systemkamera, FYI) och tog kort på min älskade Dream Theater-tröja. När jag stod där och siktade med fjärrkontrollen såg jag att jag skakade väldigt mycket med händerna och insåg att det enda jag fått i mig, klockan halv tre, var två koppar kaffe. Rostade bröd och kokade te (vad hände där liksom, kaffemänniska som jag är) och satte mig på trappan, utomhus. Det var härligt väder, om än lite kallt, men det bekymrade inte mig som äter så fort, haha. Den koppen te var i alla fall den bästa jag någonsin haft, kanelte med en liten skvätt honung i. Fantastiskt.

När det var avklarat hade jag energi så det räckte och blev över, städade huset i rekordfart. När allt var färdigt tog jag mig tid att bara stanna upp, insupa dofterna och påminna mig själv om hur bra jag har det. När det är rent och städat känner jag mig så himla tillfreds, och just idag var det pricken över i:et. Tänkte på hur mycket som förändrats sedan jag kom till det här huset första gången. Hur mycket jag älskar att bo här. Skickade spontant iväg ett sms till Martin för att påminna honom om hur tacksam jag är för allt vi har. För det är jag.

Åkte senare hem till Söle och umgicks med min familj. Det var skönt. Har egentligen vilovecka nu, men tänkte ändå gå på X-fit eftersom jag var så himla taggad och möjligheten bara erbjuds en gång i veckan, men när jag satt där med min familj kände jag ändå att nej. Det får bli en annan gång.

På väg hem stannade jag på Statoil och köpte Ben & Jerry's Chocolate Fudge Brownie, det var längesedan sist. Jag har ju trots allt vilovecka, en vecka off från träning, kosttillskott och egna matlådor, med desto mer fokus på att bara vara spontan och äta det som är gott.

Så nu har jag tagit en lång dusch och väntar på att Martin ska komma hem. Vet inte om jag ska redigera bilder, börja skriva på min apokalyptiska novell eller spela TV-spel. Jag var på GameStop och hämtade ut God of War: Ascension igår. Och senare under dagen gick jag dit och köpte Dishonored också. Känner att det börjar bli dags att beta av lite spel, faktiskt.

Imorgon är det löning och jag jobbar endast natt. Det är en stor dag! Jag avslutar lite dramatiskt och mystiskt genom att säga att familjen Böwes/Hansson imorgon kommer få tillskott i familjen. Jag längtar!

(Och vet ni? Det gör ni, men jag säger det igen. Jag älskar mitt liv.)
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback