metro: last light



Arbetsdagen igår var rent utsagt fruktansvärd. Det slutade aldrig komma folk, förutom vår personal som tidigt gick. Trots att vissa jobbade över satt vi duktigt i skiten och tog emot sista beställningen tio minuter över stängdags. När vi såg på köket och serveringen, där förstängningen lyste med sin hundraprocentiga frånvaro, ville i alla fall jag bara lägga mig ner och gråta. Ångrade på ett sätt att jag bytt pass med Martin som obekymrat fick gå hem lite efter åtta. Men som tur var stängde jag med två av mina favoriter och stängningen gick om inte snabbt, i alla fall snabbare än den kunde ha gjort. Det var så skönt att komma hem sedan. Men jag var så trött. Tog en dusch och skulle se på TV men somnade ganska så omgående. Det var en lång dag igår, men fy fan så välbehövlig den var.

Imorse var jag dock förvånansvärt trött och omotiverad när jag vaknade. Solen sken och det var inte mindre än 25+ ute! Jag blev så sugen att åka hem till Söle och bara glassa i hängmattan och kela med katterna. Sommarkänsla deluxe. Åkte dock och jobbade. Kände mig sjukt överflödig, faktiskt. När jag till slut stod i personalrummet och torkade ur mikrovågsugnen insåg vi att jag kanske kunde få åka hem tidigare. Så det gjorde jag. Hämtade ut ett spel som jag förhandsbokat på GameStop (förbenade Marcus alltså, biträdande chefen där, han får mig att köpa typ allt). Metro: Last Light heter det och ska tydligen vara läskigt. Passar bra med tanke på att vi varvade Silent Hill 2 häromdagen. När slutfilmen spelas läses det upp ett avskedsbrev som knyter ihop hela storyn, jättesentimentalt verkligen. Martin låg och höll om mig som i min tysthet grät. Det var tyst och jättesorglig stämning fram tills jag hörde hur Martin försökte dämpa en rap. Precis vid örat på mig. Det var roligt.

Efter jobbet åkte jag hem till Kajsa för att hämta lite möbler som jag fått av henne. När vi pusslat in en hylla och ett nattduksbord i min lilla Golf hade vi kaffehäng hos henne med hennes vän Daniella och hennes granne (min arbetskamrat) Bea, samt Daniellas hund. Det var en trevlig avstickare i vardagen, trots att jag var varm och trött och sliten som fasen.

När jag kom hem lastade jag ur allt ur bilen och ställde det i ordning. Hyllan ställde jag vid soffan och tänkte ha alla mina filmer och spel i! Det blev asbra verkligen. Hade öppen dörr till altanen och lyssnade på musik och bara njöt av att det var så jäkla fint väder ute, trots att jag behövde vara inne och greja. Tog en grundlig dusch och rakade benen och nu sitter jag framför datorn i en lövtunn morgonrock och svettas ändå. Men jag klagar inte. Som regel kan jag njuta av de flesta väder! Jag älskar alla årstider, men det är ändå något särskilt med våren och de där dagarna det börjar bli betydligt mycket varmare.. som man längtat. Varje gång.

Imorgon blev jag spontant ledig från Max och det innebär att bortsett från ett nattpass så tar jag faktiskt helg nu. Det är sällan jag är ledig både lördag och söndag. Dessutom, är Martin också ledig. Vet ni hur det känns? Helt jävla fantastiskt känns det. Tänkte ägna morgondagen åt att bland annat skura badrummet och ta en tur hem till Söle för att hämta grejer, annars har jag ingenting alls inplanerat. Och jag längtar så jag nästan spricker.

Överväger att åka till Statoil och köpa glass innan mitt hjärta kommer hem från stängningen. Det är ju ändå fredag, följt av ledighet.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
» Emelie säger:

Metro är äckligt, läskigt och spännande! Häftig story!

Svar: Kul att höra! Jag har bara kollat lite när Martin spelat, jag hoppas att det blir mer intressant när man kommit lite längre.
Ida Hansson

2013-05-20 @ 20:40:27
URL: http://emelielandberg.webblogg.se
Trackback