flames and ashes
Aight. Gårdagen passerade snabbt. Jag fick inte ett skit uträttat, på ren svenska, men någonstans kanske det behövdes. Jag har börjat känna mig så bekväm det senaste, det går många lediga dagar åt att göra ingenting, somna om på dagen, skjuta upp saker.. Är rädd att falla tillbaka i hur jag var under skoltiden, då jag hellre satt och rullade tummarna än tog itu med något alls. Men det är ju så svårt att veta det där, precis som inom träning kanske man behöver pauser, vilodagar och viloveckor. Jag hoppas och tror att det kan vända nu dock. Det är dagar jag är aktiv som jag mår som bäst, utan tvekan. Visst är det skönt att spendera dagarna i soffan men de tappar sin mening allteftersom de blir fler.
Vårt förhållande i ett nötskal? Haha. Martin ser helt jäkla psycho ut men det är någonting med den här bilden som tilltalar mig. Haha.
I vilket fall, jag somnade inte jättesent men vaknade efter 8 timmars sömn, i Martins famn faktiskt. Det var mysigt men trångt. Skönt i alla fall. Det är så svårt för mig att få till en vettig och tillfredsställande dygnsrytm, jao. Dagen spenderades till större del i Martins famn, Family Guy har dragit igång igen så vi kollade på det och lite så där. Åt frukost och somnade om och var allmänt nollställd på det mesta. Runt halv fem stack vi in till gymmet för lite marklyft och dubbla gruppass. Stämningen var smått spänd, det kändes som att vi båda trampade varandra på tårna konstant. Men när man tränar ihop behöver man inte riktigt tänka på det på samma sätt, tycker jag. Man stöttar varandra och kan på det sättet visa att there's no hard feelings men samtidigt inte göra eller säga så mycket mer än så.
Vi körde combat och pump, det var ett av mina neutralare pass, tyckte överkag att det låg en ganska allvarlig spänning över salen men det kan ha berott på min egen sinnesstämning och att jag ätit dåligt under dagen, för det hände två gånger att det bara svartnade för ögonen. Inte jättekul när det händer och man står där framme och är center of attention. Herregud, känner mig som Maria Montazami som pratar svengelska hejvilt, haha.
Vi kom hem och hade tänkt laga chili con carne men köttfärsen hade blivit dålig. Jag skämdes lite eftersom jag bett Martin köpa ett kilo (et kostar ju ändå en hundralapp) och sedan glömt bort den helt. Jag fräste obefogat åt honom när han öppnade ett av paketen och sedan lät den stå kvar på bänken och gick sedan demonstrativt ut med hela soppåsen. Allt som legat och skvalpat under ytan hela dagen kom upp och jag kände att jag rent generellt inte hade mycket till övers för den här dagen. Det blir så för mig när jag inte gör någonting vettigt med min tid.
Men kvällen var inte förstörd alls. Tack och lov är Martin oerhört enkel när det kommer till stunder då jag blir passiv-aggressiv. Han beter sig som vanligt, varken daltar eller sätter hårt mot hårt. Det är så skönt, för då får jag liksom en chans att rycka upp och skärpa till mig utan att det blir någon skada skedd. Jag har blivit tiotusen gånger bättre nu än jag var förr, dock. Det är ytterst sällan jag "surar", även om det kanske ökat lite det senaste. Men det är så för mig, jag är så öppen med vad jag känner att har jag en dålig dag eller onda tankar - då märks det direkt. Men det är på gott och ont för jag fungerar vice versa också. Och det är ju bra!
Kollade i alla fall ett avsnitt Arrow, nerburrad i sängen. Gosade med Martin en stund och Ellen ringde för att prata en snabbis. Åh, hon är så himla bra! Berättade om sina framgångar inom träningen och sina mindre lyckade, storslagna bravader i England. Haha! På tordag ska jag träffa henne och få klämma på hennes 16% kroppsfett, så jävla bra jobbat! En av mina största inspirationskällor. Bästaste Ellen.
Jag gick och la mig men hade lite svårt att somna, faktiskt. Var lite uppstressad inför morgondagen, att försova mig, plus att jag liksom låg och räknade hur mycket sömn jag skulle få och snart var det nere på en enligt-regelboken-inte-tillräckligt-mycket-nivå. Drömde sedan att jag låg vaken och att jag egentligen tagit fel på dag, att jag inte skulle behöva gå upp tidigt. Så när jag vaknade trodde jag att jag på riktigt förväxlat dagarna och inte behövde gå upp. Som tur var skickade Lizette ett sms igårkväll och skrev att hon skulle vara med och tackvare det kunde jag tänka till och kolla upp dag en extra gång. Och konstatera att det var tisdag och dags att gå upp! Det är inte lätt det där, att tänka klart klockan sex på morgonen.
Jag har aldrig hållit pumpklasser på morgonen men så mysigt det var! Jag är ju så förälskad i vinter(?)mörkret så det finns inte. Riktigt stämningsfull start på dagen, även om det var lite svett och mjölksyra involverat. Jag körde på mina utmaningsvikter och gav allt, jag var på så himla bra humör! Det här är första dagen på över en vecka där jag vaknat och faktiskt haft lite eld i kroppen, velat gå upp, varit taggad. Perfektion beskriver min start på dagen.
Väl hemma var jag förvånansvärt slut i kroppen men idag tänker jag inte ge efter för det där! Tog en ordentlig dusch och bytte om till lite bekvämare kläder för ett tag, innan det är dags för mig att ge mig iväg igen. Bäst av allt? Klockan var bara halv tio!
Tack slitna och hårt arbetande ben för att ni bär utan protest. Hjärtahjärtahjärta! (Värre är det för mina stackars axlar nu, i söndags körde jag dem hårt och har haft mer eller mindre ont sedan dess, vilket jag brukar få fast aldrig så illa som det var igår. Nu har ju jag praktiskt taget aldrig träningsvärk så jag TROR inte det är det, för det gör ont på ett "kliigt" sätt i lederna liksom.. men nästa vecka har jag en tid bokat hos min kiropraktor Björn för uppföljning på knäna. Då får vi påbörja operation axlar istället!)
Ett par gamla haremsbyxor och ett schletet linne.. dagens outfit?!
Så nu sitter jag på en massagedyna i fotöljen i vardagsrummet, äter lite post-workoutmat, dricker Xtend och njuter av livet. Jag är ganska trött, funderar faktiskt på att sova någon timme till. För att jag inte sov tillräckligt inatt och har storslagna planer för dagen, bland annat ett till träningspass. Men vi får se. Jag hann inte ringa eller träffa min far på fars dag så idag ringde jag och grattade honom på "annandag far". Haha! Han föreslog att vi skulle luncha ihop så snart bär det väl av in till stan igen. Dessutom måste vi handla toapapper (eftersom ALLT vårt papper är helt slut, living on the edge) och spån så jag kan rengöra gerbilernas burar. Det stundar storstädning deluxe hemma, däribland tidigare nämnda rengöring hos gerbilerna. Tänkte även ta en sväng hem till Söle för att städa bilen och fixa lite småsaker med den. Tänkte även höra av mig till min bror och se ifall han har lust att ses ikväll, och till sist blir det träningspass nummer två.
Får man fresta med ett halvkilo kvarg? Älskar för övrigt de här strumporna, fick dem av Emma i julklapp för två år sedan och det var för övrigt alldeles för längesedan vi sågs!
Jag har en tendens att alltid ta mig vatten över huvudet och planera in åt helsicke för mycket grejer på alldeles för lite tid, men jag ska försöka. Nu tänkte jag skicka iväg lite mejl, uppdatera min almanacka och signera lite räkningar. Över och ut!
2013-11-12
11:40:00
VardagKommentarer
» Emma säger:
Åh finaste du! sötstrumporna. Hoppas vi kan ses snart!
Trackback
