reddville
Hashtag vilkentrevligdagdethärverkarbli. Minsann!
Fuck to the yeah, en dag som gick som planerat! Kan ni föreställa er? Nej, inte jag heller.. Jag blev väckt av Martin klockan nio imorse när han kom in och la sig hos mig. Jag minns inte så mycket annat än att jag slog honom på handen vid ett tillfälle, eftersm han "klappade" på mig, det vill säga att han halvt frenetiskt och alldeles för hårt kliade på samma punkt för länge. Söt, han har en tendens att gosa så när han är halvvaken. Men efter ett tag gör det ont och när jag är trött ber jag inte snällt, haha.
Jag gick upp, lagade havregrynsgröt (så himla smidigt, bara blanda havregryn med vatten, in i micron på 2 minuter och vips!) och gjorde mig i ordning. Runt halv elva åkte vi i min bubbla till Nordby för att påbörja dagen. Vi handlade mat (ännu mer flapjacks, knark deluxe) och drack kaffe innan det var dags för honom att börja jobba. Jag sprang omkring på Nordby och uträttade ärenden, köpte saker som var absolut nödvändiga, typ sminksvampar, tandtråd, mellanrumsborstar och flourtuggummi. Skitkul att lägga ut pengar på, särskilt när man två dagar efter löning inser hur jäkla fucked man är inför kommande månad.
Jag åkte sedan in till stan för att slå ihjäl lite tid, var på Mekonomen för att kolla lite priser samt bli pålurad 8 liter spolarvätska för 100 spänn (lägligt med tanke på att min tog slut på vägen dit).. Men det lär väl gå åt. Och det var ju ändå billligt. Fast återigen, alla dessa utgifter!
Bilade sedan till Rossö för att lyssna på Mary och Annie som hade sin välgörenhetsspelning. Åååh så mysigt det var! Fast jag köpte världens minsta punschrulle och världens minsta kopp kaffe för 35 spänn. Ja. Ja. Musiken var i alla fall jättebra, jag fick faktiskt hålla tillbaka tårarna några gånger. Att se och höra de två var.. jag vet inte, det väckte något i mig. Något starkt! Geniun glädje, över vilka fina människor jag har runt om mig. Jag kände mig väldigt lycklig där och då faktiskt, bara för det.
Det var hur som helst dundermysigt att vara där, satt bland annat med Ellens föräldrar och pratade lite. Marys mamma introducerade mig inför ett par som satt vid samma bord och sa "här har ni ytterligare en musikalisk begåvning" och efter att ha pratat en stund reste sig mannen upp och sa "Men Ida, så stor du har blivit, jag måste få ge dig en kram". Då visade det sig att han och farmin spelat mycket ihop, när jag var liten. Typiskt Strömstad som är en så liten stad, överallt har man saker, historia och bekanta gemensamt.
Allt prat om musik och att spela gjorde mig så sugen att jag för första gången på säkert ett halvår, dammade av min BC Rich och drog på förstärkaren så högt att Martin använde hörlurar i rummet intill. Men jävlar så roligt det var! Min utvecklingskurva vad gäller gitarrspelandet är verkligen en katastrof, jag har inte utvecklats på säkert 5 år, skojar inte. Jag vet inte riktigt var jag ska börja (om). Jag kan bara lite Metallica-riff, praktiskt taget. Men vill man så kan man, så är det ju.
Kul att jag kunde dela med mig av lite annat än träningsrelaterade bilder och videor!
Efter spelningen var färdig och vi hastigt och lustigt sagt hejdå samt skiljts åt åkte jag hem till Söle. Det var lite halvtaskig stämning då det rådde sjukdom i familjen, misstänktsamt likt magsjuka..
Möttes av detta när jag kom hem, haha! Åh Findus, han brukade i alla fall alltid när jag bodde hemma, sitta vid middagsbordet vaaaarje dag och vänta på att jag eller farmin skulle dela med oss. Skönt att se att det behålls lite rutiner där hemma, maw.
Jag lämnade av lite burar, tog hand om lite post och tillsammans med farmin gjorde vi lite service på bilen. Städade, fixade, funderade.. Det var välbehvligt för det lilla ketchupfärgade skrället. Åh, min bil. Den är så bra. Peppar peppar.
När det började dra ihop sig mot kväll var jag så FÅNIGT hungrig. Jag hade planerat äta på Söle så jag hade inte med mig mat, men när jag fick veta att eventuell magsjuka var på vift kände jag mig inte jättesugen på att äta där. Så jag gick utan mat i sju timmar och var inte i det lyckligaste laget. Men jag tog med mig Simon i bilen och bilade efter farmin in till stan för att handla tillsammans. DET var längesedan. Jag köpte en flapjack som jag smulade ner i en kesella med hallon. Som pre-workout mat kände jag att det var den billigaste, snabbaste, smidigaste och mest hyfsade lösningen jag kunde komma med där och då. Men det var verkligen inte gott, alldeles för sötsliskigt.. Inte vad jag föredrog efter så lång tid utan mat. Men jag blev ju mätt och fick lite energi till kommande träningspass, och det var ju syftet. Sa sedan hejdå till far och bror innan jag satte mig i bilen, slängde i mig min PWO och åkte mot mitt efterlängtade gympass!
Jag hade tänkt köra axlar och mage idag, men redan efter första övningen, axelpress, kände jag att axlarna protesterade. De har en tendens att göra det när jag inte haft vilodag på ett tag. Faktum är att jag så sällan kört bara axlar eftersom Martin pga. skada aldrig heller kör rena axelpass, men de är hyfsat vältränade ändå. De är ju med på så mycket annat, så jag ser det inte som någon direkt förlust att hoppa över axelpasset den här veckan. Eftersom jag dessutom kom in till stan senare än planerat så hade jag bara dryga timmen på mig, så det passade bra att bara köra mage. Det var - till min stora förvåning - riktigt roligt! Även om jag som regel tröttnar på övningen efter typ två set vad gäller mage. Det är ju så tungt..
Åkte sedan i god tid till Nordby för att plocka upp Martin med. Sedan åkte vi hem, jag var astaggad i förhållande till hur jag känt mig de senaste veckorna, instabil och lite extrem åt något håll, botten eller toppen liksom. Vi lastade ur min bil som var full med grejer och efter att ha packat upp allt samt tagit en snabb dusch, satte jag mig med gitarren och lät tiden fara förbi. Ska leta upp om det finns några schyssta step-by-step tutorials på YouTube, för att komma någonvart med spelandet. Det hade varit kul att bli duktig(are), efter alla dessa år. Få mer att jobba med. Det är så tråkigt, för det känns som att man bara kan ha ett - max två - fritidsintressen. Det finns liksom inte tid för mer. Jag vill träna, läsa, se på filmer, serier, teckna, fota, redigera, spela TV-spel, spela gitarr.. Men sedan har jag så sent som igår erkänt att jag inte är så tidseffektiv. Bloggandet t.ex. tar upp stor del av min tid och det är också ett aktivt val jag gör, en prioritering. Allt handlar om vad jag väljer.
Efter att jag lagt upp min gitarrvideo på Instagram, och eldat på mitt eget intresse lite genom att få lite respons, satte jag mig i Martins säng och grejade lite. Planerade, betalade räkningar.. Sånt som är så skönt att inte skjuta upp. Kollade ett till avsnitt Dr. Phil och nu sitter Martin bredvid mig, läser bok och lyssnar på musik i hörlurar. Samt tuggar tuggummi helt frenetiskt, nästan lika illa som jag. Haha.
Imorgon är det måndag och min ledighet fortskrider. Jag går in på vad som hos assistenterna är känt som chillveckan, tydligen.. För jag har ju slitit så himla hårt den här veckan. Jobbat en dag. I Uddevalla. Då jag delade ut kaffe. Och tre pass på gymmet då, men det räknas inte riktigt.
På agendan står i alla fall att hålla sig hemma större delen av dagen. Jag ska fixa lite grejer på datorn, börja beta av lite på en att-göra-när-tid-finnns-lista, göra en skiss över hur vi ska märka golvet i röda salen på gymmet och åka in tidigare för att utföra det med! På kvällen blir det combat och pump, säkert lite styrketräning i gymmet med. Och jag lägger mig ner och självdör om jag inte ätit asmycket inför det imorgon..
Just det, en sista grej!
För längesedan skrev jag om Tampons For Free, ett företag som skickar ut gratis tamponger varje månad i utbyte mot att man gör deras kampanjutvärderingar för reklamen på boxarna (som tar typ två minuter, helt klart värt det). De har för övrigt bytt namn till Reddville men är minst lika bra som förra konceptet. Eftersom jag bloggade om dem för typ 2 år sedan uppmärksammade de mig och nu står jag med på deras lista över VIP-utskick. Det innebär att jag då och då får hem stora paket med schyssta produkter! En gång fick jag ett megastort och dessutom fint inslaget paket med asmycket produkter från RFSU, och innehållet har tamejfasen räddat min vardag mååånga gånger.. Tycker det är helt fantastiskt att de uppmuntrar en på det viset. Det är ju så enkelt! Jag brukar aldrig rekommendera snt här men det här är faktiskt väldigt värt den pyttelilla tid och energi det tar.. Om du också vill signa upp eller veta mer så klicka HÄR! I vilket fall, den här gången fick jag Lactacydgrejer, vilket var mycket uppskattat då det är de produkterna jag använder till vardags och de tog slut i veckan. Kärlek!
Övriga updates om livet är just nu att gerbilerna gnabbas och att mitt vänsterknä är kasst. Igen. Efter alla dessa veckor av vila, rehabilitering och försiktighet så hade det blivit bra igen, och jag har varit varsam och lyckats hålla mig undan smärtan trots tre pumpklasser på en vecka.. Så igår klämde jag det i bildörren när jag var påväg ut ur bilen, det kom en vindpust och dörren bara for tillbaka. Tack vädergudarna, tack så jättemycket.
Men det försvinner förhoppningsvis snart. Både gerbilernas dispyter och min smärta i knät. Dags att bege sig till snarkofagen!
2013-11-18
01:13:00
VardagKommentarer
Trackback
