when a hero cries
Gudars, det är så varmt härinne.. Häromdagen hade vi två minus på eftermiddagen men 7 plus vid midnatt. Det är inte lätt det där, när man vaknar upp och fryser ihjäl, drar upp värmen för att på kvällen behöva öppna fönstret och släppa in lite andningsbar luft. Sedan blir det ju inte bättre av att Martin - av någon jäkla anledning - låtit värmepumpen stå på HELA dagen. Det var rena bastun här.
Nåväl, catching up lite förlorad tid. Here's the deal, jag hade ju som bekant en ganska tuff vecka förra veckan. Den här veckan trodde jag att jag skulle få börja om på nytt men måndagen blev ingen höjdare, tisdagen var hälften underbar och hälften lika jobbig.. Det började inte bra ändå liksom. Från början hade jag bara tre pass på Max den här veckan, varav två jag var tvungen att byta bort så de inte skulle krocka med pumpen. Då var det bara fredag kvar. Så jag bytte bort det med. En helt ledig vecka, nästan. Borttsett från tre pass pump och en dag på Max i Uddevalla, fast den räknas nästan inte. Jag ska inte säga att jag tycker synd om mig själv och därför förtjänade de här lediga dagarna (som dessutom forttsätter halvvägs in i nästa vecka om jag inte minns fel) men det ska inte ljugas om att det faktiskt var jäkligt skönt. Möjligheten fanns så jag tog den, även om jag kanske inte egentligen behövde den så mycket. Det kommer bli tufft i december när jag får lönen för november, men jag är faktiskt villig att ta den smällen. Jag kan behöva leva lite snålt ett tag.
Hur som haver, tisdag var det.
Strax efter att jag skrivit klart ringde farmin och det var dags att åka in för att luncha ihop. Koncept blev det, jääklar vilken god mat de har där alltså! Jag beställde fetaostfärsbiff med stekt potatis och rödvins.. Sky? Sås? Någonting. Helt galet gott var det i alla fall. 
Dessutom var det trevligt att få sitta ner och prata med farmin enskilt. Han hade ett möte att rusa till så det blev inte längre än 40 minuter men det är ju ändå helt klart bättre än ingenting. Fina farmin.
När vi sagt hejdå skulle jag fördiva tiden i stan framtills jag skulle möta upp Martin för att handla på Nordby. Så jag smet upp till farmor som till in besvikelse inte var hemma. Men eftersom jag har en nyckel till hennes lägenhet kom jag in ändå och skrev en lapp som jag lämnade på bordet. När hon kom hem sedan ringde hon och pratade i en kvart. Hon säger alltid samma saker men hon är så glad och obotligt optimistisk att det inte gör så mycket.
Messade Emma som inte heller fanns tillgänglig just då så jag åkte upp till Nordby innan Martin ringde. Vi handlade mat och spån som krisade där hemma, för att sedan sitta och dricka kaffe och prata med arbetskamrater innan han började. Jag satt kvar i en halvtimme till och pratade med Kajsa innan stressen kom ikapp och jag var tvungen att åka hem och ta itu med gerbilernas burar..
Det var en jobbig kväll (se tidigare inlägg, yäy) som verkligen gick upp och ner, jag messade Martin och sa att när du kommer hem behöver jag att du finns för mig, och om du haft en dålig dag själv eller inte är på bra humör så bör vi inte vara i närheten av varandra. Det kan tyckas vara väldigt dramatiskt men det är så jag garderar mig. Han kom hem och höll om mig, klappade på mig men försökte bara få mig på andra tankar, men jag var inte mottaglig för det. Han satte sig snart kanske egentligen oklanderligt framför datorn och jag somnade bittert i hans säng. Blev väckt två på natten av att han frågade mig när jag skulle gå upp, så han kunde sätta larm åt mig och sedan låta mig fortsätta sova. Surast i världen muttrade jag att det var en bra fråga och gick sedan in till mig.
Jag försov mig trots att jag sovit mer än tillräckligt. Jag skulle nämligen med min chef Kajsa för att öppna den nya Maxrestaurangen i Uddevalla. Grejen med den här veckan var att jag hade planerat in en massa grejer, för att i kontrast till förra veckan få fokusera på att göra roliga saker. Men som det blir ibland, vaknade jag upp på fel sida, dvs. samma sida som jag somnade på, och ville inget annat än att gräva ner mig. Ellen hörde helt sonika av sig och utan att ha utfört mina morgonrutiner lämnade jag huset och pratade med henne i telefon på väg in till stan. Jag ville bara få ventilera, summera och sätta perspektiv på vad som hänt den senaste veckan och hon lyssnade och gav mig precis den respons jag behövde. När vi lagt på satt jag brevid Kajsa på motorvägen. Vi fortsatte prata där jag och Ellen avslutat och snart hade jag laddat om.. och såg med skräckblandad förtjusning fram emot dagens utmaningar. Tacksam över mina fina vänner.
Det visade sig bli en grym arbetsdag för mig. Restaurangen var praktiskt taget lika stor som på Nordby, i produktionen i alla fall, och allt som allt var vi säkert 40 pers inne sammanlagt. Det var så trångt! Vitmössor som hade sin första arbetsdagen, kökschefer, biträdande, restaurang- och distriktschefer och folk ifrån toppen av ledningen var på plats. Jag var egentligen uppskriven på expressen men de fungerade inte.. så jag fick i uppgift av distriktschefen att gå kafferonder. Dvs. att jag fyllde en bricka med koppar med nybryggt kaffe och gick ut för att bjuda gästerna på. Det var den absolut bästa arbetsuppgiften jag kunde få. Visst var den överdrivet chill, att fylla en mugg tar säkert en minut med den maskinen. Så det var mycket stillastående, varvat med att gå ut och mingla bland gäster, sprida god stämning genom gratis kaffe. Med tanke på min sinnesstämning kunde det antagligen inte bli bättre. Slipa slita och stressa, glädja och glädjas bland supertrevliga gäster.
Kajsa behövde jobba över längre än jag så jag passade på att ta en tur till Torp som ligger bara på andra sidan vägen. Smet in på djuraffären där jag köpt alla mina gerbiler och frågade om Ben och Eli, och deras våldsamma tendenser. Fick lite klarhet i situationen, förslag på lösningar och kollade på gerbilerna de hade inne. Ville bara ta med mig allihop hem!
Åkte sedan tillbaka till restaurangenoch mötte upp Mickis, min förra arbetskamrat. Hennes mormor var där också, som jag insåg att jag serverat kaffe tidigare under dagen. Jag minns henne för att hon var så fruktansvärt söt, haha.. Det var en trevlig liten nostalgitripp innan det var dags att åka hem. Hejdå Max Uddevalla, som helt klart levererat service i världsklass på öppningsdagen!
Resan hem med Kajsa var rolig och jag kände att bitarna av livet långsamt föll på plats igen.. Hon har en förmåga att väldigt lättvindigt plocka upp mig, den där Kajsa.
Smygfotade henne på vift i Uddevalla city, hiho.
Det var en bra dag, om än lång. Jag var hemma runt tio på kvällen och bestämde mig ohämmat för att skippa gymmet. Under dagen hade jag bara ätit ett Friscomål samt en jalapeñokorv med mos från Statoil (tack för maten, Kajsa) och levt loppan rent allmänt, men det fick bli en sådan dag helt enkelt. Somnade snabbt runt halv midnatt.. Helt slut efter dagens kaffedoftande bravader.
Torsdag! Vaknade runt åtta och gjorde mig i ordning för finbesök.
Världens bästaste bästa Ellen hade nämligen kommit till Strömstad över en dag och hade en liten lucka över för egentid med mig på torsdag förmiddag. Vi gjorde inget annat än att sitta i köket och prata, tiden verligen sprang iväg men jag är ändå så oerhört tacksam över att vi kunde ses i de två timmarna som gick. När hon åkte gjorde jag mig redo för ett gympass med Felicia!
Det blev lite annorlunda jämfört med hur jag brukar köra, men det var jätteroligt att ha henne som gymkompis! Jag blev så himla trött, och då hade jag ändå i åtanke att spara lite på krafterna.. Men vi jobbade ändå på ganska bra, tråkigt att vi inte längre är medlemmar på samma gym, annars hade det varit lättare att träna ihop oftare. Men jag ska nog allt kunna ta mig till badhuset några gånger till.
Jag var glad när jag åkte hem. Att umgås med vänner är alltid något upplyftande tycker jag, särskilt med träning involverat. Hemma bestämde jag mig för att laga lite mat, men jag var stressad trots att jag hade tre timmar på mig tills det var dags att åka in igen. Myste lite med Martin som varit sjuk i några dagar nu, höll honom sällskap när han lagade pannkakor och snart var det dags att åka in, fast jag missade bodycombaten som jag lovat att gå på.. Men jag var inte jättesugen på att köra 4 pass på en dag, särskilt inte utan att få äta middag innan de 3 sista liksom. Jag hade lovat Caroline att komma så hon kunde köra pass och spela in en licensvideo, så jag kollade och såg att det ändå var folk bokade så jag kunde med någorlunda gott samvete äta mat istället. Lax med bulgur, pesto, spenat och paprika och en skvätt pressad citron. Riktig favorit!
Åkte sedan stressad in och höll i mitt egna pass. Det var ovanligt tungt, men det är väl inte så konstigt egentligen med tanke på att jag redan tränat en gång tidigare under dagen. Känslan i benen efter utfallslåten alltså, helt insane! Snygg rumpa inför beach 2014 tjatar jag alltid om där, haha. När passet var slut var det dags att snabbt ladda om till x-fit. Inte. Taggad. Någonstans. Men jag tänker alltid att jag ska försöka i alla fall och bara ge mig ifall det inte går. Men det funkar alltid ända in i slutet! Även om det kanske inte är så smärtfritt alla gånger.. Ett skönt pass var det i alla fall.
När jag kom hem hade Martin somnat framför datorn. Söt. Han har verkligen inte gjort någonting de senaste dagarna, bortsett från att han efter att jag försynt frågat, tog hand om disken när han ätit middag. Haha. Nämen som sagt, han har mått dåligt och då måste man dega och återhämta sig! Återhämtning kändes som en ruskigt bra idé för mig också..
En tidig kväll blev det för mig som helt död krälade mig i säng klockan elva. Galet, jag vet.
Så idag vaknade jag tidigt men kände mig inte särskilt utvilad för det. Fick den fjärde uppdateringen till iOS7 och det verkar som att min mobil fungerar som den ska nu! Peppar peppar. Hoppas de high-fivear varandra entusiastiskt på Apple när de släpper en programvara som kräver 4 uppdateringar för att fungera utan buggar.
Jag traskade som sagt var upp tidigt och satte mig med min havregrynsgröt, keso, hallon och stevia framför ett avsnitt Dr. Phil. Jag saknar det programmet asmycket! Kollade alltid på det när jag kom hem från skolan i högstadiet.. Då var rytmen på dagarna lite lättare att hålla, rent tidsmässigt. Nackdelen med Dr. Phil är att det finns inte att se någonstans. Bara genom att köpa 4 Play Premium eller vad dett nu heter, så man kan se sjuans avsnitt på webben. Jag ska kolla upp det där, det kan vara värt det.. (För jag har ju verkligen inget annat att kolla på.)
Martin hade sagt att jag gärna fick komma in och lägga mig hos honom så jag gjorde det, fullt medveten om att det skulle innebära ännu mera sömn. Det är inte utan en gnutta ångest jag kan somna om så där men det fick vara värt det. Så mellan halv elva och halv ett låg jag där och njöt av livet, med de där fina armarna runtom.
Vi åt mat och kollade på det nya avsnittet av Supernatural. Ett bra avsnitt! Åh det är så spännande när man måste vänta en vecka på det nyaste avsnittet. Jag städade lite till i huset, för att det behövdes, och vi umgicks lite på varsitt håll men ändå ihop, med varsin dator. Åh, haha! När Martin duschat och naken kom in i sovrummet blev gerbilerna rädda och sprätte lite.. Martin var så snabb med att lugnt säga "såja killar, den kanske ser ut som en anakonda men det är det inte", haha! Jag fattar inte var han får allt ifrån verkligen.
Jag skyndade sedan in till gymmet för att kunna kolla på Dr. Phil samtidigt som jag cyklade, perfekt i tid inför veckans bonuspass med combat. Tråkigt nog var det ett av de där tråkiga avsnitten då de inte pratar så mycket med gästerr i studion utan spexar lite mer, men jag fick ju en timmes kardio i alla fall.
Efter det blev det en timmes grym bodycombat med världens största energiknippe Caroline! Jäklar som hon släpper oss! Jag blir själv så sugen på att instruera combat, eller börja med boxing eller dylikt. Sistnämnda känns lite som ett mål att hålla fast vid. Prova på boxing på riktigt. Jag kanske skulle kunna vara bra på det.
Mina linjer har verkligen trätt fram mer det senaste. Är nöjd med överkroppen, men det märks att jag inte tränat mage och benen riktigt lika entusiastiskt. Men nu när jag går på mer gruppass (med mycket fokus på kondition) samt att jag äter mycket bättre mat tror jag att det handlar om några få veckor innan det blir en markant förändring där också! Det kan bara gå åt ett håll nu.
Efter att ha frigjort så mycket endorfiner på passet var jag taggad inför mer träning! Körde en massa mage och rygg innan jag kände för att avsluta. Åkte till Ica för att för första gången på säkert 3 veckor handla för EGNA pengar. Jag har varit utan pengar så länge, och nu ska jag hålla i dem jäkligt hårt vill jag lova. Men det var så roligt att kunna plocka åt mig mat utan att känna skuld eller analysera om det var okej. Köpte en blomma med eftersom jag råkade dränka en annan. En Narcissus. (Jag tror det stavas så.) Sa till Martin att jag tänkte på honom när jag köpte den, haha.
Efter att jag handlat stack jag till Annies nya lägenhet för att se den en snabbis samt lämna min gitarr som hon och Mary ska låna till en spelning på söndag. Men jag var tvungen att åka hem relativt snart eftersom jag hade med mig mat till hjärtat samt var i stort behov av en dusch..
Det var lite motvilligt som jag unnade mig en pizza eftersom Martin valt det till middag. Jag kunde verkligen inte förmå mig att sitta där med min kvarg när han satt med en Dr. Oetker's Diavola bredvid.. Särskilt inte när jag förbränt över min basalmetabolism under kvällens gympass och som välkänt är har en tendens att inte få i mig tillräckligt med mat på en dag. Så jag tänkte att vafan.. När jag sedan gjorde min matte räknade jag ut att jag fortfarande ligger 500 kalorier back. Vi kollade på Hoodwinked, den var helt okej men jag blev så trött.. Bestämde mig runt halv ett för att gå till sängs men blev sittandes med annat. I sängen, visserligen.
Så nu ska jag försöka sova en skvätt. Har inte riktigt sömnångest då jag sovit nästan 11 timmar inatt och under dagen, sammanlagt. Imorgon ska jag ta itu med en massa mejl och mitt schema, sedan stundar en tur till Nordby, en sväng till gymmet, förhoppningsvis även en tur till Söle för att på kvällen ta med mig Martin och åka till Mika för att fira att hon fyllt år, med tacos och film. Det kommer bli awesome, är så taggad att jag vill påbörja dagen nu!
Avslutar med en bild på Ben, som aldrig tidigare sedd, haha. Han och Eli är för övrigt vänner igen. De smågnabbas fortfarande men de sover ihop igen. Fast jag är ändå beredd på någon form av återfall, har hört riktiga skräckhistorier om hur gerbilsambolivet kan få sitt slut och räknar inte med att komma undan.. Förväntar mig det värsta men hoppas på det bästa.
2013-11-16
03:20:00
VardagKommentarer
Trackback
