youngblood
Lycklig tjej just nu! Sitter i sängen med huvudänden uppfälld (en vardagslyx jag värderar högt, prisa sängar med elhiss vettja!), under täcket i min Dextertröja, lyssnar på regnet och tänkte försöka sova snart. Har utöver det här inlägget två inlägg till som jag känner mig motiverad till att skriva ikväll.. av alla dagar.
Imorse vaknade jag upp, klockan tio prick, i Martins säng.. fast utan Martin. Han hade låtit mig sova igår och istället lagt sig i min säng. Jag blir alltid så ledsen varje gång det händer, känner mig väldigt i vägen. Ibland blir det så för att han inte vill väcka mig och ibland för att han säger "Ida, jag behöver min säng" varpå jag - i sömnen bör tilläggas - ger honom ett bestämt "Nej." till svar. Stackars. Haha.
Hur som haver så tassade jag in till mitt rum och kröp ner bredvid en förvånansvät glad och pigg Bowies som ändå lyckades somna med huvudet mot mig en stund senare. Jag har blivit så bortskämd med morgonmys det senaste. Gosigt.
Vi påbörjade dagen med brunch. Jag entrade housewife mode och lät mannagrynsgröten puttra på spisen under tiden jag smörade mina egna mackor (rågbröd, ÖVERLÄGSET bästa frukosten hittills, mättnadsmässigt), plockade undan disk, dammsög, vikte tvätt och satte igång en ny maskin. Ninja style. Det är en viss sida hos mig som antagligen skulle få alla extremfeminister att rasa, men jag tycker om att känna mig lite hemmafru-ig. Jag tycker om att passa upp på Martin. Kanske har det att göra med ett djupliggande behov av bekräftelse och att känna sig behövd, men för mig känns det mer som ett sätt att ha kontroll. "Låt det vara, jag fixar det sedan (för jag gör det bättre aka. på mitt sätt)" liksom. Det är klart att det finns gränser, tid och otid. Men som regel tycker jag om att greja så där.
Det somnades på soffan (stor skräll [?!], skönt med helg) och jag hade en ascool dröm om att vi var actionhjältar på vift i Stockholm. Jag drömde sedan att jag vaknade, men var osäker på om jag drömt eller inte. Men där - i den drömmen - drömde jag att jag var på tjejkväll med mina bästa vänner när Emma plötsligt frågade "så, hur var det i Stockholm?". Mindfucked.se
Vi tog tag i livet och åkte sedan iväg, med gymmet som slutdestination men Nordby som mellanlandning för att fylla på våran dunk med vatten (eftersom vi inte dricker kranvattnet här, det smakar åt skogen för mycket järn och luktar till och med lite skumt) samt köpa asmånga flapjacks.
Ätardag på Stora Ytten? 9 flapjacks (mitt livs kärlek), en burk jordnötssmör och Martins jäkla cola..
Fick dessutom i samma veva löst schemat för morgondagen, Martin jobbar öppning istället för stängning. Det gjorde mig så glad! Dels, slipper jag öppna ensam. Sedan för att det specifikt är Martin, han är väldigt duktig och självgående (kritisk egenskap vid öppningar) samt för att det innebär att han är ledig på kvällen och kan gå på combaten och pumpen med mig! Så jäkla roligt! Förstår för övrigt inte varför det är så få som går på combat.. Det är ju så himla kul? Caroline, instrukören, är duktig och en riktig frisk fläkt också så det är ganska obegripligt.. Olyckligt klockslag kanske? Hoppas det blir bättring i alla fall.
Nåväl, ärendena på Nordby uträttade och vi for vidare till gymmet. Taggad för axlar och mage, två saker som jag tränar alltför sällan. Med en svag, svag, svag träningsvärk i höger vad. Japp. Ingen annanstans. Nu är det konstaterat. Jag är ett freak.
Humöret vandrade drastiskt genom passet, jag blev så trött i magen att jag blev genuint förbannad, ni vet när man taggar till så hårt att man nästan blir lite aggressiv.. den känslan släppte inte, utan när sista repetitionen var gjord var jag fortfarande arg, haha. Som tur är har jag tillräckligt mycket självdistans för att kunna skratta åt det i samma veva. Hade lite svårt att trötta ut axlarna också men det är ganska nytt för mig. Martin har en skada i axeln så vi kör sällan axelpass. Men vi köttade på bra ändå.. Och filmade mycket. Och när jag såg resultaten.. Damn. Den där viloveckan gjorde mig så jäkla gott, på riktigt! Jag har byggt väldigt mycket under de där 7 dagarna (som jag visserligen körde en dag combat och pump och tre dagar senare pump och x-fit, men ändå). Bjuder återigen på en film, och lite andra bilder.
Så. Jävla. Nöjd.
Det är alltså ett år sedan jag började träna. Ett år. För exakt ett år sedan hade jag precis avslutat World of Shape, tog en vilovecka och började sedan styrketräna ihop med Martin. När jag tar ett steg tillbaka och inser hur dålig jag är på att sköta kost och återhämtning, sömn that is, är det nästan svindlande att föreställa sig vad jag hade kunnat öppnå om jag skött de två områdena bättre. Tillräckligt spännande för att bli motiverad?..
När vi var klara - efter tre timmar - var det mat som gällde. Potatis, bacon och ägg. Och nu sitter jag här.
Påtal om det där med sömn så borde jag antagligen bege mig till snarkofagen i skrivande stund. Är så taggad inför imorgon! Måndag är antagligen min favoritdag, tro det eller ej. Framför mig har jag en tung arbetsvecka men det ska jag nog fixa, som haft det så lugnt och skönt så länge nu. Men en dag med jobb och träning tillsammans med Martin kan antagligen inte bli annat än bra som fan. Särskilt inte med dagens egoboost i bagaget.
2013-11-04
00:15:23
VardagKommentarer
Trackback
