Change of Seasons

Tar mig några sekunder att andas innan jag fortsätter med dagen.

 

Jag har jobbat 16-timmars pass på Max en gång, men jag lovar och svär att gårdagen kändes längre. Den tog ju aldrig slut! Och vi låg så bra till när alla gick hem för vi varit så effektiva.. så kommer ett tjugotal, om inte fler, fulla norrmän som vill beställa mat. Det tog säkert en halvtimme, och vi hamnade på efterkälken igen.

 

Efter jobbet åkte jag och mitt hjärta smått ovilligt till gymmet. Jag var så trött alltså. Men jag hade planerat att köra ben för första gången på 4 veckor eftersom jag låtit mina knän vila, och ville verkligen få det gjort. Så jag gav mig fasen på att få tränat lite ben, även om det skulle innebära ett kort pass. (Hoppet lyser inte starkt när man åker från jobbet en halvtimme innan midnatt..)

 

 

Det var som förutspått ett ganska halvhjärtat och lätt pass. Jag körde knäböj (inte tyngre än 60 kilo eftersom jag inte ville utmana ödet riktigt) och det var så strikt jag någonsin kan bli! Jobbade med att verkligen hitta rätt muskler och rätt hållning.. Tror jag lyckades väldigt bra. Det blev sedan en övning för framsida och en för baksida och rask promenad på bandet med så mycket lutning som bara gick. Det var inget tungt pass och jag upplevde mycket blandade känslor. Jag var trött och missnöjd över att jag inte taggade till och körde hårt som fasen, och det var lite tufft att inse att ag inte kört på länge och tappat. Men å andra sidan gläder det mig att knäna inte bråkar mer än de gör och det är den mest väsentliga känslan så jag håller kvar vid den!

 

På vägen hem somnade jag i bilen. Så trött var jag. Martin måste ha trött att jag var brännsur, så tyst jag var. Väl hemma gjorde jag minimum av vad som kan förväntas av dig klockan två på natten och somnade ganska oroligt runt tre. Jag var trött men hade ingen riktig ro i kroppen. Låg och grämde mig över att chefen frågat så fint om jag kunde jobba mer till veckan och jag svarat ja, när jag egentligen sett fram emot och behövt ledigheten. Jag har räknat ner dagarna till måndagen är över.. men ledigheten får vänta två dagar till. Jag blir stressad av det, när ska jag hinna få gjort saker? Men vila kan jag göra när jag är död. Tydligen.

 

Positivt är att det är höst utanför fönstrena och det är så himla vackert! Vid den här tiden lyser det upp alldeles brandgult utanför. Luften är frisk och härlig och doften av den gör mig nostalgisk. Och, igår såg jag en svartmes, imorse en större hackspett och under vårat tak bor en familj med talgoxar. DET om något gör mig lycklig. Fåglar alltså, de är så himla fina. Ska sätta upp mitt fågelbord inom kort också, så kan jag se dem från vardagsrumsfönstret hela tiden.

 

Nej, det är dags för mig att röra på mig. Såg förresten också att antalet besökare på min blogg har ökat ganska mycket. Ungefär tre gånger så många unika besökare jämfört med för 4 veckor sedan. Skojsigt. Stressad som få har jag tagit hand om världens laddning tvätt som hängt på tork i säkert en vecka, för det blir aldrig torrt.. Har uppdaterat mitt schema och ska planera kommande vecka. Sedan är det bodypumpnötning och kanske även ett kort pass på gymmet med, om jag hinner så att säga. Klockan tolv bär det av till jobb och jag är antagligen hemma 12 timmar senare.. för att sedan vara på jobbet efter ytterligare åtta timmar. Ah. Nu kör vi!