i'm the cat...

Vilken dag det har varit. Tuff comeback efter semestern much alltså.
 
Jag ska försöka att inte dra ut på det här alltför länge. Jag har sagt att jag ska sova minst 6 timmar varje natt och som det ser ut nu blir det bara fem. Jag har fått i uppgift av min terapeut att skriva ett schema för en veckas tid, vad jag gör timme för timme. För att kunna se hur min vardag ser ut och hur dysfunktionella mina tankebanor är. När jag började med den idag såg jag inte meningen med det riktigt, tänkte att vadå, jag kommer bara inse hur mycket jag egentligen får gjort och hur bra det är! *happyface* Men nu inser jag att så inte är fallet. Det finns en mening med det och jag behöver den.
 
Jobbet finns det inte så mycket att säga om egentligen. Jag var stressad, men det var roligt och inte alls så tungt jag trodde att det skulle vara, att komma tillbaka. Och dagen gick fort. Däremot måste jag berätta om en grej som hände! Den mest otrevliga gästupplevelsen jag någonsin haft faktiskt. Brace yourselves!
 
Jag stod i pommesen för att backa kassorna då jag hör en gäst börja skrika åt min medarbetare Marcus. Han vräker ur sig "Du ser väl att vi står i kö? Ja?! Vad fan håller du DÅ på med, jävla bögjävel?!". Jag hinner inte tänka mer än att jag faktiskt är passchef och det är mitt ansvar att bemöta det. Så snabbare än jag hinner reagera egentligen springer jag upp till Marcus (som faktiskt är homosexuell) och ber gästen att gå, för att han inte bör tala så till oss. Då säger han till mig "Och vem fan är du då, din jävla".. Varpå jag spricker upp i ett hånleende och böjer mig fram för att komma närmare och frågar "'Din jävla... vad? Vad? Låt höra!". Ärligt talat så var det menat att provocera honom utan att vara direkt otrevlig. Jag hoppades verkligen på att han skulle klappa till mig. Enligt Martin kallade han mig för kärring men jag själv hörde bara att han återupprepade sig varpå han sa "gå och borsta dina tänder, va? Le en gång till så får vi se! Le då!".. Jag var så arg att jag skakade och tusen förolämpningar rann igenom mitt huvud men det var precis att jag lyckades behärska mig. Han ville att jag skulle hämta min chef och jag ropade på Kajsa och sprang upprörd ut till henne och fick inte fram ett vettigt ord. Tyvärr hade biträdande chefen inte hört hela samtalet och gick bara fram för att reda ut problemet att gästen väntat länge, under tiden som chefen lyssnade, och då uppförde han sig tydligen.
 
Jag var upprörd i många timmar efteråt. Jag har faktiskt vid ett fåtal gånger byggt upp ett snarlikt scenario i huvudet där jag varit mer kall och spelat hjälte. Men Martin sa till mig efteråt "det var faktiskt ganska snyggt gjort, blev ganska stolt över dig" så jag antar att jag får nöja mig med det. Haha. Nämen skämt åsido så förundras jag över hur ruskigt oförskämda människor kan vara. Det här var verkligen ett extremfall men det finns gott om dem därute, vill jag lova.. Sedan finns det även de som gör ditt liv bättre i 24 timmar framåt bara genom en 20-sekunders-konversation. Naturligtvis!
 
När vi båda slutat och satt där helt utmattade var det bara dags att invänta bodypumpen.. Vi drällde omkring på Nordby och drack kaffe och gick i affärer. Martin spanade in två brutalt snygga jackor för dryga tvåtusen spänn styck.. Det är verkligen hans grej. Vi åkte sedan in till stan och jag var nervös. Japp. Det som kändes så safe igår var helt bortblåst nu.
 
 
Men vi körde igenom passet med en nästan full sal och det var så jääääkla roligt! Jag är ju den enda instruktören jag sett in action det senaste, så att säga, och det var väldigt inspirerande att se både Lizette och Hanna och se vilka olika personligheter vi har där framme. Hanna är lugn och harmonisk och pratar om inspiration och mål och GLÄDJE med stora bokstäver! Lizette är lite mer för att peppa genom att höja rösten och är kanske inte alltid så formell, utan mer spontan. Jag dog av skratt när hon skulle förklara vilken övning hip bridge är och förklarade den som "det är när vi ligger och så sexigt juckar i luften, ni vet". Sa rakt ut det alla tänkte liksom. Det var så kul att köra med de båda för jag vill verkligen vara en 50/50 blandning av dem! Jag blev heeelt carried away under tricepslåten som är så jäkla grym! Har aldrig taggat så hårt någonsin i träningssammanhang faktiskt. Gåshuden fanns där. Japp. (Jag länkar den imorgon.)
 
 
Efter ett svettigt bodypumppass som gav mig endorfinkick utan dess like, samt säkert träningsvärk väntandes på mig imorgon så bestämde jag och Martin oss för att köra mer. Så det blev ett två timmars långt bröst- och tricepspass med. Jag körde så tungt, vilken känsla det var.. särskilt med Martin som står bredvid och uppmuntrar och är allmänt närvarande för varenda sekund. Det gör mig så lycklig. Nästa gång siktar jag på att ta mig över kroppsvikt på bänkpressen. Det är först när man utmanar sig som man märker hur lååångt man har kvar till sin maxprestation och man kan bli förvånad när man inser hur mycket man kan höja sin standard.
 
 
 
Warface and the vascular neck..
 
När vi kom hem var jag sliten och trött och planerade faktiskt en tidig kväll med Martin och ett avsnitt Supernatural (nya säsongen börjar imorgon, har ju bara 15 avsnitt kvar, ehe). Men strax efter att vi ätit kvällsmat ringde mobilen och det var Annie. Så vi pratade en liten stund och så fort jag lagt på ringde det igen. Så jag tog mig friheten att skippa mina sex timmars sömn och pratade istället med Ellinor i en timme. Men det var det värt. Mina fina vänner.. åh.
 
Nu ska jag bara ta itu med lite småplock innan jag kraschar i min säng. Skrapa fram pengar ur min kittybank så jag kan köpa nya hörlurar (rest in peace), lägga över bilder på ett USB, skicka iväg två mejl, skriva in en eventuell filmkväll i almanackan och fylla i schemat. Sedan kan jag gå och lägga mig utan tyngd på axlarna. Andas.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback