karma
Mjao. Måste säga att kvällen blev bättre än förväntat. Hämtade Emma när hon hade slutat och vi bilade ut till Rossö samtidigt som vi catchade up om vad som hänt sedan sist. Jag älskar de där stunderna!
Kom fram till Mary där även Annie och Dennis väntade, med vinflaskor, kex och möglostar framplockade. Fast det blev en flaska Herrljunga äppelcider för mig istället. Och jag är så där feg att jag inte vågar riktigt smaka på mögelostar, så jag satt där och ändå vidgade mina vyer och klev ur min komfortzon genom att ändå äta Cantadou, haha. Åh vi tjattrade om en massa saker och det var så jävla härligt att vara tillsammans igen! Jag är så himla kompiskär så jag vet inte var jag ska göra av mig själv! Roligt är att Dennis är en gemensam vän till mina vänner, men det känns som att vi också känner varandra bra trots att vi egentligen bara träffats två, tre gånnger. Så det var skitroligt verkligen, många timmar av kex och ost och godis och en himla massa skratt och ren glädje. Strax efter midnatt erkände jag mig besegrad under tröttheten och vi for hemåt med löften om att snart ses igen. När jag kom hem kraschade jag direkt i sängen och det blev en relativt tidig kväll för mig (dvs. allt innan klockan halv tre, basically).
Dagen efter vaknade jag av att Martin, tidigt som fan, kom infarandes i mitt rum och kröp ner hos mig i några få minuter för att sedan skutta upp igen. Det är någonting mystiskt med den mannen när han går upp tidigt, han verkligen far omkring alldeles rikoschettliknande. Vid kvart i åtta gick vi ut i den friska höstmorgonen och satte oss i bilen för att fara in till Bilprovningen som jag fixat i sista sekund, dagen innan körförbudet skulle gälla. Besiktningen gick inte så där jättebra.. Tråkigt, men jag kunde ändå inte låta bli att vara glad över att det för en gångs skull inte var min egen bil.
Vi åkte till Kaffedoppet för att äta frukost. När vi var klara var jag alldeles stirrig av allt koffein från en massa kaffe som jag satt i mig alltför tidigt på dagen.. Och vi åkte till gymmet för att köra bröst och triceps, samt några övningar mage. Vi var där jättelänge och det var så skönt att vara där tidigt, för en gångs skull! Ja det var en ruskigt fin start på dagen måste jag säga. Hade min karl varit mer förtjust i att gå upp innan elva på förmiddagen hade vi nog kunnat göra det oftare... wink, wink.
Efter grymmaste passet åkte vi till Ica för att handla mat. Det blev några potatisar och två paket bacon. Haha. Det är svårt att vara kreativ när man är slutkörd.
Vi passade på att ta en sväng hem till Söle.Jag var mycket förundrad eftersom ingen var hemma, så det blev ingen längre visit. Men jag fick hämtat mitt paket från Ginza (Dream Theaters nya skiva plus ett signerat foto), lämnat några grejer samt så skulle jag packa upp mitt pass. Men på plats, då jag stod och tittade lidande på Martin som tittade nästan lika lidande på mig bestämde vi oss för att strunta i Spanienresan. Jag kände att vi var ute i alldeles för dålig tid, och ärligt talat så kände jag mig som ensam ansvarig för att se till att vi kom iväg och någonstans kunde jag där och då känna att jag orkar inte. Det har varit ett så stort stressmoment för mig och det är inte så jag vill spendera den sista veckan på semestern (även om det säkert hade varit underbart väl på plats). Men det får bli någon annan gång helt enkelt, där min resekamrat haft lite bättre framförhållning med ledighet och giltigt pass.
Vi kelade lite med Signe och Majsan innan vi åkte hem igen. Mina fina, älskade katter. Jag saknar dem så.
Vi kom hem och klockan var bara runt två. Jag njöt så mycket av det, i vanliga fall hade vi varit på väg till gymmet vid den tiden. Så vi kröp faktiskt ner i sängen och kollade några avsnitt Supernatural. Det kommer nya avsnitt nästa vecka så jag ska försöka se klart åttonde säsongen tills dess. Det var jättemysigt och vi sov till och med i en timme. Det kittlas lite i magen när jag tänker på hur mysigt det var och hur skönt det var att ha det upplägget på dagen. Allt kändes så fruktansvärt bra! Och det är dagar som de som jag blir påmind om hur stor makt jag har över hur dagen kommer bli och hur jag kommer må. Kommer jag igång tidigt under dagen har jag automatiskt goda förutsättningar för att göra mig själv (inte "få") en bra dag. Japp!
När vi vaknat bestämde vi oss för att bygga middag. Det gjorde mig också på bra humör, att äta middag runt femtiden och inte runt.. nio, ish. Martin stekte ägg och potatis och bacon och det var så gott! Vi kollade på American Dad eftersom vi sett alla FG-avsnitt. Gillar det mer och mer måste jag säga! Det blev en lugn och skön kväll och runt midnatt bestämde jag mig för att krypa ner i sängen och kolla på Supernatural. Inte helt oväntat somnade jag halvvägs genom avsnittet. Det är tråkigt att jag typ aldrig kan se på film en längre tid utan att somna, men å andra sidan.. är det skönt att aldrig någonsin behöva brottas med sömnlösa nätter. Man kan inte få allt.
Eftersom vi var överens om att det var så skönt att komma upp tidigt så skulle vi göra ett nytt försök idag. Jag vaknade strax innan nio, men Martin.. not so much. Men han har inte riktigt lika tur som jag med sömnen så han går som regel inte upp tidigt om det inte är nödvändigt. Jag la mig bredvid honom en stund och råkade somna om, vaknade strax innan elva och var inte på det bästa humöret. Besviken över att saker inte blev som tänkt och vill gärna skylla ifrån mig men insåg snart att jag hade all makt att göra dagen till något bättre än jag redan åstadkommit. Så snart kunde jag skaka av mig det och inse att det var bara att ta nya tag. Så jag gjorde i ordning 4 surdegsknäckebröd med leverpastej och gurka och satte mig i soffan för att kolla igenom den nya releasen bodypump. Måste säga att jag rent spontant tycker bättre om den gamla men det är nog en vanesak. Ska träna in koreografin till tre av låtarna så ska jag tillsammans med Hanna och Lizette köra releasen på måndag. Det ska bli jätteroligt!
Vi åkte in till gymmet och jag hakade på Martins träningsplan, bortsett från de tunga knäböjen då, på grund av knäna som jag inte vet hur de mår. Men vi körde en del tunga marklyft och även tyngre frivändningar (jag måste måste måste våga mig på tyngre på den övninge alltså, men det är ju så läskigt..) innan vi gick in i röda salen för att köra cirkelträning för axlarna. Men först skulle jag för första gången någonsin prova på axelpress, handståendes. Jag som praktiskt taget aldrig ens gjort en ordentlig kullerbytta hade svårt att komma upp med fötterna mot väggen kan jag ju säga, haha.. men det blir att öva på de dagar jag är ensam på gymmet.. Klarade i vilket fall att göra tre stycken (!) på andra försöket, fast Martin höll i mina vrister då under uppmanningen "men för guds skull släpp inte taget". Sedan öste vi till köttig musik pumpandes ur högtalarna fram tills vi körde vårt tredje set med burpees och BÅDA mina knän högg till. Det gjorde ont men mest blev jag frustrerad. Om jag bara visste vad det var som var fel, hur jag kunde undvika det och när det blivit bättre..
Efter gymmet for vi raka vägen hem för att laga mat. Egentligen hade jag tänkt göra torsk med kokt potatis och ärtor som jag varit sugen på i evigheter men Martin nämnde något om att han var sugen på köttfärs så jag slängde ihop en stark chili con carne. Åt jag tycker det är så gott. Så resten av kvällen har vi bara chillat och myst. Jag upptäckte för övrigt ett problem med min dator tidigare idag, när jag försökte blogga. USB-portarna hade slutat fungera och jag misstänkte att det behövdes nya drivrutiner. Så jag googlade men hittade verkligen ingenting. Jag tänkte kontakta Microsoft men efter en evighets klickande för att komma fram till rätt sida visade det sig att de skulle ta betalt för support. Så jag vände mig, smått irriterad, till CDON där jag köpte den. Där kunde man bara chatta så det var bara att gilla läget att det tog lång tid. När jag väl fått tag på någon som skulle kunna hjälpa mig så var hans enda förslag att jag skulle lämna in datorn på reparation. Jag kände att det måste finnas något bättre förstahandsval så jag tackade för mig. Mitt sista alternativ var att kontakta Acer. Så jag ringde dit och fick en oklanderlig service! Blev så lättad och nu fungerar datorn som den ska. Skickade ett mejl till dem och tackade för bra service. Jag bara undrar, sedan när började man ta betalt för support? Jag hade för avsikt att kontakta Apple igår angående min mobil men det skulle kosta mig 340 spänn. Helt jävla värdelöst. Mitt upp i all frustration kunde jag ändå hålla huvudet kallt, och det var skönt i kontrast till hur jag känt mig den senaste tiden, inte riktigt kunnat kontrollera humöret. Men nu har jag mer kontroll över mitt mående, både impulsiv ilska och förmågan att välja en god inställning till livet trots att det känns bajs. Och så är det, att välja lycka framför olycka är något man måste öva på under en längre period och ibland lyckas man inte. Men som sagt, man ska aldrig sluta försöka!
2013-10-01
23:23:32
VardagKommentarer
Trackback
