Change of Seasons

 

Jag ska i ärlighetens namn våga påstå att jag inte är duktigt fuktig för den här dagen.

 

Vaknade upp med Martins armar runt mig, det är alltid lika gosigt. Fast jag vill minnas att det under natten försiggått en del strider om täcket och att jag högt och tydligt uttryckt mitt missnöje över hans tendens att lägga sig på mitt hår hela tiden. Men vi hade en mysig morgon och Martin lagade frukostgröten den här gången under tiden som jag gick och plockade efter vårt jubileumsfika kvällen innan.

 

 

 

Nåväl. Vi såg det sista avsnittet Family Guy, fast det kommer tydligen nya imorgon. Najs. När han åkt till jobbet städade jag och åkte sedan hem till Söle för att spekulanten på bilen skulle komma.

 

När jag kom dit började jag gråta på plats. Tro fan i helvete att biljäveln vägrade starta. Jag blev så förtvivlad, och farmin ännu mer frustrerad. Nu är tamejfan måttet rågat, sa han. Jag är ganska så beredd att hålla med. Farmin försökte i timmar men kunde inte hitta felet. Bilskrället har startat för sista gången. Där såg jag mina tre tusenlappar fladdra iväg och kvar stod jag. Rådlös. Just nu vill jag bara att bilen ska försvinna ur mitt liv. Den hänger konstant runt halsen på mig av olika anledningar. Jag orkar inte mer. När jag ändå är i den här situationen och bara kan gilla läget tänker jag säga till mig själv att jag ändå hade tur i oturen, att den gick sönder idag och inte imorgon. Jag vet inte om jag pallat ett upprört samtal från en köpare som vill ha pengarna tillbaka. Fast helst hade jag väl sett att bilen inte gått sönder överhuvudtaget. Den är ju liksom hyfsat fräsch, men faller sönder inifrån. Det enda vi kan hoppas på är att någon vill ha den till reservdelar eller nåt. Och tack gode vilkenhögremaktmannuvändersigtill att jag har min far i det här. Hade stått helt hjälplös annars.

 

Jaja. Vi fick fixat och städat lite i min nya, välfungerande, gulliga bil istället. Sedan åkte jag in till stan, nästintill känslomässigt otillgänglig. Min ilska över bilen har verkligen övergått till den där likgiltiga jag-är-inte-förvånad-någonstans-sinnesstämningen. Mitt upp i allt det här hade jag och Martin planerat att åka till Spanien imorgon, men Martin såg imorse att hans pass gick ut för två veckor sedan. Så alternativet är att åka till Göteborg istället för Rygge och skaffa provisoriskt pass, OM de godkänner det i Spanien. De utfärdar sådana pass i Madrid så det borde ju funka men det måste vi dubbelkolla. Jag vettefasen om vi kommer iväg alltså.. Det blir hursomhelst inte imorgon i så fall. Så nej, jag har inte mycket till övers för den här dagen. Men allt löser sig, det har jag kommit underfund med. Och det är skönt att veta, mitt upp i allt kaos.

 

Jag åkte till Statoil och tvättade bilen, samt köpte yoghurt och en dinkelklämma. Har ju inte ätit något på hela dagen.. Styrde sedan min kos mot gymmet för ett kardiopass. Och här är jag nu. Min kropp gör ont men jag behövde komma hit för att luckra upp tankarna och frigöra lite endorfiner. Har cyklat i snart en timme och ska snart ge mig.

 

Ikväll däremot, bryter jag min semestervardagsrutin. Jag ska hämta Emma när hon slutat och vi ska ut till Rossö för att umgås med vänner och dricka vin. Det ska bli helt jävla underbart. Tanken slog mig häromdagen, det är fantastiskt att inte jobba på Cherry längre. Jag kommer kunna umgås så mycket mer med mina fantastiska vänner som trots att jag inte varit närvarande på praktiskt taget fyra år, ändå inte givit upp hoppet om mig och aldrig slutat bjuda mig på alla tillställningar som jag 10 av 10 gånger avböjt för att jag i första hand jobbat eller varit alldeles för trött för att jag nyss slutat eller snart ska börja. Jag känner mig så mycket mer tillfreds och balanserad utan de där nattpassen och allt de innebar. Fast en månads Cherrylön hade lätt hjälpt mig ur min ekonomiska kris just nu, det går inte att förneka. Men någonstans handlar det ändå om socialt umgänge slash frihet vs pengar.

 

Nä nu ska jag avsluta och hoppa in i duschen. Det blir inget vindrickande för mig ikväll, jag är allmänt osugen och vill kunna köra hem och ska besiktiga Martins bil tidigt imorgon. Men jag tror det blir en fantastisk kväll ändå, för jag ska koppla bort vad som hänt under dagen, samt vad som händer imorgon, och njuta av nuet istället.