Change of Seasons

 

På väg hem sedan, svettig och lite trött och mitt i natten, märkte jag att bilen började uppföra sig konstigt. När jag hade några kilometer kvar började den att hastigt bromsas upp, och varvmätaren gick i botten. Först trodde jag att det var jag som körde på för hög växel men efter att den upprepade gånger stannade upp och varningslampan för olja och batteri började lysa insåg jag att något var fel. Jag hann precis svänga in på grusvägen, två kilometer från huset, där bilen bara stendog. Även om jag inte var särskilt långt hemifrån blev jag smått förtvivlad. Jag är så obeskrivligt less på den där bilen. Ska hämta min nya imorgon, ska bara fylla i lite färg på huven samt installera mina extra högtalare. Sedan är den helt färdig, efter att farmin ägnat hela sin semester och lite till för att rusta upp den, polera och lacka och grejer. I vilket fall, där satt jag i skogen och förbannade den som nu hölls ansvarig för mitt öde. Jag hade bara två personer jag kunde ringa, farmin och Martin, varav båda har sömnsvårigheter och antagligen låg och sov. Ringde farmin några gånger men utan svar så jag blev tvungen att ringa Martin. Så jävla typiskt. Men han visade no hard feelings och kom lugnt och sansat bort för att hjälpa en väldigt upprörd och flitigt svärande Ida, att knuffa bilen ur vägen. Måste ju säga att jag ändå hade tur i oturen. Att det var på väg hem (utan någon tid att passa), att det var på grusvägen och inte ute på stora landsvägen, och att det var på det enda stället där vägen är bred nog att ändå komma förbi. Och att Martin kunde komma dit.

 

När jag kom hem var jag inte i mitt bästa skick, svettig och hade blivit kall och klockan var mycket. Hade tänkt att tassa runt försiktigt för att inte väcka Martin och äta mat framför ett avsnitt Dexter. Istället bara lämnade jag allt i en enda röra och gick och la mig bredvid honom, och kollade på någon konstig.. vad jag antar var en parodi på någon animeserie. Eller nåt.

 

Kompenserar gårdagens komplikationer med att gå upp tidigare idag. Det krossade mitt hjärta en smula när Martin kom in och väckte mig med en kram, la sig hos mig och att jag gick upp fem minuter senare. Men jag kände att det ar viktigt för mig att komma upp och igång, även om jag egentligen bara ville ligga kvar och försvinna i den där underbara famnen..

 

Nu har tagit min morgonsenliga städrunda i huset, följt av min dagliga morgontvätt av ansiktet och druckit mitt glas juice och tagit mina två Tartarus (skulle jag vara en vanemänniska? nej nej..) och nu stundar tre knäckebröd med leverpastej och fyra gurkskivor på varje, framför valfri serie. Tror jag ska påbörja sjunde säsongen Dexter! Har ju kommit ungefär 6 avsnitt in i åttonde säsongen av Supernatural, men det är inte textat och när jag äter knäckebröd hör jag inte vad de säger. Dagens i-landsproblem.

 

Så, nu blir det frukost, följt av en sväng in till gymmet dä det idag bjuds på.. lats och biceps tror jag. Awesome. Och sedan blir det jobb. Det blir bra.