Change of Seasons

När juli månad var över pustade mina arbetskamrater på Max, ut. Det var så himla skönt att sommarens högförsäljning var över och att man slapp jobba varje dag. Själv kände jag att jag ändå inte riktigt kunde se ljuset i slutet av tunneln förrän även augusti var över, men jag kunde inte sätta fingret på varför.

 

Idag ringde min chef från Max och pratade om några schematekniska grejer (som jag för övrigt är så himla tacksam över att hon tar sig tid till att lösa). Jag sa till henne att jag kollat på mitt schema och att jag hade börjat skratta när jag såg hur fånigt chill det var. Innan jag går på semester, dvs. fram till och med den femtonde, jobbar jag åtta dagar. Då sa hon att ja det kanske du kan behöva. Lite mer än 230 timmar jobbade jag i augusti, allt som allt. Och det sjuka är att intensiteten i min vardag ökat mer och mer för varje dag fram till septembers början. Den sista veckan i augusti fattar jag inte att min kropp inte bara stängde av. Så mycket träning, så mycket jobb och så fruktansvärt jäkla lite sömn.

Nu har jag haft långhelg. Varit ledig från Max hela helgen plus idag, fast jobbat natt i lördags då. Och på Nordic Wellness idag. Men de här tre dagarna har nog aldrig någonsin varit så välbehövda, och jag är så himla glad över att de blev som de blev och jag det gör att jag kan se fram emot morgondagen! Igår sov jag länge. Till typ halv ett. Jag hade visserligen jobbat natt och inte kommit i säng förrän efter fem men att sova 7 timmar är lyx för mig! Jag gick upp när Martin åkt och jobbat och städade snabbt innan mamma och William kom hit. Jag lagade bananpannkakor, vi drack kaffe och pratade i ungefär en timme innan hon var tvungen att åka hem. Hon har viskat i mitt öra att hon planerar att flytta till Strömstad. Jag hoppas verkligen att det blir av. Det skulle vara underbart att bo nära henne (för en gångs skull, måste jag cyniskt tillägga).

När hon åkt visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på. Jag tog hand om disken och blev sedan ståendes och bara stirrade in i väggen. Rynkade pannan och insåg att.. jag har ingenting alls inplanerat idag. Inget jag känner att jag måste göra, inget utlovat till den yttre världen. Så jag la mig på sängen. Grejade med mobilen och slösurfade. Det var så skönt att jag hade kunnat börja gråta! Resten av dagen degade jag i soffan framför diverse serier. Det enda problemet med sådana dagar är att jag blir så seg att jag känner mig sjuk. Nu är jag visserligen ganska förkyld, men känslan förstärks när jag sover länge och inte håller igång under dagen. På kvällen hade jag tänkt åka in till gymmet, sagt och gjort bytte jag om och satte mig i bilen. Men på vägen in, när jag bilade genom kolsvart skog, kände jag tröttheten komma smygandes och förkylningsvärken bulta i kroppen. Samt att jag inte ätit något sedan frukosten. Utan någon vilodag den veckan tog jag mig friheten att lyssna på kroppen. Stannade bara på Statoil och köpte en bit Snickers bara för att få upp blodsockret och åkte sedan hem igen och återupptog tv-tittandet tills Martin kom hem. Kändes halvdant att skippa legendary leg day men jag mådde rent av dåligt, så det var ett bra beslut.

 

Samma sak var det idag, jag vaknade upp sent (runt halv elva) och smög in till Martin för att somna om i hans famn. Sov länge innan vi gick upp för att äta ägg och bacon framför Family Guy. Somnade sedan om på soffan. Vardagslyx (deluxe).

 

När jag vaknade var jag smått grumpy som jag alltid blir när jag tycker att jag sovit för mycket/länge och har "slösat" bort dagen eller mår rent fysiskt kass eftersom jag blir så seg. Men vi packade våra väskor och begav oss in till stan. Stannade på Statoil och köpte en jalapeñokorv. Totally saved my life! Så gott och perfekt som pre-workout. När vi kom till gymmet träffade jag Lizette som flyttade till Stockholm för ett tag sedan, men nu till allas stora glädje är tillbaka igen! Jag och Martin körde några bröst- och tricepsövningar innan det blev dags för bodypump för oss båda. Tekniken hatade mig och jag fick köra utan mikrofon men bortsett från det gick det bra. Jag var inte överdrivet engagerad idag måste jag erkänna, med tanke på min onda förkylning som inte vill försvinna och att jag dessutom var tvungen att skrika på det. Men så blir det ibland!

 

Efter pumpen stannade vi kvar på gymmet ett tag till och körde lite bänkpress och några magövningar. Sammanlagt tre timmar välspenderade på Nordic Wellness ikväll. Efteråt åkte vi till Ica och handlade mat. En massa vettig mat, vilket inte brukar hända när vi handlar efter ett gympass..

Väl hemma lagade vi asmycket bananpannkaka med kokos och hallon som vi åt framför några avsnitt Family Guy. Och nu sitter jag här och lyssnar på Periphery och skriver detta. Martin kom nyss in och frågade om jag ville ha foccacia med salami. Brukar inte trycka i mig sån kvällsmat men jag tror jag ändå ligger ganska så duktigt back på kalorier sedan några dagar tillbaka.. Vi kör!

Imorgon ska jag försöka återuppta min gamla dygnsrytm (mer eller mindre början på den iaf.. ehm) och gå upp tidigt. Ska skriva in mitt schema och planera veckans träning och så där. Ska sedan till gymmet med Martin (har planerat att börja köra ben två gånger i veckan) och sedan blir det stängning på Max. Ka-chow!