the bleeding
Det fanns inte så mycket att oroa sig över gällande inspelningen av licensvideon. Det gick jättebra, jag hade verkligen gråten i halsen när jag instruerade stretchen. Har svårt att ta in att man faktiskt kan jobba med det här. Få endorfinrusningar och betalt för det liksom. Men videon blev hyfsad, såg lite smågrejer i tekniken men jag vet inte om det blir så mycket bättre än så, ändå.
När jag var färdig kom Martin till gymmet och tanken var att vi skulle köra bröst och triceps, men det var så jääääkla mycket dudebros på gymmet. Måndagskvällar är helt hopplösa alltså, man måste armbåga sig fram. Så vi åkte till Ica och handlade mat under tiden trycket avtog för att sedan komma tillbaka till ett nästan tomt gym och ösa. Skippade bänkpressen och körde hantalepress istället, blev förvånad över hur stark jag kände mig. Jag får ruskigt bra kontakt av den övningen, men måste ha en rätt bra dagsform för att kunna utföra den ordentligt. En riktigt bra första dag på semestern. Det var så skönt att ha en dag då jag bara kunde gå runt och göra ingenting.. och veta att jag har många sådana dagar till, framför mig.
Tisdag. Dagen D. Min deadline för licensvideon. Och jag lyckades inte få fört över filen till datorn. Kameran är såpass gammal att alla drivrutiner är föräldrade. På tisdagen försov jag mig till elva (!) och åkte in för att bruncha med Emma. Det var för övrigt väldigt, väldigt mysigt. Och välbehövligt. Hon bakade underbart goda scones som förtärdes med philadelphiaost.. Gav mig helt klart mersmak. Tänkte försöka baka själv på fredag.
Resten av dagen spenderades faktiskt med att försöka föra över filmen till datorn. Utan framsteg alls. Jag var så frustrerad att jag bara ställde mig och skrek rakt ut. DET, händer inte ofta. Farmin var världens ängel och försökte hjälpa mig också, men även där utan resultat. Jag ringde till och med Panasonics kundtjänst, men inte ens de visste vad felet var. Jag var så frustrerad, när jag väl fått ihop det, kunde jag ändå inte göra annat än sitta där med filmen i handen och missa min deadline.
Försökte inse att det inte fanns mycket mer att göra vid nio på kvällen så jag gav upp med större förhoppningar inför morgondagen. Vi satt i Martins säng och såg på Family Guy och åt choklad. För att sedan flytta oss till min säng och kolla på Dexter och äta Ben & Jerry's Half Baked. Har aldrig insett hur god den glassen egentligen är! Och jag har ätit så mycket godis och skräp de senaste dagarna.. Men har man semester så har man.
Idag hade jag satt klockan på sju, då jag somnade tidigt igår kväll. Men jag låg och snoozade till nio, varför skynda sig upp liksom? Och vet ni, jag lämnade inte sängen förrän halv tre idag. Underbart. Vi har kollat på en massa serier, myst och sovit om vartannat. Runt fyra gick jag upp för att bre några knäckebröd med leverpastej och halv sex åkte vi in till stan för att jag skulle på KBT-möte.
Det var en välspenderad timme. KBT är läskigt, för jag blir lite ställd mot väggen på ett sätt jag inte är van vid. Men det är ett fantastiskt sätt att få perspektiv på saker, att förstå varför jag har mina tvångstankar. Det handlar inte så mycket om förtryckta, traumatiska barndomsminnen utan mer om ens natur och hur hjärnan hanterar oro som man upplever i nuet. Riktigt intressant, men tungt. Jag känner mig i alla fall mer hoppfull efter dagens möte och hoppas att jag fixar min hemläxa tills nästa gång vi ses.
Hade sedan tänkt att ta ytterligare en vilodag från gymmet, jag var faktiskt aldrig där igår. Min första vilodag på flera veckor.. Men när jag ändå var i stan kunde jag inte hålla mig, och tänkte köra ett kort men tungt benpass. Dock så upptäckte jag nu att jag får sota för mitt levnadssätt de senaste veckorna. Mina knän är helt paj alltså. Redan vid 60 kilos knäböj började jag känna av obehag i vänsterknät. Det var bara att acceptera sitt öde, jag körde en halvtimmes halvhjärtad kardio (och blängde på killarna som körde biceps curls i squat racketen) och åkte sedan hem.
Resten av kvällen blir antagligen lugn, med en massa choklad, filmtittande och Bowies. Just nu är vi i köket och lyssnar på Infected Mushroom, han lagar mat (råstekt potatis och bacon, mhm) och jag njuter av min bärbara helt jävla awesome dator.
Det är så himla skönt med semester. Jag får ta det lugnast i hela världen, sova ordentligt och verkligen öva på det där med att slappna av. Det går bra.
2013-09-18
22:43:00
VardagKommentarer
Trackback
