war stories and battle scars



Sitter i mitt sovrum och lyssnar på John Mayer. En av många jag kallat för mannen i mitt liv. John Mayer som alltid funnits där, i både glädje och sorg.. Antagligen en av de största douchebagsen som existerat i modern nutid. Bara känner det på mig.

Ikväll känner jag mig grumpy. Jag har under dagen fått ont i axlarna och tappat hoppet lite och återfunnit hoppet lite men känner mig mest slutkörd i huvudet. Jag är inte direkt nominerad till snyggaste flickvännen 2014 här jag sitter i pyjamas med byxbenen nedstoppade i fluffiga strumpor.. Sminket borttvättat och likaså doften av svett, hamburgare och förtvivlan. Har lyxat till det med en touch av Christina Aguileras By Night. Jag har använt den parfymen i år, den känns så himla jag. Kvinnlig men ändå lite edgy så att säga.



Så jag bara njuter av tiden jag har ensam ikväll, för jag behöver den verkligen. (No offence älskling, om du nu mot förmodan skulle läsa detta. Vilket han aldrig gör, i och för sig. Jag förstår inte det där, hade jag levt ihop med mig hade jag tittat in på bloggen åtminstone lite då och då.. Men nu är jag ju som jag är, lite narcissistisk men ändå klämmig som fasen.)

Jag fick sovit 7 underbara timmar innan jag vaknade strax efter sju.. Tog en lugn morgon och åkte in till gymmet en megasnabbis för 25 minuter på crosstrainer och tio minuters stretch. Åkte sedan till jobbet, i god tid och taggade till så det stod härliga till!





Vår chef hade köpt en maaaassa godis och en shit load av energidricka. Och på väggen satt en lapp där det stod..



Haha! Min chef. She knows me too well. Jag gick och pantade efter att skitet slutat och fick ihop 64 spänn. Såatte..



Alldeles runt hörnet på min station, in case of emergency!



Det var en hyfsat hård dag på Max Nordby. Även om vi hamnade knappt under prognos så knäckte vi det gamla dagsrekordet. Igen. Men det var ändå roligt.
 
Efter jobbet sprang jag några små ärenden och bilade sedan till Söle. Det blev en hyfast kort vistelse där ja mest låg i soffan och kollade på filmmed min lillebror och pratade lite med farmin och Angelika. Angelika höll på att baka en tårta och se så fin den blev!

På vägen hem drunknade jag mer eller mindre i självömkan för mina axlar, när jag mötte en ambulans i full fart längs landsvägen. Ambulanser påminner mig alltid om att mitt liv kunde ha varit så, mycket, värre.

Imorgon stundar stängning och jag hoppas på en mysig morgon och att mina axlar inte gör ont längre. Nu ska jag se på Six Feet Under.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback