Change of Seasons

Jag ska inte ljuga. Jag har varit på bättre humör. Igår fick jag ätligen tag på en veterinär som hade tid för Eli så sömndruckna jag packade mina grejer och la Eli i en transportbur för att åka in till stan och bland annat möta upp farmin en snabbis och byta lite grejer samt hämta ut min dator som äntligen kommit tillbaka från reparationen. Jag hann efter det ta en 45-minutare på gymmet, armar stod på schemat. Åkte sedan till veterinären med bäbis..





Jag vet inte om han var mest stressad eller nyfiken där vi satt och väntade i vad som kändes som en evighet. När vi kom in till veterinären började verkligheten springa ikapp mig och jag började inse att Eli faktiskt skulle försvinna nu. För att ta en titt på magen tog veterinären ett järngrepp om Eli och han skrek.. tog sig ur greppet och bet veterinären två gånger så blodet droppade. Vid det här laget kände jag mig så illa till mods, Eli flög ner på det kalla stengolvet och sprang stressad omkring. Jan fick ett nytt grepp om honom och tittade på magen, konstaterade att det var en tumör och att det inte fanns någonting att göra. Eli ramlade ner på golvet igen. När jag försökte lyfta upp honom bara flög han rätt upp i luften, jag har aldrig sett honom så rädd. Jan fick tillslut tag på honom och satte honom på bordet där han bara la sig platt och det såg ut som han hyperventilerade. Helt i chock, reagerade inte på någonting längre. När Jan förberedde sprutan började tårarna rinna okontrollerat på mig. Jag tyckte så fruktansvärt synd om Eli, så skräckslagen.. Dessutom var det blod lite här och var, men den kom från veterinären. Vår lilla krigade Eli. Han fick sin spruta och ramlade ner på golvet igen, låg som platt mot golvet för medlet verkade så fort. Jag lyfte upp den lealösa kroppen och höll den i händerna under de få sekunderna det tog för honom att somna in.

Jag förstår folk som inte vill avliva hos veterinär, det ser alldeles fruktansvärt ut. Jag tyckte han gav Eli en väldigt vårdslös behandling men jag inser ju att man måste vara hårdhänt när det gäller så små och smidiga djur. Att Eli sedan ramlade ner på golvet tre gånger var hans eget fel, han kastade sig bara handlöst för att komma undan. Och det gör ont i mig. Att han var så rädd att han slogs för livet. Men min tröst mitt upp i allt är att han inte lider nu, Han har levt ensam och olycklig alldeles för länge och antagligen haft väldigt ont utav sitt sår på magen.. Min älskade lilla bäbis.

När jag kom hem begravde jag honom på samma plats som Ben. Han kommer högst sannolikt bli uppgrävd av något djur men det är inte så mycket att göra åt.. Huvudsaken är att jag inte bara slänger ut honom och har en plats dit jag kan gå och minnas dem. Både Ben och Eli.

Dagen blev inte roligare ju längre den tedde sig.. Allt gråtande gav mig en dundrande huvudvärk och den lilla tid jag hade kvar av dagen gick åt att städa ur Elis bur och bara ställa i ordning allt. Sedan åkte jag till jobbet, som visade sig bli en fruktansvärt tung kväll.. Vi skulle ha varit klara  klockan tio men kom därifrån halv tolv. När jag skulle åka krånglade allt som kunde krångla med bilen och jag ville bara gråta. När jag kom hem hann jag mysa lite med Martin iinnan jag tog en dusch, packade upp datorn och struntade i allt annat som jag tänkt göra under kvällen. Och somnade sedan alltför sent. (Men nu när jag har atorn tillbaka kan jag i alla fall lyssna på musik när jag sover, underbart.)

Imorse då, vaknade jag av att Martin kom in och la sig och frågade "Gå på gym?". Halvt medveten svarade jag "Sugen?" och sedan somnade vi om. Jag hade tänkt gå upp tidigt och ta hand om en massa papper och planeringar som legat orört alltför länge men jag hade fått en kompis under natten. Urinvägsinfektion. Hoo-fucking-ray. Ställde mig på vågen och den visade minus jämfört med förra veckan och just nu känns allt bara så.. hopplöst. Jag känner mig ledsen, frustrerad och omotverad. Jag tycker att det är okej att känna så, så länge man inte låter det påverka min syn på mig själv eller mitt liv. Jag får ha svackor om jag inser att de inte gör mig till en sämre människa och att mitt liv fundamentalt sett är otroligt värdefullt och inget som ska slösas bort för att jag fokuserar på fel saker. Urinvägsinfektionen och att det svider som helvete down below gör naturligtvis en stor skillnad. Jag har i alla fall suttit i telefon med min chef i typ en kvart nu och inte beklagat mig över gårdagens dåliga jobb, men rett ut vad som ska göras annorlunda och tagit åt mig av vad hon sagt. Dessutom fått tillåtelse att åka till sjukhuset om jag mot förmodan får tid idag. Jag ringde dit idag och bokade en tid för imorgon för jag visste inte ifall jag skulle kunna komma loss till halv fyra idag, men jag tror inte den tiden finns kvar när de ringer upp mig sedan.. Men man kan ju hoppas.

Lite bilder från veckan.



I söndags tog vi det chill större delen av dagen och åkte in till stan på kvällen för att träna lite. Inget jättebra pass för min del eftersom jag kännner mig stel i ryggen.. Ska nog besöka kiropraktorn snart.

Men efter det blev det dags för den efterlängtade Hobbitfilmen på bio! Egentligen skulle vi ha haft Hobbitmarathon den dagen men vi fick aldrig tag på förnsta filmen och eftersom hela lördagen försvann i jobb så kände jag att jag inte ville slösa bort hela söndagen med 9 timmars film. Men bio och sista filmen i triologin blev det i alla fall!



Inte nog med det, jag fick ta veckans fuskmåltid också.. Popcorn och Marabouchoklad. Kärlek. Jag har faktiskt blivit duktig på det där med att sluta småäta, och framförallt socker. Det blir väl så nu när jag bara äter en massa mat hela tiden..



Helgen svischade förbi och det laddades upp inför en tidig morgon och en kick-ass start på veckan..

Måndag gick vi upp tidigt och åkte in till gymmet. Efter vi var klara åkte jag och köpte mellanmål och en massa mer mat (äntligen löning, det innebär maaaat) och tänkte att jag likagärna kunde besöka farmor och äta där. Så jag fick en mysig förmiddag uppe hos henne, mitt hjärtas ljus.



Åkte sedan till Nordby och jobbade stängning. Det är inga roliga försäljningsdagar vi är inne på nu.. Alldeles för mycket folk. Fast det är roligare med högförsäljning än något annat. Dessutom hittade jag det här lilla ljuset att lysa upp vardagen med.



Och gårdagen har ni ju redan hört mig beklaga mig om så det finns inte mycket mer att uppdatera om. Nu ska jag städa upp lite här och sedan åka till jobbet. Håller högertummen att jag får tid på sjukhuset idag så jag slipper gå med det här längre än nödvändigt..

Önskar er alla en otroligt fin dag i alla fall.