Change of Seasons

Jag mår så dåligt. Jag hade några sekunder av svaghet som slog till och på oerhört tom mage endast innehållande två koppar kaffe tryckte jag i mig 50 gram 70-procentigt blockchoklad. Det gör så ont, vill bara kräkas.. Haha. Så kan det gå. Min stackars mage verkar vara i sådan obalans. Men nu, när klockan är över midnatt och det officiellt är den femtonde har jag ÄNTLIGEN med versaler och fetstil, fått min lön. Vilket innebär att jag imorgon ska handla ihjäl mig, har inte kunnat köpa mat på evigheter, jag har fått ta det som funnits. Jag lovar och svär att jag ska hålla hårt i mina pengar den här månaden. I december jobbade jag på och fick en överkomlig lön, för första gången på ganska länge. Så oerhört fucking jävla skönt, ursäkta uttrycket. Kontentan är i alla fall att jag och min mage längtar tills imorgon. Då ska jag handla mat. Hakkeböff. Mhm.

Det har rullat på utan vidare märkvärdigheter, därför har det varit hyfsat tyst från mitt håll. Jag har ockuperats av djup tankeverksamhet och hjärnan har gått på högvarv. Insert random jag-är-vanligtvis-trögtänkt-skämt här.

Nämen skämmt åsido så har jag grubblat en del. Vridit och vänt och inte riktigt kommit överens med hjärnan och hjärtat, för jag vet inte vilken av dem som säger vad. Jag har varit kluven över livet, framtiden och allt som hör till, men ikväll sattes det återigen i perspektiv som för stunden gav mig mer klarhet och det är jag tacksam över.



Lördag morgon. Släpade upp mig själv ur sängen tidigt, tog med mig en portion gainer till frukost samt en Celsius för uppladdning inför ett tidigt träningspass innan möte på gymmet. Min mage gjorde så. himla. ont. Jag ringde d-chefen och sa motvilligt jag att jag inte visste ifall jag var kapabel till jobb. En annan kille ville ta mitt pass så istället för  att hoppas på att jag kunde dyka upp fick han det.



Efter att ha försökt utföra marklyft i typ en timme, med en mage som vred och vände sig i vånda, var det dags för instruktörsmöte på gymmet. Det fick man inte missa! Jag drack en massa vatten och fick i mig lite frukt, vilket lgnade ner magen betydligt och när mötet sedan var över kände jag mig mer eller mindre med i matchen igen. Så jag gav mig på marklyften igen. Jag har sett att många tjejer som är mig jämlik i ålder och vikt, tar mellan 100-130 kilo i marklyft. Jag har inte kört den övningen särskilt mycket (av någon anledning?) och jag kommer inte ett kilo över 70. Väääldigt irriterande! 70 kilo funkar liksom, men lägger jag på 1,25-kilos viktplattor också så tar det tvärstopp. Så nu vet jag vad jag har att jobba på.Jag borde ju kunna maxa på i alla fall 90, eller kanske 100 kilo ändå.



Jag körde klart passet som var mage och nedre delen av ryggen, när det var färdigt kände jag mig bara trött men annars okej i kroppen. Jag hade lite ångest över att det där extrapasset jag tagit åt mig inte blev av så jag ringde till jobbet och sa att jag ville jobba ändå. D-chefen sa åt mig att komma upp och byta av honom, så han kunde åka hem. Då blev jag nöjd! Jag får passa på att jobba nu i januari, för i februari blir det inte många timmars jobb..

Lördagen visade sig bjuda på friska utmaningar på jobbet. Det var dödligt stressigt men ändå ganska roligt. Jag fick chans att se vad jag gick för i köket och känner mig faktiskt nöjd över lördagens insats, allmänt. Vi kämpade bra!

D-chefen, aka. Sparven, frågade om jag kunde ta hans öppningspass på söndagen och jag ställde villkoret att Martin skulle få öppna tillsammans med mig. Sagt och gjort! Även om det inte blev lika fullt ös - alls - den dagen (EFTERSOM SNÖN KOM! <3) så fick vi jobbat på bra och jag var nöjd över den insatsen, också.

Efter jobbet stundade gymmet. Eftersom det var rena snökaoset utannför fick jag sitta i min bil och vänta på att frosten på insidan av rutorna skulle tina, glad över min medhavda kopp kaffe.



Spenderade min sista femtiolapp på en jalapeñokorv på Statoil, stort fan av den! Fick efter det ut ett grymt bröst- och tricepspass på gymmet. Helt jäkla awesome träningsvärk fortfarande, just sayin'.





Det var en lycklig tjej som fick sova ut och spendera praktiskt taget hela dagen iförd pyjamas på måndagen. Vi kollade på vad jag trodde var de sista avsnitten av Breakig Bad, men när DVD:n var slut insåg  vi att det fanns månnga avsnitt till, som av någon anledning inte fanns med. Smått irriterande, men inte mig emot att det finns några timmar till att titta på. Så jävla bra serie, verkligen.



Är så kär i min pyjamas. Det är helt underbart att dra på sig den och ett par dundertjocka strumpor, nu när det är vinterväder och svinkallt i huset. Fast temperaturen i våra sovrum är faktiskt helt överkomlig, så länge man håller dörren stängd. Det är bra.

På kvällen lagade vi mat och efter det var det dags att bege sig till gymmet för ett pass bodypump. Det är så tråkigt att jag inte kunnat köra igång med den nya releasen än, men snart så..





Våra tröjor hade äntligen dykt upp, med. Det är synd att den är vit, för det är verkligen ingen färg som passar mig, men den matchar mina skor i alla fall, haha. Men jag kommer nog använda den ändå, för att få den där lilla extra smulan respekt på gymmet, hähä.

Mikrofonen fungerade i vanlig ordning inte, och jag var stressad och virrig men passet gick ändå helt okej. Träffade dessutom Hanna för första gången på länge och det gav mig någon slaggs inre energiboost, att ha någon som talade om för mig att den förändring jag behöver göra i mitt liv, kommer att komma när det är dags. På tal om mina grubblerier, alltså.



Idag är det tisdag och jagg hade rutinpasset på jobbet. Idag var det dags att göra ren glassmaskinen och jagg skulle ha utbildning med Adis. Klockan sju på morgonen skulle passet börja och jag var så himla trött.. men tillräckligt förutseende kvällen innan att jag förberett frukosten, haha.

Det var ganska roligt och jag är väldigt glad att det var just Adis som hade min upplärning. Han är bra. Jag gillar Adis. Själva uppgiften var halvklurig, det kändes som att vi plockade isär maskinen i molekyler. Kommer kanske behöva hjälp ändå, nästa gång. Risken är överhängande stor, faktiskt. Men det ska bli roligt!

När maskinen var färdig åt jag mat och efteråt fick jag lov att gå hem. Så jag åkt in till stan och väntade på Martin som var på besök hos världens bästaste bästa kiropraktor. När han var färdig tog vi en tur till gymmet för att kötta lats och biceps. Grymt pass!



Stångrodd med 40 kilo, galet bra kontakt! (Och jag fullkomligt älskar att kolla på mitt axelparti när jag tränar, fy fasen vad det hänt grejer där!)



Efter gymmet åkte vi hem till Söle för att hämta en bur till gerbilerna, men den visade sig vara för stor att gå in i bilen så vi la det projektet på is för nu. Kelade lite med alla tre katterna innan vi begav oss hemåt igen.

Här höll grubblerierna mig i ett järngrepp och det var utan att uttrycka så mycket som en suck, som jag direkt gick och la mig när vi kom innanför dörren. Med jeans och allt, bara kröp ner under täcket och släckte lampan. Stensomnade. Och sov i ungefär två timmar innan det var dags att bege sig in till stan och storebror!

Jag är väldigt tacksam över att jag lyckas ta upp kontakten med Kristoffer igen, även om det är under tråkiga omständigheter. Hans liv är ganska kaotiskt och jag kommer dit för att dricka kaffe och lyssna, men jag gör det så gärna. Jag beundrar min bror oerhört mycket för hans styrka, klarsynthet och godheten rakt igenom. Det gör mig ont att se att han hamnat i den situationen han befinner sig i men jag vet att allt löser sig och det här är inget undantag, även om det självklart känns orättvist att han ska behöva genomlida skiten. Jag var ändå där i över två timmar och är väldigt glad över det besöket. Vi delade sorg och glädje, men främst så var det an som hjälpte mig sätta perspektiv på min vardag. Jag pratade även med mamma som kunde bidra med ett genuint lugn och det är jag också tacksam över. Hur hon alltid har svar på mina frågor och kan vägleda mig, oavsett.



När jag kom hem omfamnade jag Martin, la näsan mot hans hals och insöp känslan. Talade om för honom att jag tycker om honom så oerhört mycket och la alla onda tankar åt sidan. Nu tar jag nya, friska tag och blickar framåt.

Huset är städat, disken och tvätten omhändertagen, pengarna inramlade och morgondagens planer nerskrivna. Jag är hungrig som ett få men minst lika trött så nu blir det sängen för att ladda upp inför vad jag tror kommer bli en grym morgondag.

Tack alla fina människor runtom mig för att ni finns.