dark souls

Igår och idag har jag varit ledig. Lite som en lördag och söndag, fast på en måndag och tisdag istället. Det är därför jag tenderar att säga "äntligenn måndag!", för att det hel enkelt oftast är som en lördag för mig.

Dagar som dessa har en tendens att inte vara särskilt innehållsrika. Både igår och idag har jag och Martin somnat mitt under dagen och gått i myskläder, visst har jag försökt hålla ordning runtom mig men låtit att-göra-listan förbi orörd. Jag slåss lite med ångesten inför det, när jag är ledig känns det som att jag måste passa på att få gjort de saker som jag inte hinner de dagar då jag jobbar. Men idag konstaterade jag att vad fasen ska det vara bra för? Martin frågade mig, varför ska du stressa mer än nödvändigt? Ja, varför skulle jag.. Så jag försöker tillåta mig själv att faktiskt sova några timmar mitt under dagen, om det nu är det jag känner för. Jag har ett väldigt aktivt jobb och är alltid på språng de dagar då jag jobbar, så det låter väl vettigt att få tillåta sig själv att sitta i mjukisbyxor, osminkad med håret i en tofs och äta frukost klockan ett på morgonen. 

Ni vet, tanken slog mig igår.. Någonstans så känns det som att jag går runt och väntar på att alla måsten ska bli avklarade, och efter det kan jag slappna av och njuta av livet. Men jag måste inse att jag kommer aldrig komma till den punkten! Vad jag än gör kommer punkterna på den där listan komma och gå i takt med klockans tickande. Peter LeMarc sjunger "Sen blev det vardagar som bara kom och gick, inte visste de då att det var livet som de fick". Och det är ju så sant! Även om jag älskar livet och mår bra så är jag ofrånkomligen väldigt stressad, nästan hela tiden. Det där med att leva i nuet är verkligen nyckeln till min lycka men det är så svårt att uppnå när man vill så oerhört mycket. Jag önskar att jag hade tid att läsa mer böcker, spela mer TV-spel, se mer filmer, teckna mera, fotografera och redigera mera.. Någonstans så går jag bara och väntar på att jag ska få tid men det kommer aldrig serveras till mig. Tid är något vi tar oss, inget vi har. Det handlar om prioriteringar. Min KBT-behandlare ritade upp en karta för mig om att oroa sig inför (eller längta till, för den delen) framtiden och att ångra saker i det förflutna är nedbrytande. När man oroar sig får man ångest och grubblar man över det förflutna blir man deprimerad. Jag ångrar sällan saker, och det glädjer mig, men jag oroar mig till magsår över framtiden nästan konstant. Det är min min nemesis men som jag brukar säga.. det handlar om att öva. Jag SKA börja läsa igen. En bok som heter Inte sämre än man gör sig, de första tjugo sidorna förändrade mitt liv. Det är ett jäkla löfte!

Nåväl, med det ur systemet är jag redo att börja recapa det som hänt de senaste fem dagarna!
 

I torsdags hade vi lite utav en fixardag inför helgens arbete. Det är snart release på gymmet så vi åkte in till gymmet för att jag skulle få skriva ut koreografin, och Martin skulle träna. Jag hade köpt en tidning och skulle ätligen få smaka Risifrutti Pärondröm (eftersom Keso mellanmål var slut) och satte mig i receptionen. Något läsande blev det dock inte, eftersom Roland och Maria satte sig ner och pratade. Det var jätteroligt att bara sitta ner och ta det lugnt och verkligen bara hänga lite, plus att Risifruttin var  sååå god..


När vi kom hem satte vi ihop gerbilpojkarna Heisenberg och Jax tillsammans med Ben. Och det gick utomordentligt bra, till min stora, stora glädje! De sov ihopkurade alla tre redan första natten och det känns så himla skönt, att Ben slipper bo ensam mer.Gerbiler är ju flockdjur och bör egentligen inte bo ensam vilket Eli fortfarande gör, men vi har inte så mycket val med tanke på att han gärna dödar sin rumskamrat..


Tre gerbiler i en liten hög, haha.

Martin lagade chicken cashew och jag tog hand om två tvättar. Jag har fått dille för att tända en massa ljus i huset, det är ju så himla mysigt! Vi lyssnade på Ben Howard och allting bara kändes.. så himla bra.

 
Fredag började jag min arbetarhelg med det första utav tre öppningspass. Jag minns inte detaljerna från helgen, eller så har jag nog rättare sagt förträngt dem, för det var kaos deluxe redan från första minut hela helgen rakt igenom. Folk som kom försent, en medarbetare fick ett samtal om att hans farmor antagligen bara hade timmar kvar i livet, vi sålde 10-15 tusen över prognos varje dag, vi var underbemannade, hade nybörjare inne (så inte rätt folk på rätt plats helt enkelt), trasiga kylar, ena sidan på ena grillen gick sönder, livsmedelsinspektionen kom dit, vissa varor tog helt slut, tidigare i veckan hade andra assistenter glömt bort att lägga vissa beställningar samt lämnat tre leveranser ouppackade så det var helt smockfullt i grejer precis överallt. På fredagen jobbade jag över nästan två timmar för att städa upp på lagret och packa upp dessa leveranser för att göra plats inför morgondagens leverans. På lördagen spenderade jag 12 timmar på jobbet.. Jag började jobba halv åtta alla tre dagar, och fick ta min lunch som tidigast efter 5 timmar alla gånger. I vanliga fall brukar man ta den efter ungefär 2,5.  Första dagen fick jag vänta till klockan två, som tur var hade jag med mig lite riskakor och kalorifria pålägg som jag ställde mig i ett hörd inne i diskrummet och kastade i mig undr tiden jag jobbade. Så jag slapp gå på tomgång helt enkelt.

Det var en tung helg men jag fick ändå in några korta, effektiva träningspass efteråt trots att jag var så  jäkla trött och hela dagen rusat förbi.. Jag hann inte laga lunchlådor men köpte världens godaste Caesarsallad på Oliveto till lunch istället.

 
Lördagens träningspass blev väldigt sent eftersom jag inte kom ifrån jobbet tidigare.. Men det var skönt att få vara där helt ensam! Jag köttade på och fick en del träningsvärk efteråt, och hade möjlighet att ta en hel del flexbilder.



 
Vet ni, en grej som jag har svårt att smälta.. Det är att jag känner mig bekväm i min kropp. Hela tonåren gick jag runt och tyckte att jag var oattraktiv. Jag hade aldrig linnen för jag ville inte visa mina armar, hade aldrig tajta tröjor eftersom jag inte var så där jätteförtjust i min mage och föredrog pösiga byxor framför åtsittande jeans. Det blev tyvärr så självklart för mig att det var så det skulle kännas, "man kommer ändå aldrig bli nöjd så det är bara att gilla läget". Men idag så trivs jag så oerhört mycket med den kropp jag lever i och formar varje dag. Att äta bra utan att svälta sig och äta godis utan att få ångest. Att inte se varje träningspass som en pärs och en bragd när den är genomförd, utan som en del av vardagen. Hade jag åkt tillbaka i tiden och kunnat tala om den för mitt 15-åriga jag hade jag aldrig trott mig själv. Helt, jäkla, underbart.
 
Jo just det, söndagen till ära fick jag även till en liten shoppingrunda. Jag har sagt till mig själv att hålla hårt i pengarna den här månaden men ALLT har tagit slut, känns det som. Kosttillskotten och sminket sjunger på sin sista refräng alltihop, naturligtvis allting samtidigt och naturligtvis när jag lever på februarilönen som inte är direkt välkänd för att vara.. generös. Så jag gick till Kicks för att köpa hårfärg och foundation. På vägen förbi såg jag att Zarcillo hade 50% rea på allt, så jag sa till mig själv att jag fick handla för en hundralapp där.
 

Köpte även fjärde säsongen av Six Feet Under för en hundralapp. Fy fan som jag fastnat för den serien, den berör mig in i benmärgen! Handlar inte om något särskilt men ändå kan jag relatera till nästan allas dilemman och bekymmer.. Riktigt jäkla bra serie. På Zarcillo fick jag köpt ett hårspänne i form av en hatt! Helt brutalt jäkla söt.. Med spetsrosett, fjärder och en ros. Och de har hur många olika sorter som helst men jag lyckades hålla mig till bara en. Ett flätat läderarmband och ett skal till mobilen, samt ett örhänge som jag tror de flesta tycker är gräsligt men som jag fullkomligt älskade.. Samma sak där, de fanns i flera olika varianter och även om jag ville ha allihopa så lyckades jag begränsa mig till bara en.





Provade en ny sorts hårfärg. Den skulle vara superduperröd, men eftersom mitt hår redan är ganska mörkt så blev det ändå mörkade. Däremot har mitt hår blivit väldigt mycket åt det bruna hållet med lila nyanser i, de senaste gångerna jag färgat. Eftersom jag vill vara mer chockröd i håret än brun så tänkte jag att vafasen.. Den här varianten var dessutom väldigt lätt att applicera, man blandade allt i en burk med pump och fick ut ett mousse som man masserade in om ett schampoo. Bortsett från att det var ett rätt bra tryck i pumpen så färgen for iväg som ett spjut genom luften och landade på min favorituppsättning av kläder.. Men det var bara att köra dem ett varv i tvätten sedan var det problemet löst, tack gode gud eller någon annan högre makt. Haha.

 
Lät färgen sitta i under tiden jag kollade på Six Feet Under, åt kvarg med hallon och väntade på att Bowies skulle komma hem. Vi hade en superdupermysig kväll och med vetskapen om att helgen var slut och två lediga dagar väntade så kunde det inte bli bättre!

 
Provade dessa som jag haft liggandes hemma ett tag och sparat till rätt tillfälle.. Åh, så oerhört jäkla goda de var! Jag sa till Martin att han kunde få den ena av mig om han lovade att avnjuta den långsamt, men han tog inte sin chans så dagen efter åt jag upp den själv.. Hähä.

På måndagen traskade vi upp runt tiotiden och dukade fram en brakfrukost frömför TV:n. Somnade sedan om och runt halv tre var vi på språng! Åkte in till gymmet för att köra lite rygg och mage och jag lyckades faktiskt sätta ett nytt personbästa i marklyft, igen. Jag lyckades ta 85 kilo den här gången, försökte mig på 90 för andra gången men det gick inte. Är ändå nöjd, för i den här takten kommer jag vara uppe i mitt mål om inte alltför länge. Först när jag kommit upp i 90 kilo kan jag känna att jag rockar med de större killarna, även om 100 hade känts najs.. Inte långt kvar!
 
 
Vi tog även en sväng till Gymgrossisten i stan efteråt och jag köpte några proteinbars och Martin köpte vitamintabletter till oss båda. Tack hjärtat!
 
Vi hann inte med så där jättemycket mer än att handla och tvätta min bil på Statoil innan jag fick åka hem, lämna Martin och sedan åka in till stan igen. Den här gången för att köra bodypump med en stor skara deltagare, plu att vår nya anläggningsansvarige satt med och tittade. Jag var så taggad och det gick väldigt bra!

Vi har ju fått ny anläggningschef på Nordic Wellness Strömstad och jag träffade henne för första gången igår. Herregud, vilken kvinna! En riktigt frisk fläkt och precis vad vi behöver. Hon gav mig mycket fin feedback efter att ha sett mitt pass och ringde mig alldeles nyss och frågade ifall jag var intresserad av att utbilda mig till instrutör i Challenge. Utan att tveka tackade jag ja! Jag brinner verligen för tt få utvecklas och arbeta mer inom träning och ser mycket fram emot detta. Hon undrade även om jag ville jobba i receptionen en helg i månaden men jag vågar inte lova någonting på den punkten, eftersom vi får nytt schema på Max nu och jag redan jobbar varannan helg.. Jag har varit med om att ta på sig mer jobb än vad man egentligen känner för och det är inget jag är sugen på att göra igen. Jag ska prata med chefen på Max lite om det nya schemat (något som gör mig grymt avtaggad är att jag och Martin jobbar om varandra nästan hela tiden) och framtiden för mig där.. Kommer vi inte göra några ändringar i mitt Maxschema kommer jag nog säga nej till receptionsjobbet. För jag vill inte jobba 3 av 4 helger i månaden. Och framför allt så vill jag inte behöva pussla med schema. Det är för stort stressmoment för mig, att ha tre jobb igång och hela tiden se till att de inte kolliderar, vecka för vecka. Men vi får se! Dessutom har jag ett annat, litet men ändå superroligt projekt på gång som jag verkligen hoppas att det går igenom.. Ska ta itu med det ikväll och förhoppningsvis kanjag dela med mig av det snart!

Idag har vi bara tagit det lugnt, Martin sitter och spelar Dark Souls 2 och jag sitter brevid och knapprar på datorn. Jag hade tänkt att ta mig in till Nordby en sväng och sedan åka till gymmet, och det börjar lukta som att det börjar dra ihop sig. Jag har haft två riktigt lugna dagar och laddat upp inför fem dagars jobb på Max nu.. Kan inte säga att det lockar jättemycket men på ett sätt är det skönt att vara igång och på hugget, också. Jag har en massa planer inför de kommande dagarna och det känns så bra! Något som underlättar mitt mående otroligt mycket - mer än jag kunnat ana - är våran nya ansvariga på anläggningen. Jag tycker att Jennie är helt kanon och ser redan otroligt stora förändringar, och jag hoppas verkligen att förändringens tid är här. Inte en dag för tidigt!

Sist men inte minst, en formkoll på magen från imorse. Kan inte hjälpa att jag tycker att utvecklingen där är jätterolig! Jag har även börjat att seriöst hashtaga mina bilder på instagram, tycker att det är så motiverande med all respons man får..  Ja nu flyter det på helt enkelt.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback