Change of Seasons

De senaste dagarna har livet inte varit guld och gröna skogar, fast jag har känt mig orubbligt lycklig ändå.

Jag har fått ganska dåligt med sömn de senaste dagarna. Runt 6 timmar har jag legat på varje natt och det känns i kroppen nu att jag inte kan ge hundra procent. Sedan så har jag ju mina smärtor och åkommor från axlarna ut i fingerspetsarna och det känns som jag gått och blivit hypokondriker.. Eller så har problemen spridit sig skogsbrandsliknande. Jag klättrar på väggarna eftersom jag förklarat vilovecka och avsagt mig pumpen dessa dagar, och jag hoppas verkligen att det ger mig något nu. Att det blir bättre och får den tid den behöver för att läka. För jag vägrar att gå skadad en längre period. Känner mig så dum som inte lyssnade på kroppen tidigare.. Men man lär så länge man lever.

Igår jobbade jag i alla fall öppning med Martin. Jag hade upplärning med honom eftersom han ska bli assistent också.. Martin kläckte någon kommentar som gällde oss på privat plan, något som inte gjorde mig arg men ganska ledsen. Vi åkte hem, mitt huvud betungat av tankar och Martin förstod ingenting utan försökte förgäves muntra upp mig. Jag var tacksam över att han försökte men behövde vara ifred för att få bejaka situationen och hur jag kände.

När vi kom hem sedan satte jag mig ner i badrummet och påbörjade ett sedan länge, uppskjutet projekt att byta silventil i handfatet. Martin erbjöd sig att hjälpa till och lågmält hjälptes vi åt. Tog en superspontan tur tillbaka till Nordby för att handla en del vi trodde behövdes och passade på att handla mat i samma veva. Sakta men säkert blev stämningen lite varmare, och jag lite gladare.

Det fascinerar mig lite hur jag förändrats i sådana situationer. Förr hade jag reagerat med att bli arg, följt av att jag skulle vilja prata, analysera och reda ut. Nu vänder jag mig mer inåt, reagerar genom att sjunka i sinnesstämning men utan att bli passiv-aggressiv. Jag grubblar inte ihjäl mig men jag vill inte heller prata om det, mest bli lämnad ifred tills jag i mitt stilla sinne kommit fram till vad en rimlig lösning skulle vara. Lugnar ner mig, helt enkelt. En egenskap jag aldrig trodde jag skulle kunna behärska, men är glad att den ändå finns där helt naturligt. Tror det är något jag lärt mig av Martin, även om han kanske är extremt inåtvänd. Och jag har för det mesta varit raka motsatsen.

Nog om det, vi lyckades i alla fall fått bytt den där silventilen. Go team! Under tiden jag städade upp efteråt lagade Martin pannkakor som sedan stod framdukade framför SoA när jag var färdig med städandet. Det var en mysig kväll, även om den slutade med att jag låg i Martins armar och snyftade. Det var ändå så skönt att få ladda ur all oro och stress. Bit ihop eller bryt ihop, som mamma säger. När jag gjort tillräckligt av det ena övergår jag till det andra. Men om du bara visste, Martin.. Jag älskar dig så mycket att det nästan gör ont.

Nåväl. Idag var det en ny dag med nya möjligheter. Det var tungt att gå upp tidigt på morgonen men jag försöker finna glädje i att jag slutar jobbet runt fyra nästan hela arbetsveckan och när jag inte har några gympass att tänka på så innebär det en hel del fritid.. Plus att solen skiner, jag har en tid hos kiropraktorn och alla möjligheter i världen att göra det här till något bra.

Så jag satte mig ner klockan sju imorse med en kopp hallonte, i min nya, fina mugg. Bara så där.