Change of Seasons

Införskaffat på Gymgrossisten igår! Star Nutritions multivitamintabletter (jag brukar köra på Advanced+ men den var slut), megaknasig omega-3 till Bowies, en Celsius till kvällens pass och en försynt påfyllning av Questbarlagret..

Gårdagens träningspass blev inte särskilt seriöst. Sanjas barn hade blivit magsjuka och haft kräkfest så hon hade fått städa lite innan hon kunde komma in till gymmet.. I väntan passade jag på att sola solarium för första gången i hela mitt liv. Det är en sådan där grej jag inte känt ett jättestort behov av att prova någonsin, men kände att jag kunde passa på. Kalla mig knäpp men jag tyckte det var lite läskigt.



Det enda jag kunde tänka var "det här är inte bra, det här är inte bra, det här är inte bra" och det bara kändes så oerhört onaturligt. Jag har en del pigmentfläckar från tidigare brännor, och allmänt en del röda pigment som gör huden ganska känslig. Jag var beredd på smärta! Närå, det gick ju bra, men det blev bara tio minuter. Kändes rent allmänt som inte min grej på något sätt. Jag får fortsätta intala mig själv att det är snyggt med rött hår och kritvit hud. Även på sommaren. Om nu inte solen mot förmodan skulle få för sig att titta fram för första gången på typ två veckor och ge oss mer än tio graders värme så jag kan inta solstolen i trädgården igen, för det tycker jag om!

Jag körde 111 kettlebells swings med röjarmusik inne i röda salen i väntan på Sanja aka Quadzilla, haha. När hon dök upp gick vi igenom lite bodypump; tagg, pepp och teknik. Tror det kommer gå asbra för henne, jag håller högertummen!

Tanken var att jag skulle träna med Martin efteråt men tiden hade verkligen sprungit iväg så det blev bara några set bänkpress och tio minuter på crosstrainern innan vi åkte för att handla mat och sedan hem. I brevlådan väntade ett paket från CDON.



Tolfte säsongen av Family Guy. Har egentligen sett de avsnitten sedan lång tid tillbaka men jag har ju alla de andra i samlingen..

Vi åt lite mat och kollade på Supernatural innan det stundade hyfsat tidig läggdags. Jag hade haft allt annat än en hård dag men det var så skönt att få sova! Jag har antagligen aldrig sovit så här mycket som jag gör nu för tiden, det vill säga 7-8 timmar varje natt. Tragiskt, men bra att det är på rätt väg nu.

Vi gick upp halv åtta imorse för att tidigt kunna åka in till stan, hämta Martins bil och passa på att äta frukost på Backlunds. Smörgås med kyckling och bacon, med sallad vid sidan. Jag hade satt i mig min morgon-Celsius på tom mage så jag var helt förstörd, annars var det väldigt gott. 



Efteråt åkte Martin till jobbet och jag till kiropraktorn. Det är alltid så svårt att hitta parkering där man kan stå lagligt (och gratis) men jag lyckades hitta en - fast den krävde fickparkering i väldigt brant nedförsbacke. Men se så perfekt den blev, på första försöket!



Min bil är  ju rätt ståtlig, i all sin prakt. Bäbis!

Förhoppningsvis är det här mitt sista besök hos kiropraktorn, på ett tag. Jag gillar att gå dit, Björn är oerhört duktig på det han gör och han ger även råd som rör det mer mentala. De senaste gångerna har han pratat om andra saker som också rör hälsa och välbefinnande fast inte direkt relaterat till skelett, muskelfästen och nervrötter. Nerv-rötter. Smaka på det ordet.

Han lät mig låna en bok som heter f**k it - the ultimate spiritual way. Jag har ju fått lite dille på att läsa, och det är faktiskt helst den typen av böcker jag läser. Så jag mottog den tacksamt och spenderade sedan de kommande tre timmarna under täcket och läste boken från pärm till pärm. Med nature sounds lullaby spelandes i bakgrunden och en kopp hallonte nära till hands.







"Every moment has infinite potential. Every new moment contains for you possibilities that you can't possibly imagine. Every day is a blank page that you could fill with the most beautiful drawings."

Jag älskade första halvan av boken! Sedan tyckte jag att han mest återupprepade sig men det handlar väl om vad man kan relatera till och förstå. Jag tycker att han mest skrapade på ytan och hade kunnat utveckla sin tankeverksamhet, varit lite mer övertygande. Han skriver å andra sidan väldigt lättsamt, och framför allt humoristiskt. Jag skrattade högt flera gånger.

Boken handlar i det stora hela om hur man lär sig slappna av. Att vi bryr oss så oerhört mycket saker som - sett ur ett större perspektiv - inte alls spelar någon roll här i livet. Det är väldigt uppseendeväckande att ha kapitel som heter "Say Fuck It to your relationships", "Say Fuck It to money", "Say Fuck It to food" och så vidare. Kontentan är i alla fall att vi människor tenderar att göra en höna av en fjäder av precis allt. Vi strävar efter perfektion och framför allt kontroll - i hopp om att uppnå det där flytande begreppet lycka. Men det är bara en illusion, en jakt efter regnbågen. Det vi egentligen behöver göra är att släppa kontrollbehovet, luta oss tillbaka och se att livet kommer rulla på oavsett. Den handlar mycket om att acceptera. Vi vill t.ex. äta hälsosamt, men ibland frestas vi. Då har vi två val; antingen så avstår vi frestelsen, så är det inget mer med det. Eller så faller vi för frestelsen, och accepterar det. Tänker äh, fuck it. Och så är det bra sedan.

Det är väldigt lätt att få boken att framstå som att allting handlar om att vi ska släppa ansvar och bara glida genom livet. Det är naturligtvis inte budskapet. Men författaren lägger fram - svart på vitt - att våra små bekymmer är bekymmer för att vi gör dem till det. Vill du slippa grämas och ha ångest? Well, fuck it. Den tar också upp hur t.ex. andningen påverkar kroppen och olika tekniker som kan vara fördelaktiga för att slippa stress och smärta. Intressant då jag aldrig läst om något liknande förut.

För mig som ofta känner mig stressad av den graden att magen håller på att haverera, och med mina otroliga kontrollbehov i bagaget så var det nyttig läsning för mig. Jag som ofta känner att jag måste vara allt, göra allt, och när jag gjort det ska jag göra lite till, räcka lite längre, duga lite mer.. Fuck it.



Den senaste tiden har jag faktiskt fått en liten eye-opener. Bland annat att läsa den här boken som handlar om att värdera det som verkligen spelar roll, men också.. så sa Martin till mig häromdagen att det känns som att jag ofta väljer att sitta med näsan nerkörd i mobilen framför Facebook, snarare än att umgås med honom. Bara dagar efter det såg jag den där filmen Look Up (?) som spidits på sociala medier den senaste veckan. Jag känner mig inte alls lika sugen på TV och mobil längre. Sedan en vecka tillbaka har jag lagt mobilen i ett annat rum när jag och Martin umgåtts. Jag fotograferar ibland men annars ligger den nedpackad eller utom räckhåll, för jag vill ge Martin all min - och  vice verse ha all hans - uppmärksamhet och tid när vi är tillsammans. TV-serier har jag ägnat stor del av min fritid framför det senaste och känner mig nu ganska mätt på det. Jag har känt att jag är ju så oerhört uppe i varv annars.. Jag har ett ganska påfrestande jobb, tränar mycket och sitter aldrig hemma en hel ledig dag. Så när jag väl är hemma så känns det bra att sätta sig ner, fly verkligheten och andas ut. Men jag tror jag ska försöka dra ner på den tiden, ägna det åt annat. För när man väl ligger där på sin dödsbädd kommer jag knappast ångra att jag inte hann se mer på TV.

Jag sitter i skrivande stund och dricker Celsius, insvept i en av Martins tjocktröjor och lyssnar på John Mayer. Martin slutar jobbet nu så jag ska nog ringa och höra ifall vi ska träna ikväll. Imorgon är min långledighet på tre dagar över och det stundar öppningspass på Max, tillsammans med älskling så klart! Himlans käckt.