Change of Seasons

Bild ifrån igår kväll.. Jag satt i myskläder och drack vin. Ur högtalarna strömmade John Mayers Battle Studies (Gods gift to all the broken-hearted people säger jag bara) och på spisen stekte middagen. Jag dricker nästan aldrig alkohol, ännu mindre när jag är ensam. Men igår kändes det så klyschigt, och så rätt!

Martin är i (i skrivande stund på väg hem, ifrån) Stockholm på Max Academy, eller Maxskolan som det hette när jag var där förra året. Det har verkligen varit lite utav en upplevelse, att bli lämnad åt sitt egna öde för några dagar. Sedan vi träffades den där kvällen på Pråmen har vi varit ifrån varandra längre än två dagar, tillräckligt få gånger för att jag ska kunna räkna tillfällena på en hand. Skadat. I vilket fall så har jag gått runt med en så oerhört stark separationsångest. Jag gillar inte det. Jag har ändå haft ett distansförhållande i 4 år, att ses bara på lov var standarden och jag kände mig starkare då än nu. Allt handlar väl om vana också förstås, men jag är inte nöjd över att behöva hålla tillbaka tårarna när Martin ska vara borta söndag till onsdag. Jag tror det handlar om att vi gör allt ihop i vanliga fall. Man sätts så mycket i rubbning, det blir oerhört tomt. Men jag läste i f**k it att man ska ge fasen i att rota i sina problem. Man kommer bara gräva ner sig i orsak till att man inte känner sig fit for fight, och den orsaken kommer i sin tur ha rotats ur en annan jobbig händelse och det förloppet tar aldrig slut. Hade jag fått vrida tillbaka tiden några dagar hade jag accepterat att det kändes förjävligt, men antagligen försökt dölja det. Nästan blivit kylig istället. Fake it 'til you make it kan faktiskt vara bra ibland. Man gör sin förtvivlan till en verklighet genom när man inte tyglar sig, tänker resonligt. Acceptera eller ignorera. Jag hade helst ignorerat det här kriget innanför bröstkorgen, för det är oerhört futilt. Nog om detta!



Igår kväll hade jag i alla fall tänkt att bara ta ett glas vin. Man får göra det om man är tjej, ensam och i behov av uppmuntran en enkel tisdagskväll. Problemet är att det var så himla gott, så jag drack upp alltihop. Väldigt olikt mig, men det var verkligen rätt tillfälle. Jag pratade lite i telefon med Martin och skickade innan läggdags världens längsta drunkety-drunk-drunk-sms om hur underbar han är. Också klyschigt, men återigen inte utan mening.

Jag vaknade runt två på natten, av att jag var helt paniktörstig. Verkligen panikartat törstig. Vattnet vi har i kranen smakar ju förjäkligt så jag kikade in i kylen och vad står där om inte en burk Cola som jag köpt åt Martin och hans hemkomst. Jag dricker Cola mer sällan än jag dricker alkohol, det var riiiiktigt längesedan sist.. Men oj vad den slank ner fort. Jag riktigt halsade den i ett andetag där i kylskåpslampans sken. Sedan borstade jag tänderna och gick och la mig igen, och mådde mycket bättre. En typ av historia jag inte är van vid att berätta om mig själv. Det är verkligen rena armageddon när jag går upp och dricker Cola mitt i natten. Dafuq liksom.

De senaste dagarna har mitt liv sett ut så här!



I lördags började den där ångesten att krypa in under skinnet. Jag ville göra någonting särskilt, en ledig lördagskväll till ära. Så jag frågade Martin om han ville gå på dejt med mig! Vår första någonsin, typ. Vi åkte först in till gymmet och var där i ungefär en timme, efter det åkte vi hem för att ninjalikt duscha och byta om, för att sedan åka in till stan igen för att äta middag på Heat. Vilken kväll det blev!



Finaste mannen som finns.



En liten fördrink..




Det fick bli en hyfsat tidig kväll ändå, somliga skulle ju upp och jobba inte många timmar senare. Men det var en välspenderad lördagskväll! Vilken känsla det var att vara i Strömstad vid den tiden, jag nostalgitrippade tillbaka till tiden då jag jobbade på Cherry.. Så glad att det är över, för övrigt. Jag somnar ju runt midnatt nu för tiden, skulle ju aldrig fixa den där dygnsrytmen nu.

Morgonen efter var det inte lätt att slita sig ifrån det här.. Ni vet det där ögonblicket där man ligger i någons famn och han i sömnen drar dig närmare och håller om dig hårdare? Den känslan.

Jobbade öppning på söndagen men kom ändå inte hem förrän halv nio. Jag hade allt annat än bråttom hem, ett tomt hus var det minsta jag ville ha. Men tillslut så bet jag i det sura äpplet och försökte acceptera livet. Som tur var hade jag inte mindre än 7 gerbiler som sällskap trots allt!





Stundvis är de störande men dessa dagar har deras oväsen och liv medfört en viss uns av sinnesro. Bara att höra ljudet av att de är här och i rörelse har fått mig att känna mig mindre ensam.



Jag bad Martin att ta kort på sin presentation som man får som första uppgift på Maxskolan. Söt.

På måndagen vaknade jag väldigt sent. Åt brunch framför TV:n och åkte sedan in till gymmet för mina marklyft som jag brukar köra på måndagar. Jag öste på både mage och rygg, ett riktigt bra pass faktiskt, innan jag sedan mötte upp mamma och lillebror William som var på besök i Strömstad i ett par dagar. Vi gick till Park och hon bjöd på middag, världens godaste caesarsallad!



Efteråt gick vi ett varv på stan och stannade även till på Kaffedoppet. Jag drack cappuccino. Åh vad det är gott! Jag har fått sådan dille för det. Och jag har fått dille på ordet dille, vi får leva med det ett tag.



Sedan var det dags för mig att hålla ett pass bodypump! Jag passade på att köpa ett nytt hänglås (kodlås! att jag inte tänkt på det tidigare jag som aldrig har fickor åt nyckeln?) samt snegga till mig en MyBoost. Vi får dricka en sådan flaska per pass - OM vi dricker den på passet och gör reklam för den. Lite färt, men helt klart värt det. Martin gillar dem starkt, jag är helt klart mer för Celsius men päronsmaken går inte av för hackor! Man säger så va? Nu säger vi så.



Efter grymmaste passet (helt död i baksidan av låren efter marklyften) åkte jag till Ica och sedan hem för en kväll av mys!




Mud mask, sockerfri glass och några avsnitt Lie to Me. Somnade tidigt men det var ändå en välbehövlig och gemytlig kväll som bevis på att jag faktiskt överlever ensam också.

Sedan blev det tisdag! Jag gick upp runt åtta och åkte in till stan lite senare för att äta frukost med mamma och William på Kaffedoppet, innan de åkte hem. Jag slog på stort med kaffe och Bravo apelsinjuice och grov baguette med ost och grönsaker och framför allt en punschrulle. Guds gåva till folket.

När vi sagt hejdå fortskred dagen i en typisk ledig-dag-anda för mig. Jag uträttade ärenden på stan så som lämnade tillbaka bokenn till Björn, var på Systembolagt och köpte världens snyggaste vinflaska! Och världens godaste vin, också.. Varm & kall. Drickes helst kall. Mmm. Som äppelpaj i flytande form!



Hämtade ut mitt pass för på måndag sticker vi förhoppningsvis utomlands i en vecka! Längtar tills jag dör, hähä. Visst ser jag rätt bad-ass ut?



Åkte sedan hem till Söle för att farmin skulle fixa min lucka till handskfacket, som.. ramlade av. Så himla fult. Men jag fick ta mig tid att kela med katterna, skriva ut en bild på datorn, gå igenom post samt tvätta och städa bilen. Och umgås med min far, så klart.





Mina skruttar, jag saknar dem så..



Ett armband jag fick på posten från WWF, som tack för att jag är tigerfadder. Fejnt!



Min bil blev skinande ren och alldeles Ida-vänlig. Bortsett från att luckann saknas då.. När vi åker på semester sedan ska jag lämna bilen hemma på Söle så farmin kan greja lite med den. Vilken oerhörd lyx det är, att bara kunna lämna den till pappa och få saker gjorda.. Det är inget att ta för givet.



Jag tyckte att bilden på Martin när han sover, var så himla fin att jag skrev ut och ramade in den, satte bredvid min säng. Ramen har jag haft liggandes ett tag så det var awesome att den kunde komma till användning också!

Och så var det idag, då. Trots gårdagens bravader mådde jag fina fisken när jag vaknade runt halv sju och gjorde mig i ordning för gym! Jag tvekade hårt och länge kan jag talla om, för jag blev tröttare för var minut som gick men jag kunde inte hitta någon fördel eller nackdel som vägde över.. Gymma, sova eller pilla med grejer på datorn. Det är inget lätt beslut att fatta, runt sju på morgonen. Men gym blev det i alla fall, samt tio minuter i solariet. Ett styrkepass för benen stod på schemat. Jag kör ju mycket bodypump och får med ganska intensiv benträning där, men jag tycker ändå om att få till pass där det är galet tunga lyft involverade. Det gör gött för benen minsan!

Det var ett väldigt bra pass och efter det stundade jobb. Jag hade rätt kul oh dagen gick fort trots att det var ett mellanpass.. det går jag verkligen aldrig. Och efteråt smäckte jag i mig två riskakor med jordnötssmör och sedan var jag fit for fight för ett bodypumppass som kom att kännas väldigt annorlunda men ändå grymt!

Handlade på Ica på vägen hem och sprang in i Mary. Så glad jag blev att se henne! Jag hade faktiskt tänkt höra av mig till henne och Annie de här dagarna då jag varit ensam men insåg att det nog skulle vara bra för mig att gå det tillmötes.. Men vilket sammanträffande. Så i vanlig ordning tog det lite längre tid än vanligt att ta sig hem Och en grej jag har tänkt på, det är hur mycket packning jag konkar runt på varje dag. Alltid när jag kommer hem på kvällen så bär jag ihjäl mig. Jämför det med förr då jag barahade en handväska. På sin höjd. Nu är det gymbag och överfull tygpåse och min Dexterpåse med kilovis mat och som regel en eller flera Ica-kassar också.

Martins tåg hade blivit försenade så han hade missat en förbindelse på vägen hem.. Han skulle egentligen varit i stan för 40 minuter sedan men nu är det lite ovisst istället. Jag har ändå envisats med att jag ska komma och hämta honom (trots att han har bilen parkerad på pendelparkeringen) för jag längtar så jag nästan spricker" Jag ska gosa ihjäl honom och lite till.

Så nu är veckans matlådor färdiglagade (2 kilo chili con carne, stor skräll) och jag ska nog blanda en dubbel posrtion kasein och bege mig in mot stan. Jäääj!