Change of Seasons

Första dagen på 2015. Är ni fyllda av spänning, förväntan och motivation? Jag förstår att folk blir taggade till förändring varje nyår, men jag måste säga att jag inte är helt med på meningen med nyårslöften. Varför måste man ha ett nytt år för att förändra något? Om du verkligen vill åstadkomma en förändring, gör det idag. Nu. Inte imorgon, inte på måndag, inte nästa år. Nu. Men visst känns det mer motiverande att börja om i ny kalender och påbörja en ny bok på 365 blanka blad, absolut!

De flesta verkar vara glada över att 2014 är över.. Men jag måste säga att jag haft ett ganska bra år. Sedan 2011 tycker jag att min livskvalitet ökat markant hela tiden tack vare min medvetenhet om de val jag gör och hur jag kontrollerar mitt eget mående. 2011 var det året då mitt liv vändes helt upp och ned pågrund av att mitt förhållande med Manfred nådde sitt slut, efter nästan sex år. Jag var förkrossad. Men samtidigt så ägnade jag varje vaken minut åt att ta mig upp. Jag insåg att jag lagt min lycka i någon annans händer och att det inte får vara så. I flera månader gick mitt liv ut bara på en sak och det var att ta reda på hur jag gör mig själv lycklig. Jag kunde inte se det då men den livsomvändande händelsen är antagligen ett av det bästa som hänt mig. Jag vaknade upp ur en 19-årig, hjälplös dvala, kändes det som. Tänk om jag visste då vad jag vet nu.

Med detta sagt vill jag påminna er om att aldrig ge upp. Ingen natt är så mörk att den inte följs av en gryning och det kan bli den vackraste gryning du någonsin sett. Så även om ditt 2015 inte blir så storslaget som du idag kanske hoppas på så tappa inte modet, det kan fortfarande bli en upplevelse värd att komma ihåg och ta lärdom av. Därför kommer mitt 2015 bli minst lika bra som tidigare år!

 

Idag är vi lediga och det är så himla skönt för att jag fått sova ut. Det har varit lite si och så med det på senare tid.. Inte för att det gått någon större nöd på mig ändå, energin har funnits där. Förutom på juldagen, haha.. Vi spenderade så gott som heeela dagen i soffan. För på kvällen kom PJ och hennes kille Eric hit och vi hade spelkväll! Jag fick ordning på min Jawbone som jag fick av Martin i julklapp och den är awesome! Det är en stegräknare, och den mäter min sömn. Varje natt talar den om för mig hur lång tid det tog för mig att sova, hur mycket djupsömn jag fått, hur många gånger under natten jag vaknat samt så går det att ställa in ett smart alarm, alltså ett larm på mobilen som väcker mig när det stör min sömn minst. Låt säga att jag vill gå upp senast klockan sju, då kan jag ställa in att larmet får gå 30, 20 eller 10 minuter före och då håller den koll på hur djupt jag sover och larmet går när jag inte är i djupsömn. Exakt hur vetenskapligt korrekt den är, är ju svårt att säga men jag måste säga att jag tycker det är jätteroligt. Man har alltså på sig ett armband och den är synkroniserad med mobilen och via en app som heter UP ser jag statistisk, steg, sömn, förbränning och så vidare. Man ställer in mål, att gå ett visst antal steg eller att man vill sova ett visst antal timmar per natt eller om man vill gå upp/ned i vikt. Baserat på det säger appen åt dig vad du ska göra annorlunda eller vad som är bra. Allt registreras. Dessutom kommer appen med tips och förslag på hur jag kan förbättra sömnen och så vidare. Appen är beroendeframkallande! Det enda tråkiga är att jag inte får ha på mig den på jobbet, så det registrerade antalet steg per dag stämmer ju inte på långa vägar.. Plus att jag gärna haft en pulsmätare på den. Men men. Man kan ju inte få allt!

Men datan som registrerades min första dag med Jawbone var inte mycket att hurra för. Vi satt i soffan större delen av dagen och på kvällen efter att PJ och Eric lämnat oss och en mysig kväll åt det förflutna, åkte vi till Statoil och köpte två påsar chips. Var.



Sedan var det slut på festligheter och ledigheter och dags att påbörja en stängningshelg. Som jag aldrig trodde jag skulle ta mig levande genom men gissa vad.. det gjorde jag.

Alla tre dagar, fredag till söndag, hann jag med gymmet innan jobbet. Det var sjukt jobbigt att gå upp så tidigt (för att hinna innan jobb klockan 11 som tidigast) men det kändes väldigt skönt att inte heller strunta i det, efter två vilodagar.



Sanja var också på gymmet men åkte innan jag, haha.

När jag kom hem till min sjukling på lördagkväll hade han på vägen hem från sjukhuset stannat och handlat. Och haft mig i åtanke, fyllt upp mitt Celsuslager i kylen.. Martin vet hur han gör sin kvinna lycklig!



Jag hann även hämta ut min Healthy Box! En masssa uppskattade saker, precis som vanligt!



Ser mycket fram emot att få prova alltihop, haha.

Söndag morgon gick jag upp lite extra tidigt för att hinna ta några formbilder åt Emelie. Mitt ätande har verkligen varit en berg-och-del-bana de senaste veckorna, många fuskmåltider och en massa stress däremellan, ergo inte tillräckligt med mat.. Jag känner mig alltid lite nedtryckt när jag ser mina formbilder för jag ser nästan inget resultat alls, men så fort jag kliver in på gymmet och ser mig själv i inte helt avslappnade poseringar så känns det genast bättre. Trust the process. Jag är ju i alla fall inte sämre än jag var innan jag började samarbeta med Emelie och till och med då gjorde jag framsteg, om än små.



Rumpa och lår växer i alla fall så det knakar!

Mot all förmodan så tog helgen slut och jag kände mig helt punkterad på energi. När jag kom hem söndag kväll åt jag bacon och ägg och gled sedan ner under ett täcke i soffan och bara kunde glädjas åt att helgen var över, jag var mätt, och att en ledig dag stundade dagen efter. Tvärsomnade på soffan och sov i nästan tolv timmar, kan ni tänka er..

Så måndagen var i vanlig ordning bara en massa återhämtning och inte mycket action. Men på kvällen åkte jag in till gymmet för att instruera bodypump och det gick asbra! Hade ändå mycket energi och ville egentligen träna axlar och mage efteråt men det var så himla mycket folk.. Plus att jag lagt in ett önskemål att få jobba dagen efter och min chef ringt och ville ha in mig så jag tänkte det kanske var bäst att göra gymkvällen kort eftersom jag skulle upp tidigt dagen efter. Igen.





Så på tidagen började jag jobba klockan halv tolv och tänkte köra det där axlar- och magpasset innan. Dock försov jag mig med en timme men jag hade verkligen inte för avsikt att sabba min planering.. Det innebar bara en sak; öka intensiteten!

Så jag åkte in till gymmet och körde på som fasen! I vanliga  fall tar mina pass minst en timme men nu lyckades jag korta ner det till 45 minuter. Och invigde min nya hoodie, ååååååh vad jag älskar den!







Hann dessutom åka hem igen fr att plocka upp Martin och hämta ut ett paket från Celsius! Ett flak dricka plus en tjocktröja, blev helt förälskad i den!



Vi körde hårt på jobbet, för första gången på länge kände jag att jag rockade min arbetsuppgift faktiskt, Martin också. Tillsammans är vi grymt bra, faktiskt.

Vi jobbade över i den mån vi hann för att handla mat, ny stekpanna, jag fck välja en ny ungsform eftersom Martin hade sönder min gamla och vi köpte även ett nytt set med duschmunstycke och grejer.. Man måste hålla i duschslangen själv eftersom fästet lossnat och slangen har dessutom spruckit nu. Kan knappt bärga mig tills jag fått tummen ur och orkar sätta upp det nya setet. Haha.

Igår var det nyårsafton och precis som alla andra dagar man helst inte vill jobba det här året så jobbade jag naturligtvis. Jag gick rutin och Martin öppning/stängning, eftersom vi stängde klockan tre. Jag hade ingen jättejobbig dag det ska jag medge. Tog hand om typ sju maskiner tvätt och hade koll på serveringen och städade i restaurangen. När vi dragit ner jalusiet stämplade jag ut och satte mig i personalrummet för att äta mellanmål i väntan på att de skulle stänga. En timme tog det, i runda slängar. (Bra jobbat, för övrigt.)



Det var ju nyårsafton också. Vi hade egentligen blivit bjudna på två middagar men jag hade avböjt båda. Martin har haft luftvägskatarr eller något snarlikt. Han trodde det var lunginflammation men läkarna sa att det var en vanlig förkylning.. Men han har haft väldigt ont och jag har nog aldrig sett honom så här sjuk. Det ska myckket till för att Martin ska gå sjukanmäld tre dagar. Jag själv har dragit på mig en förkylning också men den försvann lika fort som den kom och jag hann knappt märka av den så det var okej.. Men vi skippade middagar och fancy nyårsfirande i år igen av den anledningen. När vi kommit hem, jag städat huset och tagit hand om disk som staplats i tre dagar, jag hade ätit fiskpinnar och klyftpotatis, Martin somnat på soffan klockan halv sju och ingen av de jag ringt för att önska gott nytt år plockat upp telefonen så kände jag mig mindre lycklig.. Hade nästan dåligt samvete över att verkligen alla verkade superlyckliga och var uppklädda och fina, och befann sig på fest någonstans - men inte jag. Jag ville ju fira nyår, jag älskar nyår. Jag var ju medveten om att jag behöver inte sitta här hemma och purkna men samtidigt.. Så ville jag ju vara hemma. Men ha det roligare än så här. Martin är fortfarande sjuk och han kan naturligtvis inte hjälpa varken det eller att det gör honom helt utslagen på soffan. Men det var ändå inte riktigt som jag tänkt mig.

Efter en stund vaknade Martin och förstod väl lite hur jag kände mig. Han gick med på att spela lite TV-spel och dricka te i soffan innan det var dags att åka in till stan för att kolla på fyrverkerierna. Och köpa kaffe på Statoil. Det har vi gjort de två tidigare åren, och det har varit väldigt mysigt och något jag skulle välja framför nyårsfirande på krogen, sju dagar i veckan.



Grabbarna fick en nyårspresent i form av varsin cashewnöt! Och en masssa kartonger att gnaga på.



Efter några timmars TV-spel blev det dags att åka in till Statoil och köpa kaffe och bulle för att sedan åka till Valemyr och titta ut över stan. Men Statoil hade inget kafffe. Eller bulle. Så det blev korv med bröd och en cola zero istället för min del, häh. Jaja.



Det är alltid lika roligt att titta på alla raketer, däremot så tycker jag väldigt synd om djuren som måste stå ut med oljudet.. Överlag, nyår är lika med alkohol och explosiva ämnen, hur är det rimligt? När vi var på Statoil var det några som på andra sidan vägen inte riktigt hade kontroll över sin raket och råkade skjuta den rakt in på macken, alltså bara någon meter från pumparna.. Och bara några meter från oss. Det är ju helt vansinnigt. Jag läste igår att i Paris är det olagligt med fyrverkerier och jag måste säga att jag tycker det borde vara det är också. I alla fall för privatpersoner. Man kanske hade kunnat ha ett arrangerat raketuppskjutande i stan dit man får komma och titta, istället. Känns mycket säkrare för alla parter plus att djuren skulle slippa lyssna på eländet i flera timmar för att folk inte kan hålla sig..



Nåväl, jag är inte bitter för det. Det var en fin nyårsafton som avlutades med glass och That '70s Show som jag faktiskt lyckats få Martin att titta på.

Idag fick jag sova ut som sagt och har inte gjort så mycket utöver det. Nu har jag bett Martin laga mellanmål åt oss i form av ungsomelett med bacon, mozzarella och fetaost och efter det blir det nog faktiskt en sväng till gymmet för min del. Efter det kanske jag ska ta tag i lite saker i huset men vi får se. Imorgon jobbar jag men sedan är jag ledig fyra dagar så.. ingen brådska.

Önskar er en riktigt god fortsättning!