freaks

Vårt hus behöver dammsugas, jag har en korg full med tvätt, det behövs bytas sängkläder och när jag åkte hemifrån imorsem lämnade jag en diskho full med disk. Tanken slog mig att det känns faktiskt helt okej, jag är glad ändå. Så länge det inte är stökigt och en massa grejer överallt känner jag inget tvång och det är faktiskt ett stort framsteg för mig!

Jag vill berätta för er om en artikel jag läste för ett tag sedan, skriven av en kvinna som upptäckte att hon i många år behandlat sin man illa. Hon var ständigt irriterad på att han inte gjorde saker ordentligt eller "på rätt (hennes) sätt", och pikade honom konstant. Hennes uppvaknande var när hon bett honom köpta köttfärs och han köpt en som var 70/30 (det hade något med fetthalten att göra) när hon alltid brukade använda en som var 80/20. Hon gjorde en jättestor grej av det och menade att han måste skärpa sig och lägga märke till detaljer i vad hon gör, det är ju viktigt att det blir rätt. Hon hade hittat en glasskärva på golvet och frågat honom vad som hänt. Han berättade att han hade råkat tappa ett glas under natten men städat undan. Då var hon snabb med att poängtera att det var typiskt honom att vara så klumpig, och dessutom slarvig med att städa undan. Hon hade hittat ett par missfärgade strumpor som han slängt i soporna för han råkat lägga sina vita stumpor i kulörtvätten. Hon menade att du är 36 men har fortfarande inte lärt dig att tvätta?! Hon var så less på att han inte gjorde saker ordentligt, tusen småsaker. Dammsög han så fanns det alltid lite smuts kvar när han var färdig. Hon undrade, vad är det du inte förstår? Bryr du dig inte om vad jag gör? Bryr du dig inte om att göra saker på mitt sätt så jag blir glad? 

Å andra sidan, insåg hon, brukade inte han ge sig på henne för hennes misstag. Hon hade glömt hans verktyg ute i regnet över natten, men han menade att det kan hända vem som helst och det är sånt som händer. Hon hade råkat bränna middagen när hon pratade i telefon med sin mamma. Han sa, äh, vi beställer pizza.

Artikeln var jättelång och det är så lätt att läsa och döma henne. Det är ju fruktansvärt att behandla sin partner så. Hon medgav ju själv att han gör ju så mycket annat, som hon inte vill eller kan. Men efter tolv års äktenskap kom hon till insikt att det handlar inte om brist respekt eller kärlek. Det handlar om att vi är olika, och hon ville ha allt på sitt sätt.

Jag tror att väldigt många kan relatera. Jag blev nästan rädd så väl jag kände igen mig. Det gick inte en dag utan att jag retade mig på Martins sätt att (inte) städa. Varför sköljer du inte av disken innan du lägger den i blöt? Du har inte diskat ur stekpannan ordentligt! Varför ligger det kvar mat i diskhon? Tryck NER skräpet i soppåsen! Varför har du bara slängt den blöta disktrasan i en hög på bänken? Du har missat en massa hår runt handfatet från att du rakade dig! Visst finns det rimliga gränser, man ska städa upp efter sig, men jag retade mig på att han inte städade upp efter sig ordentligt.

Jag tror många kvinnor känner igen sig, och kanske en del män också. Jag tror det är lite utav en köns-/intressefråga. Jag och Martin har inte samma definition av "rent" och "städat". Så är det bara.

Men från och med den stunden jag läste den här artikeln har jag bara helvänt. Inte en enda gång har jag ens tyst för mig själv kritiserat Martins sätt att göra saker på. Jag har inte behövt tänka på det, jag bara slutade. För några dagar sedan hade han kört en maskin med tvätt för han behövde tvätta sin arbetsskjorta, men när den var klar hade han bara hängt upp sin skjorta på tork. Så med glimten i ögat sa jag "är det en present till mig i tvättkorgen eller?" varpå han svarade "ja just det, nej förlåt jag kan ta det" men jag sa att det var okej. Jag tycker ju ändå att mitt sätt är bäst så då är det lika bra jag gör det själv. Haha.

Jag kan tycka att det är roligt att städa och om jag ber Martin om hjälp med något så får jag det. Men vill jag ha saker gjorda på mitt sätt så förväntar jag mig inte längre det av honom, utan jag gör det själv. Sedan dess har jag blivit så mycket mer avslappnad och känner att visst är det inte så jäkla viktigt, egentligen.. En god insikt som vi båda har glädje av, tro mig.



Nåväl, igår hann jag med ett snabbt benpass innan jobbet. Det var kort men effektivt och även om jag inte kände mig jättenöjd när jag var klar så kom träningsvärken idag, i rumpa och baksida lår. Helt perfekt.

Har ägnat en stor del av min lediga tid åt att öva in nya bodycombatreleasen. Även om det blir lite halvstressigt så vill jag inte behöva vänta en vecka till.. Vi får se.
 
Nu blir det jobb!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback