sansa/lana

Så här började det hela.



I måndags skrev en tjej som heter Elvira i Köp, byt och sälj - Strömstad att hon behövde hitta ett nytt hem åt en katt innan imorgon, för att hon hade tid för avlivning. Katten var frisk och kry men det var inte deras katt från början och de hade inte möjlighet att ha kvar henne.

Jag ska inte ljuga, det krävdes lite tårar för att få Martin att ge med sig.. Det här i kombination med allt annat som hänt under dagen lämnade mig i mitten av en känslostorm och vi satte oss ner vid matbordet för att prata ut om saker som hänt och framtiden. Vi pratade även om den här katten och döm om min förvåning när Martin sa ja. Han sa "bara du lovar att du är med på att du kan inte rädda alla, och hon får stanna här tills vi hittat ett nytt hem åt henne". Det var dealen, men jag var nöjd ändå för att nu skulle hon inte avlivas.

Sedan kom en liten plot twist, hon var dräktig. Men vi ville ta emot katten ändå, och låta ungarna stanna här tills de är leveransklara. Så vi lät oss inte hejdas. Det är tråkigt att det tillkommer ännu mer katter som behöver ett hem när det redan finns så himla många hemlösa, men nu när vi ändå är i den här sitsen så känner jag mig halvt lyrisk över att faktiskt få ha kattungar igen. Vi hade mycket kattungar när jag var liten och jag sa för ett tag sedan att jag skulle verkligen bara vilja gosa med en kattunge snart för jag har inte sett en på många år.

Vi handlade en himlans massa kattprylar på Torp och sent på tisdagkvällen åkte vi och hämtade katten. Är så tacksam att Elvira hjälpte kattens förra ägare att hitta ett nytt hem.. Elvira var så tacksam och de hade med sig en bukett blommor och grejer. Men nöjdast var nog jag, faktiskt.

Det har gått så himla bra! Jag var beredd på att det kunde komma att bli riktigt jobbigt. Jag har varit jourhem åt katter förr och det var faktiskt inte alls kul. De klättrade i möbler, hade sönder mina saker, tuggade på mina skor, klöste på tapeten och bet mig i ansiktet när jag sov. Så jag var faktiskt fullt och fast medveten om att jag kunde komma att ångra mig.

Men den här lilla tjejen är så fruktansvärt snäll! Hon vill inte ha godis, ger man det till henne bara stryker hon sig mot handen och ska gosa istället. När hon kom till oss gick hon så klart runt och tittade men kelade med oss mellan varven, spann högt.. Hon låg och halvsov i Martins knä redan första timmen efter att hon kommit hit och är bara så himla avslappnad. Hon tar ingen plats alls, men är inte skygg. Jag trodde första natten skulle bli jobbig (särskilt eftersom hon är utekatt men ni ska vara inne tills bäbisarna kommit), att hon skulle jama, krafsa på dörrar elelr kanske till och med demonstrativt kissa i soffan typ. Men nej då. Hon sov hos mig och uppförde sig alldeles exemplariskt.

Igår sa jag till Martin att jag vill du ska veta att när tiden är inne och om du inte vill ha henne kvar, så flyttar hon. Att jag inte manipulerat in en katt i hemmet mot hans vilja och att det är upp till honom om hon ska bo kvar. Men han sa att hon var så himla snäll och lugn att han antagligen kommer vilja ha kvar henne. Det känns så bra, inte mest för min egen skull men för att han inte är missnöjd. Kan vi rädda livet på en katt (och hennes kommande kattungar) och alla parter är nöjda så är det ju perfekt. Till och med för gerbilerna är hon överkomlig. Hon har stött på dem några gånger men hon tycker mest de är lite obehagliga så hon går liksom därifrån när de börjar stampa och signalera fara. Vi vågar inte ha henne ensam med dem än men jag hoppas verkligen att vi kan det i framtiden.

Här kommer en bildbomb bara för nyhetens behag!




















Och så blommorna vi fick.. ♥



 
Det känns verkligen jättebra och jag hoppas det kommer fortsätta i den riktningen. Bäbisarna kommer vilken dag som helst och Elvira har lovat att hjälpa mig att hitta nya hem åt dem. Jag tror det blir bra.

Vi har inte bestämt något namn åt henne än. Hon är 7 år men har liksom inte haft något permanent hem som jag förstod det, och tidigare ägarna kallade henne bara för tjockis.. Haha. Så oavsett vad hon lyssnat till tidigare måste vi ge henne något nytt. Just nu står det mellan Lana eller Sansa, men jag tror mest på sistnämnda. Alla våra andra husdjur är döpta efter TV-seriekaraktärer så vi kör på i samma spår.

Nu ska jag lämna katt och en helledig sambo för att åka till jobbet. Kör två timmar extra idag följt av ett extrainsatt bodycombatpass ikväll. Snart är det helg!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback