eye of the needle

Idag var jag ledig. Men upp klockan halv nio för att åka in till stan en timme senare ändå. Mot Bohuslinden och Maria för mitt tionde samtal. Och jag hade mycket att säga. Jag sa "Jag vet inte varför men jag har så kort stubin, jag blir skakig av ilska för småsaker och är ofta på gränsen till en panikångestattack när jag ska sova, det här är inte jag och jag fattar inte vad det är med mig. Jag tror jag börjar tappa greppet." Då tittade hon på mig och sa Ida, hur många dagar i veckan jobbar du? Hur många timmar om dagen? Vem är det som städar hemma? Hur mycket tid har du över till fritidsintressen, när hade du en heldag ensam senast?

...

Ja det låter som att jag vältrar mig i självömkan, och det kanske jag gör.. Men just nu mår jag inte bäst. Har inte gjort på några dagar. Jag är så himla trött. I huvudet. Hon sa, det är klart som fan att du inte har tålamod. Jag tror jag visste det men det var skönt att höra henne säga att jag inte börjar bli galen. Att det är en mänsklig reaktion. Så jag ska inte ljuga; kvällarna hemma suger glädjen ur mig. Jag behandlar Martin orättvist. Vi blir osams, passiv-aggressivt. Jag känner mig svag som måste be honom jobba sig runt mig, som säger "jävlas inte med mig för jag fixar det inte". Jag känner mig svag som inte har lust att umgås. Jag känner mig som en dålig flickvän som bara vill vara ifred. Som blir sur. Som tar illa vid sig. Jag är så avvisande att jag skäms. Och varje kväll blir det så fel, jag vill börja om morgonen efter men jag är alltid lite stött från kvällen innan.

Men vet ni vad. Ett dåligt mående är ett aktivt val. Om något är fel, förändra. Jag sa nej till jobb idag och från och med nu blir det bara 5 dagars jobb i veckan. Jag har dessutom sökt en ny tjänst. Som butikschef på Bodypower Mega Store. 


Jag såg att annonsen kom ut idag och jag har vetat om den ett tag så jag var beredd. Skrev ihop ett personligt brev på en timme så nu får det bära eller brista. Jag är nöjd oavsett.

Martin har också sagt upp sig på Max nu. Har även beställt hem papper för att äntligen göra en adressändring. Vi ska officiellt bli sambos, efter nästan tre års tid.. Så jag känner att nu jävlar får det vara nog. Slutgnabbat. Jag älskar Martin och han är helt fantastisk i sitt bemötande av mig och mina märkvärdigheter. Jag vill inte ha det så här. Det är början på en ny, bättre era. Och jag ska vara den flickvännen jag vill vara, det är bara jag som har makten att se till att det blir så.

Annars har dagen varit bra. Vi tränade efter mitt besök hos Maria och det var helt underbart att vara tillbaka i gymmet igen även om passet i sig gick segt.. Baksida lår och rumpa.


Börjar känna mig så nöjd över rumpa och lår som jag en gång skämdes så mycket över. 

Vi handlade, åt mat och degade på soffan tills kvällen kom och då åkte vi in för mitt pass bodypump och Martin var med. Det var långt ifrån min starkaste prestation men det gick bra ändå. Resten av kvällen har vi ätit mer mat och kollat på film.. Jag har städat lite och nu måste jag sova. Överväger gymmet imorgon innan jobbet men tror det blir tajt med sömnen. I värsta fall får jag ta det efter jobbet. Eller om jag blir tillfrågad att jobba över, högst sannolikt, så gör jag gärna det och då uteblir nog gymmet helt. Det är okej.

Godnatt på er. ⭐️

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback