something good

En bättre start på dagen än den jag fick idag blir svår att få till alltså. Jag hade ställt första alarmet på klockan sex så jag kunde ta med mig mitt täcke in till Martin och lägga mig bredvid. Det regnade ute så det smattrade mot rutorna och det var så mjukt och varmt med våra två täcken och ah, så himla mysigt! Jag fick gå upp vid åtta och ringa sjukhuset för att boka ny tid hos Maria och när jag lagt på fick Martin ett mejl, äntligen ett svar på sin jobbansökan! Han ska på anställningsintervju till veckan och jag blev så himla glad för hans skull, jag hoppas verkligen han kommer bort från Max nu. Det är inte ett jobb att förakta på det viset att du lär dig jobba hårt, och jag är glad att jag grundade min arbetsmoral på en sådan arbetsplats. Faktiskt. Men efter fyra år är det dags att prova på något nytt.

Direkt när jag kommit till jobbet fick jag ett vidarebefordrat mejl från Sanja som äntligen också fått svar, fast från LesMills, och i mejlet låg hennes utvärdering på licensvideon.. Hon hade inte vågat öppna det så jag läste och såg direkt att både utvärdering och licens var bifogat så jag ringde henne - gråtandes av lycka bör tilläggas - och bölade fram att hon klarat det! DÄR JÄVLAR SATT DEN! Åh som vi grinade glädjetårar och ropade av lycka! (Det här är egentligen inte officiellt ännu, tror Sanja vill kläcka nyheten själv på vår release på onsdag. Men de få som läser detta får veta det först!)

Jag har stått hela dagen på mellanbutiken, druckit Celsius, lyssnat på Hollywood Undead, frontat bortom perfektion och bara myst. Vilken fantastisk dag. Dessutom kom chefen ner när jag och Jenny stod och pratade om att jag hade omorganiserat bland Freddybyxorna på Västra igår. Magnus sa att det var en av anledningarna till att han kommit ner, jag fick som is i magen och tänkte nu har jag gjort bort mig.. Men han gav mig stort beröm och tyckte att så snyggt och ordnat hade det aldrig varit. Dessutom kom han till mig igår och viskade om en kommande tjänst som han tyckte jag skulle söka.. Jag borde egentligen inte säga något men jag kan inte låta bli, som i eld och lågor över det här jobbet alltså. Fick höra på omvägar att andra har berömt mitt jobb och det är alldeles ofattbart för mig att det går så bra nu! (Och som jag sa till Sanja igår, när det går lite för bra så undrar man naturligtvis när och hur det kommer slå tillbaka jävligt hårt.. Är det inte sjukt? Som att jag inte förtjänat detta?)

Men de senaste dagarna har inte bara varit guld och gröna skogar. I helgen hade jag ganska svårt att hålla motivationen uppe, jag tror det har att göra med att jag jobbat så mycket nu. Refererar till inlägget jag skrev i fredags.. Det var ganska tungt att inte känna att det tar slut snart. Jag har inget emot att jobba mycket, jag tycker bara det är jobbigt att inte ha tid till annat. Men tackvare uppmuntran från chefen och andra arbetskamrater så har jag fått mig en ordentlig push framåt!



Martin malde på om mina goda kvaliteter och varför jag borde ta chansen och söka tidigare nämnda tjänst.. Åh. Haha.



När jag slutat jobbet i fredags åkte jag först till gymmet och sedan för att handla middag. Lite extra festligheter, fredagskvällen till ära. Angusburgare med friscobröd, chiliost, bacon och sourcream & onion-dressing.. Helvete så mätt jag blev. Haha.

Så jobb på lördag, och inget gym blev det innan. Jag var så sjukt omotiverad och satsade på en lång, varm dusch och att göra mig i ordning till jobbet i lugn och ro istället. Det var mycket välbehövligt, plus att det alltid känns lite roligare att jobba när man har fixat sig lite extra.




På kvällen skulle jag till gymmet för att träna men nä.. Jag har ju en ny release som jag ska sätta perfekt i Munkedal på tisdag och det kändes bättre för både kropp och sinne att få börja öva på den. Så i en och en halv timme stod jag och körde igenom några låtar, om och om igen.. Många av låtarna har en oerhört tacksam struktur i koreografin, det är många set som ser exakt likadana ut. Sådant gillar vi.

På söndagen blev det ännu en gång mer jobb och den dagen gick ganska fort den med. Jag var på gymmet på morgonen för att köra sista dagen på Emelies schema innan jag lägger det åt sidan för en vecka (eftersom jag kommer köra bodypump fyra dagar i rad) men jag fick verkligen inte till det. Efter två övningar bestämde jag mig för att fortsätta öva bodypump. Jag skulle egentligen ha tränat ben men jag tror inte det går någon nöd på dem, de ska få jobba hårt fyra dagar i rad nu då det är mest fokus på ben i pumpen.

Men mellan gym och jobb var jag stressad och ganska tje. Väldigt, rättare sagt. Beklagade mig högljutt inför mamma över telefon som sa att ja Ida men du får ju göra något åt det. Inte exakt så men det var kontentan. Jag vet att hon har rätt och att jag överdramatiserar men jag kan inte hjälpa att jag kände mig lite sliten. Och bodypumpen ligger konstant i bakhuvudet och är ett stressmoment MEN jag är glad att jag började plugga den några dagar i förväg, och inte kvällen innan som jag brukar.. Jag har faktiskt blivit bättre på det där.

Men dagen gick bra och mot kvällen var det en helt annan sinnesstämning jag bar med mig. När jag slutat åkte jag in till gymmet för att först öva ensam och sedan med Sanja och jag lyckades köra igenom hela passet förutom tredje och sista låten. De ska jag kika på ikväll efter mitt pass.

Gårdagen med Sanja var så sjukt välbehövlig och jag hade som ny energi efter vi skiljts åt. Mer taggad, igen. Det känns som att jag tagit mig upp ur den där svackan jag hade från fredag och över helgen. Man kan inte alltid vara på topp. Sanja sa något som berörde mig väldigt och det var att jag är så medveten om hur jag funkar och känner.. att även om jag blir arg eller upprörd eller ledsen så håller jag mig sansad och kan tänka klart. Det gjorde mig glad att hon ser det hos mig för det är en sådan där sak jag övat på men aldrig tänkt på att jag faktiskt blivit ganska bra på.


Vet ni vad? Det är okej att säga att man tycker att man är bra. Det är okej att klappa sig själv på axeln. Min mamma brukar säga att jag är duktig och fixar allt jag tar mig an.. Förr har jag tänkt att det är klart hon säger, hon är ju min mamma. Men på senare tid börjar jag faktiskt också tycka så. Jag gick ur skolan med bra betyg, när jag tog körkort tog jag en intensivkurs på en månad och fick ändå beröm att jag var en av de tre bästa han kört med på 5 år. Jag började som restaurangbiträde på Max men lämnade som assistent. På Cherry vann vårat distrikt pris för bästa resultat i Sverige och jag själv låg på 14:e plats på topp-hundra-croupierer i Sverige. Bodypumpen går bra (pratade med platschefen i Munkedal som berättade att folk frågat när jag ska komma tillbaka, att de tyckte jag var grym och hon har vidarebefordrat detta till högre chefer). Och nu ska jag kanske ta mig vidare hos företaget jag är på.. Vet ni vad, det känns så in i helvete, jävla bra. Jag börjar tro på mig själv. Och den personliga utvecklingen jag gjort sedan gymnasiet är den ABSOLUT största och mest värdefulla för mig. Jag är så nöjd med vem jag är och vad jag gör. Jag önskar att jag en dag ska kunna hjälpa andra dit. Någon gång ska jag förverkliga min dröm att föreläsa inom personligt ledarskap, det hade varit så himla häftigt. Men en sak i taget.
 
Onekligen så är mitt mående på topp! Just nu orkar jag inte ens tänka på saker som inte är bra och som jag inte kan förändra, jag tänker bara njuta av livet som det är. Nu ska jag köpa mig ett par nya Freddybyxor och handla nya jobbarskor med Martin. Ikväll blir det bodypump och imorgon en tidig uppstigning för tripp till Munkedal med världens bästa Sanja. SEDAN ÄR JAG LEDIG! I en dag. Man får njuta medan det varar.. Sedan rockar vi veckan ut.

Och efter det.. ska jag börja säga nej innan jag tar på mig för mycket. Min kropp gör ganska ont på många ställen (men min mage har aldrig någonsin varit bättre, tack FitLine och matsmältningsenzymstabletter) så jag känner att jag måste börja varva ner några hekto. Det smäller i armbågar och knän och fötterna gör ont (därav behovet av nya skor) och gör ont i muskelfästena på triceps där jag haft inflammation förr.. Men jag har lyssnat på kroppen. Bara jobbträning denna vecka. Inget annat. Trots detta känner jag mig, ja.. alldeles euforisk.

Många tankar som ville ut idag. Tack för att ni läser! Hoppas jag kan bidra med lite positivta tankegångar och inspirera någon, på något sätt. Andra som inte kan glädjas med mig.. Haters gonna hate. Inget jag kan göra åt det.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback