Change of Seasons -

crazy kittylady

Åh, ni anar inte vilken separationsångest jag dras med just nu.

Mina älskade små pissekatter blir fem veckor idag. Sju veckor kvar tills de är redo att flytta till nya hem. Tiden går så fort och jag önskar de kunde vara så här små för alltid.

Jag vill så gärna behålla alla men vet att det inte går. Jag är lite extra förälskad i Jon Snow, den minsta av dem. Han är mycket mindre än de andra två, de är långhåriga men han är korthårig, de har burriga svansar men hans är jättetanig. Han har superstora ögon och tillskillnad från de andra två som är helvita så har han en liten fläck på huvudet som ser ut som smuts. Men han var tuffast utav dem att ta sig ut ur kojan och är nu den som klättrar i soffan och kastar sig handlöst medan de anra föredrar att busa med varandra. Får jag ha kvar någon blir det nog den lilla killen.

En av dem är tingade sedan fem veckor tillbaka. Jag pratade med henne idag och fick veta att hon bor över 10 mil härifrån. Det var lite jobbigt eftersom jag hela tiden föreställt mig att de kommer finnas nära. Jag vill kunna hälsa på dem och försäkra mig om att de har det bra. Däremot verkar hon seriös och det känns som att hon har ett riktigt bra hem att erbjuda. För det första tingade hon katten när den bara var några dagar gammal och hade inga problem med att vänta 12 veckor. Hon åker 20 mil minst två gånger för att hälsa på honom med vetskap om att jag inte okej:at att hon ska få någon av dem förrän vi setts. Hennes barn har planerat var han ska få sova och ska bygga en egen säng åt honom. Hon har planerat in hans kastrering och har redan en kastrerad katt hos sig så han blir inte ensamkatt. Han får möjlighet att gå ut och när jag nämnde för henne att risken finns att han är döv (40% av alla vita katter är döva, högre frekvens bland de med blå ögon vilket våra tre har) så var det inget problem för henne utan då skulle hon låta honom bli en innekatt och ibland ta ut honom i koppel. När jag nämnde för henne att det kändes jobbigt så sa hon "Känns det inte bra för dig att lämna ifrån dig honom så långt bort så gör du inte det". Jag kan liksom inte förbise ett gott hem åt katten bara för att det gör ont i hjärtat på mig att det är långt bort. Hon verkar så himla bra att jag känner att jag bör rannsaka mig själv här. Hon kommer i alla fall på besök på torsdag och jag hoppas det kommer kännas lättare för mig då.

Min arbetskamrat Alexandra hade ju också önskat två katter eftersom de kommer bli innekatter tills de hittat nytt boende. Då hade det ju passat om hon tog de två som är kvar, men jag vill ju ha kvar minsta killen.. Å andra sidan finns det ju fler kattungar i despert behov av hem och jag hjälper henne gärna hitta en kompis till den hon får av oss.

Mycket samveteskval som ni säkert förstår. Men det är sju veckor kvar tills det blir aktuellt och jag försöker att njuta av varje stund. Det blir sannerligen inte mycket gjort i hemmet nu för tiden eftersom jag jämt blir distraherad av de små och lätt hamnar på golvet och leker i två timmar. Mina älskade små. ♥

Eftersom jag ahr tagit så löjligt mycket bilder på dem fick de ett eget inlägg. Är du inte sugen på hundra identiska bilder på tre vita kattungar så bör du nog klicka dig härifrån, haha.